4 Läs mer >>
I den här världen finns det som bekant drygt en halv miljon saker att irritera sig på. Alltså är det ju mer än klokt att så långt som möjligt försöka ge fan i att bli irriterad. Helt enkelt bara tänka att det finns säkert ett skäl till att just du behöver cykla på trottoaren eller att ryggsäcken absolut inte kan tas av i tunnelbanan eller varför inte att snyta sig högt och ljudligt och som avslutning kolla på resultatet i näsduken. Ja, ni förstår.
 
Dock, och det här är ett stort dock, de människor som på gymmen tar evighetslånga pauser sittandes på en maskin med sin mobil i högsta hugg till synes helt obrydda om att de obstruerar möjligheten för oss andra att träna gör mig fullständigt galen. Än så länge har jag lyckats hålla i mig så pass att jag inte gått fram till personerna i fråga och bett dem antingen träna vidare eller ta sin kära mobil och låta mig ta över maskinen. Om jag lyckas hålla i mig året ut känns här och nu väldigt tveksamt, men eftersom jag vill vara en god människa kommer jag att göra allt för att lyckas. Om jag inte lyckas och allt slutar med att jag "in the nicest possible way" agerar kommer jag att låta er veta hur den vardagskonversation utspelade sig. Hur mina invektiv tog sig i uttryck och vad jag fick för respons och så vidare. Men låt oss hoppas att jag slipper, att egoisterna inser att gymmet är för alla. Att när man är där tränar man. Inget annat. Mobilen dör inte om den får vila tills du är klar. Nånting i den stilen borde funka.
 
Filmtips: "Bland män och får". En isländsk skröna med värme och en underfundig ton. Som bonus bjuds vi på alldeles fantastiska naturbilder från landet som är på allas läppar just nu.
 
Ikväll Polen - Portugal.
Känns vidöppet.
Hoppas på Krychowiak & Co.
 
"Jag går förbi samma man varje dag, han är 300 mil hemifrån, jag vet inget om honom, men han säger det mesta om mig" 
Sysselmannen - Lars Winnerbäck

Alla kan lyfta blicke...

0 Läs mer >>
I vilken ände jag än försöker börja återkommer jag till Lars Lagerbäck.
Självklart hade Island kunnat besegra England i en åttondelsfinal i ett EM även utan honom, men ändå inte. Hans lugn och tryggt metodiska sätt att arbeta med sina spelare gör att man tar sig framåt och vidare och att det på något sätt känns som att det inte finns något stopp. Ett landslag som Island, fullt av fysiska fotbollsspelare med hjärta och lungor som vill tillsammans, men som har en del tekniska begränsningar, ska ha en förbundskapten som Lars Lagerbäck. En som står med fötterna på jorden vad som än händer och som vet att ett fotbollslag bygger man bakifrån med en stark defensiv och att resten löser sig vartefter.
 
Frankrike nästa för detta fantastiska isländska kollektiv.
Här tar det väl ändå stopp.
Eller?
Strax innan 23:00 på söndagkväll vet vi.
Om det inte just då pågår en förlängning där Arnason & Co vägrar ge sig för den franska elegansen.
 
Och att Italien betvingade Spanien var bara helt underbart och jag kände verkligen hur mycket jag håller på Italien. Det är bara så. Det går inte att blunda för. Jag håller mer på Italien än på Sverige. Nu svär jag i kyrkan, men det skiter jag i. Kärlek är kärlek i alla dess former och kärlek ska man aldrig vare sig förakta eller akta sig för. Den ska bara ta tag i dig och du ska göra allt för att låta dig svepas med.
 
På tal om förbundskaptener blir det väldigt intressant att se vad Antonio Conte kreerar för skapelse när han kommer till Chelsea. Om han bygger på samma sätt som han har byggt Gli Azzurri fram till nu kommer övriga 19 lag i PL att få det extremt jobbigt. Till att börja med; vågar han gå ner på trebackslinje? Knappast troligt, men om han gör det kommer jag att jubla trots att jag i grunden inte bryr mig mer om Chelsea än om kungahuset. Jag är svag för lag som spelar med trebackslinje och går i land med det. Det finns en elegans och ett framåttänk som tilltalar mig enormt.
 
