andiamo.blogg.se

Efter en bragd som den igår på San Siro skulle jag kunna börja i vilken ände som helst men allt landar ändå i en LAGinsats modell fullständigt sanslöst jättestor. 0 - 0 mot Italien på bortaplan, en nation som av hävd tar sig till mästerskap efter mästerskap, klarar man inte av om man inte är ett lag. Från den storspelande Robin Olsen i målet till Marcus Rohdén som siste inhoppare. Det jobbades kollektivt på ett sätt som vi inte alltid visade upp under den störstes tid i landslaget, då skulle han ordna allt. Kanske inte alltid det tunga defensiva jobbet, men ni förstår vad jag menar. Nu är man ett lag i dess vackraste bemärkelse och platsen bland de 32 nationer som gör upp om VM-pokalen nästa år känns på fler än ett sätt rättvis.

 

Janne Andersson och hans hårt arbetande stab har nu sju månader på sig att vara så förberedda som möjligt och eftersom Janne inte drömmer, han arbetar, vilar jag tryggt i att inget kommer att vara lämnat åt slumpen när det är dags. Den 1 december lottas det vilka tre länder som bildar grupp med Sverige. Här och nu önskar jag inget. jag funderar inte ens på det men lovar att återkomma senast den 2 december.

 

Till sist; hur mycket laginsats jag än pratar om klarar jag inte av att gå förbi den svenske lagkaptenen Andreas Granqvists 190 minuter mot Italien. Hans mittbacksspel var i stort sett fulländat. Det hjärtat, det modet, den koncentrationen, det rejält rejäla i alla man mot man-situationer, det ansvarsfulla gentemot övriga lagkamrater, den ryggrad som varje lag behöver när det blåser snålt och ett baklängesmål inte är längre bort än en markeringsmiss på en hörna. Där var Andreas Granqvist både i fredags och igår, och fan vet om inte de här två matcherna ger honom Guldbollen på Fotbollsgalan nu på måndag. Han är mer än värd att bli den förste försvarsspelaren sedan 2003 när Olof Mellberg fick det. Största hotet är förstås Emil Forsberg, men sett till de två rysarna vi nyss upplevt hoppas jag innerligt att Andreas Granqvist blir den som drar det längsta strået.

 

"Jag visste inte ens att dom känslorna fanns, men nu kräver jag att dom känns hela tiden, för vem som helst" 

Vem som helst blues - Lars Winnerbäck