0 Läs mer >>
För vem skriver jag egentligen?
Den frågan ställer jag mig ofta.
Är det för att tömma systemet?
Kanske. Till och med troligt.
Är det för att skapa debatt och få kommentarer?
Det hoppas jag alltid på.
Är det för att du som läser ska tipsa andra?
Underbart scenario.
Är det för att få hjärtan?
Trevligt såklart.
Stannar här och varnar för att det här inlägget blir nördigt.
Nördigare än vanligt.
Följ med om du vill.
Släpper du taget nu för att det blir fotbollssmalt förstår jag dig.
 
I måndags följde jag Kalmar - Hammarby. Ingen rolig historia på något sätt och för sextioåttonde gången det här året blev jag alldeles galen på Pa Dibbas usla förstatouch. Pa Dibba är smart i sina löpningar, i sättet han arbetar för att göra sig spelbar. Han är stark i kroppen när han med ryggen mot motståndarmålet gör sig spelbar. Men, förstatouchen är under all kritik. Jag förväntar mig inte att Pa Dibba ska vara på nivån där till exempel Zidane och Xavi befann sig, och Isco befinner sig. Men det måste gå att nöta på den, ytterst viktiga, detaljen. Tränarstaben i Hammarby ser ju det jag ser. Kanske pågår det redan, men eftersom jag inte tycker att Pa Dibbas förstatouch har blivit ett enda spår bättre under säsongen tillåter jag mig tvivla.
 
Pa Dibba är med största sannolikhet ytterst medveten om sina starka och svaga sidor och jag i min tur har ingen aningen om hur det fungerar med kunskapsöverföring i ett fotbollslag spelare emellan, men jag önskar innerligt att Pa Dibba tar hjälp av lagkamrater som till exempel Kennedy Bakircioglu och Jiloan Hamad. De två har en förstatouch som håller hög klass med Allsvenska mått mätt, och har de bara en liten pedagogisk ådra kommer det att lösa sig.
 
"Isabella, låt inte dom jävlarna ta dig, dom som talar vitt och brett om en enda väg"
Isabella - Ulf Lundell
 
 
 
 

Förstatouchens bet...

0 Läs mer >>
För en knapp timme sedan stod det klart; Sverige möter Italien i play-off.
Precis det jag inte ville ha.
Jinxen slog till.
Hur det än går i detta drama ska jag inte sörja det lag som inte spelar VM nästa år.
Men, lik förbannat; räckte det inte med att möta Frankrike och Holland i kvalet?
Var det verkligen nödvändigt att i slutfasen få ett av de allra tyngsta landslagen när det handlar om att delta i mästerskap?
Bevisligen är det så.
Jag kan verkligen inte se att Sverige över 180 minuter plus tillägg reder ut det här.
Danmark och Schweiz hade känts mer inom räckhåll för att nå det lyckliga slutet.
Nåväl, om Italien hade ställts mot Irland hade jag haft ångest för det.
Äh, det är bara fotboll.
Å andra sidan är fotboll det mest viktiga av allt oviktigt.
 
"Om du vet vad du vill, om du vet, har du ingenting att hämta, ingenting att hämta här"
Järnvägsspår - Lars Winnerbäck
 
 

Väntat på något sätt

0 Läs mer >>
Ikväll blir Sverige klara för Play-off.
Allt annat vore märkligt. Visst, teoretiskt kan det bli förlust med 0-7 mot Nederländerna, men den avgrunden kommer Sverige att hålla sig borta från. Och visst, Frankrike kan tappa poäng hemma mot Vitryssland samtidigt som Sverige tar tre poäng i Amsterdam. Men nej, det kommer inte heller att ske. Alltså blir det kvalspel mot något av följande fem lag; Italien, Portugal, Schweiz, Danmark eller Kroatien. Fem svåra landslag alldeles oavsett vilket det blir. För min del har jag bara en enda önskan; inte Italien. Jag vill ha både Sverige och Italien i VM nästa år. 
 
Italien är mitt andra land i själ och hjärta och ett mästerskap utan deras medverkan skulle kännas som ett rejält bakslag. Att Sverige inte alltid förmår att ta sig till VM är varken konstigt eller ovanligt, men om Italien skulle missa ett VM skulle det höjas på ögonbryn runt om i världen. Dessutom skulle jag inte ha något extra land att hålla på, och så kan vi ju inte ha det när det vankas VM.
 
"Fyller mina dagar allt jag kan, men det blir ändå tomt, ja det vet jag väl"
Khom Loy - Lars Winnerbäck 

Önska kostar ingen...

0 Läs mer >>
När en människa säger att det är skit samma känner jag mig oftast ganska säker på att det är allt annat än skit samma.