"Vi är människor och det är märkligt"
Snart kommer änglarna att landa - Ulf Lundell
 
 
 
 
 
 

Finns det något stopp...

0 Läs mer >>
Det händer inte ofta, men det händer, och igår hände det.
Jag tyckte att fotboll var ganska tråkigt.
Så pass att jag efter straffdramat mellan Schweiz och Polen beslutade mig för att inte titta på Wales - Nordirland. Något som enligt mina trådar på sociala medier visade sig vara ett bra beslut. Men när det var dags för Kroatien - Portugal var jag förstås allestädes närvarande med stora förhoppningar om en bra åttondel. Men nej. Spänning fanns förstås, men inte ambitionen att bjuda på något som kan liknas vid fotbollsunderhållning. Lagen tog ut varandra, bevakade såväl stora som små ytor, agerade med en disciplin från sekund ett som fick mig att känna att det här går till straffar. Så blev det inte, men det var väldigt nära. Hade hellre sett Kroatien i en kvartsfinal men det handlar egentligen mest om att jag har svårt för den portugisiska mentaliteten. Och av den anledningen är det extra svårt att erkänna att Pepe var alldeles lysande igår. Han var kanske rent av bäst på plan denna ärkegris till mittback.  
 
Optimisten i mig, och för all del även realisten, säger att dagens tre matcher blir betydligt bättre.
Frankrike som bara ska vidare kommer att släppa på handbromsen utan att för den sakens skull vara dumdristiga.
Tyskland har inte visat allt ännu och jag väntar på att Thomas Müller ska hitta målet. Adjö Slovakien.
Belgien - Ungern kunde ha varit Sverige - Ungern men fotboll funkar inte så. Belgien bör enkelt ta sig till kvartsfinal.
 
Eftersom det blev aningen skeva träd skulle det ha varit mycket bättre om det varit fri lottning i åttondelarna och efter det haft träden klara för sig. Jag förstår givetvis varför min tanke och önskan inte håller, men som det blev nu känns det som att vi går miste om ett antal godbitar. Förhoppningsvis känner jag annorlunda från och med i eftermiddag och fram till finalen den 10 juli.
 
På tal om något helt annat gläder jag mig åt att Sommar i P1 har börjat.
Lyssnar just nu på Lars Ulrich från Metallica.
Intressant men kanske aningen ytligt.
Ska göra precis som förra året och året innan; lyssna på alla.
Var säker; jag kommer att återkomma till lyssnandet och vilka som ska hyllas och vilka som inte ska det.
 
"Från Sacre-Cour till Montparnasse, vi gick rakt genom Paris.
Det var förstås det gröna fältet som tvingade oss dit.
Thuram gjorde ett mål, sen gjorde han ett till.
Vi drack Ricard med galna fransmän, kalla det skimmer om ni vill".
Spår - Staffan Hellstrand

Blek start på åttonde...

0 Läs mer >>
Sverige är ute ur EM och det är på något sätt inte helt oväntat.
Jag tänker såhär; Erik Hamrén är inte den skarpaste kniven i lådan när det gäller att hitta rätt matchplan och när dessutom den störste av alla inte heller får till det när det som bäst behövs går det inte att känna sig förvånad över respasset ut ur historiens första EM där det kunde räcka med att vara en bra trea. Har sett fem av sex svenska halvlekar och av vad jag förstått under dagen har jag missat den bästa; den andra igår, och därför vill jag inte såga förlusten mot Belgien alltför hårt. Och kanske unnade jag inte Erik Hamrén framgången tillräckligt mycket för att vara särskilt besviken. Nu får, som alltid, Italien mina känslor och sympatier till 100 %.
 
Janne Anderson börjar om från noll på något sätt och det känns som att han kommer att ge fler allsvenska spelare chansen än vad Erik Hamrén gjorde. Här och nu kan jag inte konkretisera vilka jag tror mer på än andra. men om en sådan som Astrit Ajdarevic forsätter att utvecklas ligger han bra till för att få känna på A-landslagsspel innan året är slut. Självklart blir det en tuff uppgift för Janne Andersson att skola in tre centrala spelare nu när Andreas Isaksson, Kim Källström och Zlatan Ibrahimovic försvinner, men jag är helt övertygad om att han har en hållbar plan. Hans första trupp blir den till VM-kvalet mot Holland den 6 september och jag överdriver inte det minsta när jag skriver att det är den mest intressanta landslagstruppen på flera år.
 
