0 Läs mer >>

Ny mötesinbjudan till Marcus. Nu får han fan i mig ta tag i matchen och inte ha semester som den värste sabotör från Tatifilmen med samma namn. Undrar om det var Marcus som sprang upp och ner på perrongerna flest gånger. Det kan mycket väl vara så och om vi får till ett möte ska jag fråga honom. Jag menar, jag kan ju inte få mer än ett nej, att det inte var han. Att det var hans bror Martin. Martin Beck. Den Martin Beck? Ja, vem annars? Det finns ju bara en Martin Beck alldeles oavsett vad du tror. Martin Beck tillhör de tidlösas skara, möjligen kan hans utseende med allt vad som ryms där förändras över tid. Det vet ingen något om, enbart Martin själv. Kanske Gunvald, kanske Kollberg men absolut inte Einar Rönn eller Benny Skacke. De två sistnämnda har fullt sjå med att få ordning på skosnörena och SL-kortet. Rönn är ju välkänd skosnöremarodör, så pass välkänd att det i varje svensk skoaffär finns en "wanted dead or alive-bild" på honom. Som polis måste det kännas märkligt, men eftersom Einar Rönn härstammar från Arjeplog är det mesta inte märkligt. Bara som det ska. Skackes oförmåga att få ordning på sitt SL-kort är snudd på overkligt. Det finns de som menar att han borde be om entledigande som kollektivresenär. Hårt kan tyckas, men eftersom han fipplar och fumlar med sitt kort varje gång han ska åka blir övriga resenärer lidande och med tanke på hur alla jagar tid skapar Benny Skacke en näst intill ohållbar situation. Han har börjat gå i terapi hos Björn Hellberg för detta, men det går tydligen inte så bra. Av den enkla anledningen att Björn Hellberg helt har missförstått sin roll. I stället för att lyssna på Benny Skacke och ställa relevanta frågor pratar Björn Hellberg om Wimbledons mixedturneringar mellan 1965 och 1979, samt hur det gick till när han mötte sin fru och sist men inte minst när han och Ingvar Oldsberg reste i folkparkerna och berättade dåliga vitsar. Benny Skacke är alldeles för väluppfostrad för att gnälla, han betalar glatt 995 kronor varje gång för att lyssna på Björn Hellberg i 45 minuter. Benny Skackes fru tar dock inte lika lätt på sin mans agerande och har precis vänt sig till Se och Hör, Expressen och Kamratposten i ett lamt hopp om att det ska bli ordning på Bennys, och därmed även hennes, liv. Men som Björn Hellberg mycket riktigt sa när Expressen kontaktade honom; ”jag har bara börjat min anekdotresa med Benny och räknar med att hålla på till sommaren 2018. Minst”.

Att skriva gör gott!

0 Läs mer >>

Under stundom hänger jag mig åt hypotetiska tankar. Den senaste tanken har handlat om hur jag skulle vara om jag var tränare för ett fotbollslag på allra högsta nivå, nationellt eller internationellt saknar relevans. Tankarna har varit helt befriade från det rent kunskapsmässiga, jag utgår stenhårt från att jag hade haft tillräckligt med kunskaper om jag hade hamnat i en klubb av dignitet, och bara varit fokuserade på mitt beteende gentemot domare och media. Jag vill tro att jag hade kunnat uppföra mig även i besvikelsen ögonblick trots att fotboll är så mycket känslor och så viktigt för så många. Jag vill inte tro att jag varit en Arsene Wenger eller en Petter Lasu Nilsson. Jag hade inte trivts med mig själv om så varit fallet.

 

Wenger, som för det mesta bara ser det som passar honom och som konsekvent vägrar erkänna att han eller laget underpresterat. Det är alltid någon annans fel, särskilt mannen med pipan och hans medarbetare. Och Lasu Nilssons utbrott i tisdags går ju in under kategorin hjärnsläpp modell allvarligt. Jag menar, även i stridens hetta med ett enormt adrenalinpåslag ska du kunna uppföra dig så att din klubb inte ska behöva kalla till en presskonferens dagen efter för att du ska göra avbön.

 

Än en gång, det är nästan ohemult mycket känslor med i allt vad idrott heter och visst, det ska vara känslor, men ändå; du är ditt eget varumärke och i vårdandet av det handlar mycket om vem du är inför dina medmänniskor. Särskilt när du har den typ av roll som Arsene Wenger och Petter Lasu Nilsson har.

 

För övrigt var det lite läckert att Monaco förpassade MC ur CL.

Så usla som MC var i första halvlek var näst intill ofattbart.

De förtjänade verkligen inte att ta sig till kvartsfinal.

Monaco däremot gav sig själva chansen och trodde på att det var möjligt.

Gillar när sådana tankar och sådant agerande ger resultat.

Lottning i morgon.

Vad sägs om ett heltyskt och ett helmadridiskt möte?

Då lär det koka på ömse arenor med allt vad det innebär.

 

”Det blev ingen resa till solen, det blev inga drinkar på främmande stränder”

Sysselmannen – Lars Winnerbäck

 

 

 

Hypoteser kan vara...

0 Läs mer >>

Ibland känns det som att jag har pratat för endera döva öron eller korkade öron eller helt oförstående öron. Tvivlet börjar gro i mig; är jag otydlig? Är jag svår att ta på allvar? Säljer jag luft? Ser man vårt möte som en välbehövlig paus för den överhettade hjärnan och på grund av det checkar ut modell grovt? Nej, jag tror inte på något jakande svar i någon av mina frågeställningar, men jag kan ändå inte låta bli att undra.