Kortast hittills

3 Läs mer >>
Tog det sista planet från Amsterdam i måndags och sjönk ner på plats 14F med en bok och en flaska vatten inom räckhåll. Efter ett par minuter satte det sig en man bredvid mig och min magkänsla sa att här kommer en snackare.
 
Han: Tja!
Det märks tydligt att han inte är helt nykter.
Jag: Hej.
Han: Fan vad varmt det är, varför har du kavaj på dig?
Jag: Det är så jag går klädd.
Han: Men vad fan, det är för varmt.
Jag: Med all respekt, jag vill inte prata med dig. Jag vill läsa min bok.
Han: Jag tjänar så mycket pengar så jag behöver inte vara trevlig med dig.
Jag: Vad bra.
 
Där slutar vårt samtal och det känns både bra och dåligt. Bra för att jag verkligen inte orkade med att prata med honom, och skulle det visa sig; min magkänsla var rätt. Dåligt för att jag i normala fall inte avvisar en annan människa. Alldeles oavsett.
 
10 minuter efter att KLM-planet lyft  börjar han att prata med kvinnan till vänster om sig och det är ingen överdrift att påstå att han pratade. Vitt och brett om hur rik han är, sitt arbete på en plattform i Nordsjön, om sina barn som han ger allt och lite till, hur farligt hans jobb är, vad han hade gjort tidigare. När den loopen var klar drog han den ett varv till men med lite nya historier. Kvinnan var artig och lyssnade på hans orerande och flikade in följdfrågor. Han gasade på, svepte en flaska vin och de få gånger hon ville berätta något gled han direkt in på sitt. Vid ett, just det; ett, tillfälle ställde han en fråga till henne men innan hon var klar med svaret hade han avbrutit henne. Att hon stod ut hela vägen till Arlanda borde ge henne det fiktiva nobelpriset i tålamod och gott uppförande.
 
Jag gjorde allt jag kunde för att stänga av honom, men det var i princip omöjligt, och hela tiden snurrade samma fråga i mitt huvud; vad är det för fel på en del män? Vad handlar det om när man så konsekvent agerar utifrån något som bäst kan liknas vid Jag AB? Det finns förmodligen inget enkelt och enhetligt svar på det men det är väldigt sorgligt att det verkar finnas så många människor, framför allt män, som absolut måste bre ut texten om sin egen förträfflighet och inte verkar ha något större intresse för den de möter. Ge och ta får andra ägna sig åt verkar vara devisen. I längden borde det vara dödsdömt att leva och agera på det sättet och jag hoppas verkligen att män som han i måndags blir färre och färre för varje dag som går.
 
"Everytime I Think of you, I shiver to the bone"
Thorn in my side - Dave Stewart
 

Jag AB är inte kul

0 Läs mer >>
Jag har en svag aning om att det inte är krångligare än så att jag har jobbat heltid i drygt 37 år sånär som på ett år i lumpen och fyra månader frivillig ledighet; känslan av att jag är klar med att jobba. Vill inte bli arbetslös. Det är inte där skon ger mig skavsår. Snarare att jag känner mig färdigarbetad och att världen där ute är full av möjligheter, av platser som ska besökas, människor vars vänskap ska underhållas och vårdas. Dock, för allt detta krävs det flis, deg, stash, som jag just nu inte har. Alltså kämpar jag vidare. Något annat alternativ kan jag inte riktigt se hur noga jag än försöker.
 
"I told you you see, it will come, just watch me and I threw my hands and my feet in the air"
 Daybreak - Ebba Forsberg

En viss mättnad an...

0 Läs mer >>
Det här kommer inte att ske men tanken har bebott mitt huvud sedan i söndags.
Jag ska inte se en enda Hammarbymatch på plats nästa år.
Då slipper jag all enögdhet, alla kommentarer och all okunskap.
Ska jag gradera de tre elementen är okunskapen den absolut värsta.
Vill inte vara förmäten och gnällig, men jag är erbarmligt trött på delar av fotbollspubliken.
Vet att jag kommer att hänga på Nya Söderstadion även 2018.
Men just nu känns det inte så.
 
"Det är lågsäsong när vi inte helt förstår"
Lågsäsong - Lars Winnerbäck 

Ärade publikum

0 Läs mer >>
Att vårt samhälle i många stycken har blivit hårdare och råare är dessvärre ett faktum men absolut inget som vi ska acceptera och bara rycka på axlarna åt. Tvärtom, vi måste alla hjälpas åt för att skapa ett varmare och tryggare levnadsrum för alla.
 