För övrigt är ju åttondelarna intressanta av flera skäl, bland annat för att någon av finalisterna från 2012 kommer att försvinna redan här, och för att halvorna blev aningen "skeva". Om det går planenligt i åttondelarna ställs Frankrike mot England och Tyskland mot antingen Spanien eller Italien i kvartsfinal, medan den andra halvan ser till att någon av Wales eller Nordirland kommer lika långt. Inget ont om vare sig Wales eller Nordirland, men i min värld tillhör ingen av dem topp åtta i Europa. Det gjorde i alla fall inte det innan EM kickade igång.
 
Till sist; Lars Edvin Lagerbäck.
Vilken man!
Vilken hjälte!
Han kan dra sig tillbaka efter EM med väldigt gott samvete och med väldigt rak rygg. Vad som händer på Island om England besegras i Nice på måndag vågar jag inte tänka på.
 
"Nu stänger dom i Stockholm och människorna försvann"
Åt samma håll - Lars Winnerbäck
 
 
 

Nu går vi vidare

0 Läs mer >>
Vardagsliv i hörnan Södermannagatan / Kocksgatan.
 
Freja väntar på att Daniel ska dyka upp med en knapp mil kvar.
 
Morgonljus i kvarteret.
 
Vissa morgnar känns frukosten extra bra.
 
När det regnar föredrar Freja badrummet. Mattan behandlas aningen omilt.
 
Detta onödiga användande av ordet upp. Startar snart en motståndsrörelse.
 
"Jag såg ditt ansikte glida förbi ett moln med silverkant"
Vinterland - Ulf Lundell
 

Bilder i stället för ...

0 Läs mer >>
Om jag skulle få med allt jag funderar på under en match skulle jag behöva sitta med datorn i knät och mer eller mindre liverapportera. Det funkar inte. Jag skulle förstås kunna ha ett block och en hederlig penna och göra små stödanteckningar. Tänkte inte på det. Jag skulle kunna prata in det på min diktafon. Nej, men allvarligt hur överseriös får man bli? Allt landar här och nu i att jag tar tre saker som har återkommit med jämna mellanrum.
 
#1  Det är givetvis ingen slump att merparten av de svenska expertkommentatorerna genom åren har ett ursprung som mittfältare; Glenn Strömberg, Jens Fjellström, Anders Andersson, Pelle Blohm, Markus Johannesson, Jon Persson och Magnus Pehrson för att ta några i högen. Visst, det har funnits undantag i form av bland andra Magnus Hedman, Martin Åslund och Pontus Kåmark men det är förstås helt logiskt att det är överrepresentation av mittfältare med tanke på det helhetsperspektiv som en mittfältsposition erbjuder. Jag tycker däremot att det är aningen förvånande att inte fler målvakter blir expertkommentatorer med tanke på deras unika position på planen och på att de generellt är väldigt skickliga på att läsa spelet. Men, det gäller också att vara bekväm i analysrollen och att kunna ta en naturlig plats när man får chansen.
 
#2  Bra standard på domarna i detta mästerskap. Av de matcher jag har sett minst en halvlek av kan jag inte komma på någon som jag tycker har tappat matchen. Extra intressant blir det eftersom den reprisering vi TV-tittare bjuds på har fler vinklar än tidigare och tack vare det går det ganska snabbt att i efterhand konstatera att domarna generellt håller väldigt hög klass. Att de beslut som såg märkliga ut när de togs visade sig vara helt rätt. Det ska bli intressant att se hur det utvecklar sig när det börja handla om vinna eller försvinna. Tänker främst på min känsla av att dialogen på planen har varit mycket bra mellan spelare och domare, men det är ingen kvalificerad gissning att det kan bli gnälligare och grinigare längre fram. 
 
#3  Mittbackar som inte bara är fysiska, markeringsstarka, giganter i luftrummet och allmänt stela är en njutning att ta del av. Det finns ett antal i detta EM, och de tre som imponerat mest hittills är Bonucci, Hummels och framför allt Boateng. Alla tre är helt kompletta även om Hummels har en liten bit kvar rent formmässigt. Jag njuter i fulla drag av de är så coola med bollen vid sina fötter och att de i de allra flesta fall söker ett passningsalternativ där tanken alltid är att hitta en rättvänd lagkamrat. Boateng hade i matchen mot Polen ett par helt sanslösa uppspel; stenhårda som nådde rätt adress den lilla marginalen till trots. Det kändes som att hans självförtroende bara ökade i takt med att passningarna gick fram. Och Bonuccis assist till Giaccherinis mål mot Belgien är ett mästerverk. Fortsätter min mittbacksspaning och är helt säker på att hitta fler att ta till mitt hjärta.
 
"Ge mig nånting mot rastlösheten, vad som helst"
Vem som helst blues - Lars Winnerbäck

Tre ur högen

0 Läs mer >>
Det finns vissa lag och landslag som jag tycker extra mycket om att titta på utan att jag för den sakens skull håller på dem. Det handlar snarare om deras sätt att ta sig an en fotbollsmatch. Att de har ett lag där alla dimensioner finns och tack vare det blir väldigt sevärda.

Tyskland, Bayern München och Juventus är tre exempel.
Deras fotboll är, ursäkta ett slitet uttryck, total.
Riktigt bra målvakter.
Urstark defensiv.
En vital mix av kreativitet och hårt arbete på mitten.
Pålitliga målgörare med allt vad det innebär.
Och som lök på laxen har man en truppbredd som andra skulle dö för.
 
Nu Italien - Sverige.
In i bubblan och studera.
Nervös?
Inte det minsta.
 
"Vi kan väl ses igen, jag gillar Stångån på hösten när vardagslunken lagt sig över torgen"
Elden - Lars Winnerbäck
 
 
 

Vissa har det, andra ...

4 Läs mer >>
Hur mycket och hur länge och hur noggrant jag än försöker kommer jag aldrig att förstå mig på Cristiano Ronaldo. Vad är det för fel på killen? En av världens absolut bästa fotbollsspelare om man bara tittar på ordet fotbollsspelare utan att lägga in något annat.  Gör man däremot det, lägger in andra värderingar, ser jag en av världens absolut mest odrägliga, gnälliga, negativa, filmande och allmänt  dåligavibbarspridande när det går emot. 
 
Cristiano Ronaldo är alldeles för bra för att ha så många olater och vara så till synes totalt utan ödmjukhet. Visst, han är en vinnarskalle precis som väldigt väldigt väldigt många andra. Det ska han vara. Men därifrån till att ha det dåliga uppförande som han har när det går honom emot är steget väldigt långt. Cristiano Ronaldo lär skita fullständigt i att han är en dålig förebild för alla som ser upp till honom. Kanske saknar han intelligensen för att förstå värdet av att vara en förebild. Kanske tänker han att han inte behöver. Jag har förstås ingen aning, men det är inte desto mindre väldigt tråkigt varje gång han beter sig som ett litet barn som blivit bestulen på sin spade.
 
Och att göra som igår, när skrällen var ett faktum och krigarna från Island sett till att sno hem sin första mästerskapspoäng, gå raka vägen ut till omklädningsrummet utan att ens tacka för matchen är så bottenlöst bedrövligt agerat av Cristiano Ronaldo att jag faktiskt saknar ord. Jag har aldrig haft särskilt höga tankar om Cristiano Ronaldo och efter igår är de ännu lägre. Och vad som ska till för att dessa tankar ska upp på en anständig nivå känns ungefär lika svårt att begripa som det är att kreera en Café Macchiato på Oboypulver.
 
"Lycka till med allt, men du kommer att få leta"
Kärlekens tunga - Plura Jonsson
 
 
 
 

Vad är det för fel på...

2 Läs mer >>
Pulsen gick aldrig upp.
Det borde den kanske ha gjort med tanke på hur bleka Sverige var. Jag borde kanske ha glömt bort det jag skrivit ett par timmar innan avspark och gått igång totalt. Men det gick inte. Jag konstaterade bara att Sverige var extremt underpresterande och att vägen till en åttondelsfinal genast blev snårigare. Att Belgien föll mot Italien och är sist i gruppen är inget som förändrar min syn på gårdagen. Visst, allt kan hända och så vidare men det måste till ett smärre mirakel om Sverige ska ta de poäng som krävs. Som det känns efter igår stannar vi på en poäng. Och med en poäng är du inte en av de fyra bästa treorna.
 