Denna självklarhet blev ännu mer självklar igår när jag skulle ta tunnelbanan från Hötorget. På andra sidan spärrarna stod SL-kontrollanter och kollade att alla hade giltiga färdbevis. Bredvid dem stod det en säkerhetsvakt. På Slussen klev det på ett nytt gäng kontrollanter med en väktare i släptåg och där kände jag ilskan välla upp; vad är det för människor som tar sig friheten och rätten att uppföra sig så illa mot personer som utför ett arbete att de måste ha med sig väktare för att våga arbeta. Ingen, absolut ingen, ska behöva känna sig rädd och otrygg på sitt arbete. När det har gått så långt är det fan i mig dags för oss som har en trygg arbetsplats att sätta ner foten varenda gång vi ens anar att någon är utsatt, om än ack så lite. Gör vi inte det är vi lortar, och en lort vill ingen vara. Tack Astrid för den klokskapen!
 
"Rom byggdes inte på en dag, tärningen är kastad och världen ligger klar"
C.C. Cowboys - Thåström
 
 
 
 

Dags att sätta ner...

0 Läs mer >>
Det är ingen nyhet att det är sjuka pengar i dagens fotboll och jag är den förste att beklaga den utveckling som det inte verkar finnas något stopp för. Ett färskt exempel är Neymars fantasilön i PSG och det värsta är att det finns en uppenbar risk att nästa gång en spelare av den klassen byter klubb passeras Neymarpengarna med råge. Fullständigt vettlöst förstås och något som får mig att tappa tron och lite av intresset, samtidigt som jag är fullt medveten om att CL drar igång på tisdag och att jag har stora sportsliga förväntningar på årets upplaga av denna koloss till turnering.
 
De senaste åren har gruppspelet varit ganska blekt, men jag har en känsla av att det kan bli jämnare och mer spännande i många av grupperna än exempelvis förra säsongen. Grupper där det i alla fall på förhand är stenhårt om andraplatsen och där det finns potential till bra matcher med mycket i potten.
 
Grupp C innehåller Chelsea, Roma och Atletico Madrid. Hjärtat säger att Roma klarar av att bli sämst tvåa, även om jag förnuftsmässigt vet att Chelsea och A.M. är bland det tuffaste du kan råka ut för. Oavsett var matchen går.
 
Grupp F är vidöppen med Napoli, Feyenoord, Sjachtar Donetsk och Manchester City. Det skulle vara enkelt att säga att M.C. och Napoli är för bra för de andra två, men Sjachtar har rutinen från europaspel och Feyenoord rider en underdogsritt från våravslutningen.  
 
Grupp H ska också nämnas. Där är Real Madrid förstås storfavoriter med Tottenham och Dortmund hungrigt jagandes efter den åtråvärda andraplatsen. De möts för övrigt på onsdag. En match som har alla möjligheter att ange tonen för fortsättningen.
 
Till sist vill jag rekommendera Pelle Blohms bok "Blohm står när dom andra faller". Kan med fördel läsas även av dig som eventuellt inte har fotbollen lika nära hjärtat som jag har. Det är rakt igenom starkt och ärligt, och det känns fint att det är en nära vän som hanterat våra 28 bokstäver på ett alldeles formidabelt sätt.
 
Länk: http://www.bokus.com/bok/9789163164323/blohm-star-nar-dom-andra-faller/
 

Kluven

0 Läs mer >>
Det finns människor i min omgivning som absolut inte gillar listor, tabeller eller jämförelser. Jag älskar listor, tabeller och jämförelser. Av den enkla anledningen att det säger oerhört mycket. En lista över de tre bästa böcker du har läst för att ta ett exempel, är åtminstone i min värld väldigt spännande och säger antagligen en hel del om dig. Dessutom är den i högsta grad levande, den kan förändras över tid precis som en tabell för Allsvenskan eller Serie A. Jag går igång totalt när jag får chansen att göra en lista eller en jämförelse av något slag.

Vart ska jag med denna aningen flokiga inledning?
Inte längre än till att jag efter att ha lyssnat på den formidabla podd som Offsides chefredaktörer, Anders Bengtsson och Johan Orrenius, serverar varje onsdag fick lust att klura vidare på deras snack om vilka tre fotbollsspelare och vilka fotbollsmatcher de skulle ta med sig till en öde ö. Jag tog den tanken vidare och i stället för fotbollsspelare och fotbollsmatcher vill jag ha med mig tre personligheter, tre filmer, tre böcker och tre skivor. Som ni kommer att märka lämnar jag ingen förklaring till mina val. De lämnar jag för fri tolkning. Och vem vet; om jag gör en liknande övning den 30 augusti 2018 kan listorna se helt annorlunda ut.
 
Att vi tar oss från den öde ön räknar jag iskallt med, alltså behöver jag inte tänka i praktiska termer. Och när det gäller tittandet, läsandet och lyssnandet hoppas jag att de tre jag tar med mig har ungefär samma smak som jag samt att de vill sätta tänderna i varsin bok och högläsa för oss andra. Det kan bli fantastiska läsupplevelser.
 