Njöt av Italien.
Matchen igenom.
Känns som att Conte har ett lagbygge värt namnet.
Det finns många att lyfta fram men jag nöjer mig med Bonucci.
Defensivt fulländad och hans assist till Giaccherinis mål var formidabelt.
 
Ikväll önskar jag Lars Lagerbäck ett gigantiskt lycka till.
 
"Och det enda som hörs, och det enda som stör, och det enda som egentligen lever"
Mental Istid - Thåström
 
 

Hur blev det med min ...

0 Läs mer >>
Idag går Sverige in i EM.
Intressant och kul och spännande och allt.
Men ändå, jag får inte upp pulsen.
I alla fall inte om jag jämför med när Hammarby har match. Då har jag mycket mer ont i magen, då känner jag mer och bryr mig mer. Självklart vill jag att det ska gå bra för Sverige, det ligger inte på det planet, det är mer bara en känsla av att viktigheten inte riktigt vill infinna sig. Kanske ska jag inte ens jämföra, men eftersom jag alltid har varit en jämförande människa går det av bara farten. Nåväl, fördelen med att pulsen inte går upp är att jag lugnt kan luta mig tillbaka i soffan och ta del av en förhoppningsvis välspelad match där Sverige väldigt gärna får dra det längsta strået.
 
Igår imponerades jag mest av tre K:n, Kroatien, Kroos och Krychowiak.
Och minst av Staffan Lindeborg.
Knappt men klart före Turkiet.
 
"Vi kan sitta där i timmar och låtsas åka fartygen långt bort"
Ända till september - Peter LeMarc

Får inte upp pulsen

0 Läs mer >>
De fyra första matcherna har varit sevärda om än på helt olika sätt.
 
# Frankrike - Rumänien för att Payet var så bra rakt igenom och rättvist snodde hjälterollen.
# Albanien - Schweiz för bakgrunden och för den albanska glöden trots en man kort i drygt en halvlek.
# Wales - Slovakien för att Wales hela tiden trodde på att det var möjligt.
# England - Ryssland för att England visade att det finns något att bygga på även om man slarvade bort segern.
 
Stök i Marseille.
Ovärdigt och onödigt.
Men dessvärre väntat.
Vad att göra?
Ingen aning.
Vet bara att jag blir så trött.
 
Lasse Granqvist & Jens Fjellström briljerar.
Deras samspel är en fröjd att ta del av.
Läckert också att Lasse nästan blir radioreferent mot slutet av Wales - Slovakien.
 
Skrtel till sist.
Tror inte att det finns en råare mittback.
Alla tjuvnyp av olika hårdhetsgrad som repriskamerorna hittar är, i brist på annat ord, intressanta.
Skrtel ska vara glad att domarna måste ta sina beslut fortare än snabbt.
Om de hade fått konsultera kamerorna hade det röda kortet varit framme oftare än vad det är nu.
 
Eller vänta.
Allra sist vill jag hylla Payet igen.
Vilken match han gjorde.
Inte bara för det makalösa segermålet.
Utan även för ett kreativt passningsspel och ett lugn med bollen som smittade.
Honom tänker jag följa extra noga framgent.
 
"Jag kunde lämna allt och alla, jag bara bytte roll och scen"
Fulla för kärlekens skull - Plura Jonsson
 
 
 
 

Det har börjat lovand...

0 Läs mer >>
Om mindre än fem timmar är dags för Les Bleus att ge hopp till en hel nation.
En nation som varit i en form av limbo sedan terrordåden i november förra året.
Få saker kan ena ett land mer än när deras fotbollslandslag excellerar.
Låt oss hoppas på en turnering där Frankrike går riktigt långt, det lyfter alltet.
Och låt oss hoppas att det stora terrorhot som ligger över Frankrike vilar still.
Vi behöver inget stök.
Inga dödsoffer.
Ingen förtvivlan.
Vi behöver ett EM som går till historien som det roligaste och mest sevärda.
Ett EM där de goda krafterna vann.
 
"Och en halmhatt med en fjäder längst upp"
Alice - Plura Jonsson
 
 

Låt EM 2016 gå till h...