Personligheterna
Marie Göranzon
Lasse Granqvist
Maria Wetterstrand
 
Filmerna
Den röda filmen
Manchester by the sea
Biutiful
 
Böckerna    Inom ( ) uppläsarönskemål.
Simon och ekarna - Marianne Fredriksson (M.W.)
Moderspassion - Majgull Axelsson (M.G.)
Själens dunkla rum - Peter Robinson (L.G.)
 
Skivorna
Oh Mercy - Bob Dylan
Den vassa eggen - Ulf Lundell
Puccinis Arias - Maria Callas
 
"You left your mark on me, it´s permanent, a tattoo"
Right in time - Lucinda Williams

X vs Y

0 Läs mer >>
Redan i den första meningen måste det skrivas; jag sätter mig inte på några höga hästar och jag dömer absolut ingen. Men jag är rädd för vart många är på väg när det gäller sin vikt. Vet att det här är ett ytterst känsligt ämne och jag pratar inte om de människor som kanske väger något eller några kilo för mycket och som med ganska enkla metoder kan få bort dessa kilon. Jag pratar om de människor där det har skenat iväg totalt bort i tok.
 
I söndags stod E och jag och sålde böcker på bokbordet på Drottninggatan. Mellan kunderna tittade jag förstås på de som passerade och en sådan här dag var det ett ganska stort antal som frekventerade den åder som Drottninggatan i Stockholm utgör. Efter ett tag slog det mig att väldigt många bär på ohälsosamt mycket övervikt, och till slut kändes det som att det bara vara överviktiga människor vart jag än såg. Något som det givetvis inte var, jag blev bara väldigt orolig, inte för att det är någon nyhet att människor tenderar att väga mer och mer, det handlade snarare om att jag är orolig för vart det leder längre fram i form av följdsjukdomar som hjärtinfarkt och diabetes.
 
Extra orolig blev jag av alla barn jag såg som bar på en direkt hälsovådlig övervikt. Hur har det kunna bli så? Vad gör föräldrarna åt det? Så länge barnen är relativt små måste ansvaret ligga hos föräldrarna. Eftersom jag inte själv har några barn vet jag inte exakt hur svårt det är att hitta sunda matvanor och få sitt barn att röra sig minst lika mycket som han eller hon sitter still. Det är säkert svårt, men jag anser ändå att föräldern måste ta den fighten. Allt annat är att betrakta som en björntjänst modell gigantiskt stor. 
 
När det handlar om vuxna där det gått överstyr varken vill eller ska jag komma med något gott råd, jag är inte i den positionen och ska därför inte försöka ge mig i kast med att leka vare sig kostrådgivare eller personlig tränare. Önskar bara att alla som vet med sig att vikten är ett problem verkligen försöker göra något åt det. Tanken är ju att vi alla ska leva länge. Och helst så bra som möjligt. Att bära på för många kilon förkortar med största sannolikhet livet och det är det ju inte värt.
 
"Jag kunde lämna allt och alla, jag bara bytte roll och scen"
Fulla för kärlekens skull - Plura Jonsson  

Den osunda övervik...

2 Läs mer >>
Jag brukar inte publicera privata mail.
Men nu gör jag ett undantag.
Mottagaren är "mitt" gyms verksamhetsansvarige.
Det blir intressant att se om det leder någonstans.
Under alla omständigheter känns det bra att delge honom min irritation.
 
- - - - - - - - - - - - - - -  
 
Hej Patrik!
Jag är glad att jag väntade en dag med att skriva, annars hade det här mailet varit onyanserat och väldigt ilsket. Nu är jag mest trött. Är generellt inte för förbud, jag tycker och tror och hoppas att vuxna människor är kapabla att tänka och ta ansvar. Men ibland, som igår och vid många andra tillfällen, tvivlar jag. Detta evinnerliga fastnande på maskiner med mobilen i högsta hugg. Ömsom ivrigt pratande i den, ömsom sms-ande eller någon annan form av interaktion med sin kära mobil. 
Min önskan och förhoppning är att det på något sätt går att få bukt med mobilanvändandet när man upptar en av maskinerna. Det finns verkligen ingen rim och reson i att embarkera en maskin för att använda mobilen. På gymmet tränar man. Inget annat.
Vet inte hur ni på SAGA, eller vi som älskar att träna just hos er, ska få bukt på det men det måste till någon form av handling. Jag är dessutom ganska säker på att det inte bara är jag som blir less och irriterad på detta, kanske har du redan fått mail och samtal om den här lilla varbölden som grasserar på gymmet.

Ser fram emot återkoppling i någon form och önskar dig en trevlig helg.
Vänligen,
Erik Dahlberg 0703  - 040 739
 
- - - - - - - - - - - - - - -

Ibland rinner det ...