 

"Din pappa sover under stenarna, han kommer aldrig någonsin levande därifrån"

 Ända till september - Peter LeMarc

Känslan när det fa...

0 Läs mer >>
 
13 bänkrader ovanför toppen på bokstaven V i ordet Victoria.
Det var vår vy i söndags.
Läckert att få komma till den snudd på mytomspunna Vicente Calderon i Madrid.
En arena som snart är ett minne blott.
Förståeligt med tanke på hur sliten den är.
Vi var 46 673 som tog del av ett urstarkt hemmalags självförtroende.
3-0 var i underkant samtidigt som Valencia hela tiden ville framåt, men de var för små på något sätt.
Spelidén som genomsyrar AM är fascinerande.
Med boll: rörligt, löpvilligt, varierat passningsspel och ett djupledsspel av hög klass.
Utan boll: disciplinerat, hög press, stängda ytor och starkt man-man-spel.
Och vid sidlinjen står Diego Simeone.
Bara en sån sak.
 
"Skatten är nergrävd och kartan är gömd i en trädstam, tiden går långsamt här långt från motorvägar och bredband"
 Kapten Kidd - Ulf Lundell

Vicente Calderon e...

0 Läs mer >>
Såg inte den engelska ligacupfinalen i söndags.
Valde Hammarby - Varberg i stället.
Förstås.
Men jag har sett målen.
Och blir än en gång löjligt imponerad av Zlatan.
Frisparken är helt mästerlig.
Nickmålet görs med en kraft som snudd på skrämmer.
Mest imponerad är jag över hur han smyger sig till nickläget.
Först är han med och bygger upp anfallet för att sedan diskret ta sig till en perfekt position.
För ett par år sedan hade han krigat sig till samma läge.
Zlatans smarthet på planen är inget nytt, men den är på något märkligt sätt ännu tydligare än tidigare.
Hans vilja att utvecklas och utvecklas och utvecklas är mer än beundransvärd.
 
Jiloan Hamad var glädjeämnet på Nya Söderstadion i söndags.
Det ser så enkelt ut när han har bollen vid sina fötter.
Han köper sig tid med sin fantastiskt fina blick för spelet och med en teknik som sticker ut.
Touchen på bollen är mjuk och len som en barnkind.
Och om det behövs finns det även kraft i tillslaget.
Som vid målet som betydde 2 - 2.
Om Jiloan Hamad får vara hel blir hans betydelse för Hammarby av det monumentala slaget.

För övrigt tycker jag att vi glömmer allt vad matchen mot Varberg heter.
Det tjatas ju om att man ska ta med sig saker från en match.
Kanske ska man det även här, men jag tror att en ctrl+alt+delete är det allra smartaste.
 
"Jag kastar stenar i mitt glashus, jag kastar pil i min kuvös och så odlar jag min rädsla, ja, jag sår ständigt nya frön"
Mannen i den vita hatten (16 år senare) - Jocke Berg

Zlatans vilja att ...

0 Läs mer >>
Kollegan Stefan utbrast: idag fyller Ronnie Hellström 68 år!
Född 1949 med andra ord.
Vips spann min hjärna vidare på ett antal andra som jag vet är födda det året.
 
Ulf Lundell.
Bruce Springsteen.
Phil Lynnot.
Mark Knopfler.
Tom Waits.
Billy Joel.
Carl Bildt.
Göran Persson.
 
Och efter lite Wikipediande hittade jag ett lass till värda att nämna.
 
Robert Palmer.
John Belushi.
Niki Lauda.
Ken Follet.
Larry Holmes.
Meryl Streep.
Lasse Virén.
Lasse Flinckman.
Sigourney Weaver.
Bonnie Raitt.
Richard Gere.
Peter Shilton.
Juha Mieto.
Jeff Bridges.
John Aki - Bua.
 
Tror egentligen inte att 1949 är mer speciellt än något annat år när det handlar om när framträdande personligheter är födda. Men Lundell, Springsteen, Lynnot, Streep, Weaver och Bridges har jag alltid haft ett riktigt gott öga till. Och vilken partifärg man än har är både Persson & Bildt en stor del av vår nutidshistoria. Såväl den inhemska som den utanför landsgränsen.
 
Ikväll CL igen.
Den moderna fotbollen rullar vidare.
Pengarna ska in helt enkelt.
M.C. - Monaco och Leverkusen - A.M.
Väljer mötet i Tyskland.
 
På söndag är det äntligen dags att se Hammarby för första gången den här säsongen,
Varberg i cupen.
Nyfiken som tusen på att ta del av Jakob Michelsens idéer och lagbygge.
För att inte tala om hur nyfiken jag är på hur långt framme Jiloan Hamad är.
Han var en riktig favorit under åren i Malmö FF och att få se honom i grönvit tröja känns oerhört bra.
Ny halsduk är införskaffad.
Hey ho, let´s go!
 
"Med en flicka i knät och ett glas i din hand, slapp du se när din svartklädde tjänare kom"
Lit de parade - Ulf Lundell

Året var 1949

0 Läs mer >>
Såhär skrev jag igår;
 
PSG - Barcelona är kvällens andra match.
Det låter intressant på förhand men jag får inte riktigt upp pulsen.
Messi, Neymar, Suarez och Cavani till trots.
Kanske visar det sig i efterhand att jag valde fel match, men då får det vara så.
 
Det var absolut inget fel på Benfica - Dortmund, tvärtom.
Men när jag såg sammandraget av PSG:s fantastiska tillintetgörande av Barcelona samt lyssnade på Niva, Kåmark och Wenström förstod jag att jag valt "fel" match. Nåväl, det är att betrakta som ett I-landsproblem. Att Barcelona ska kunna vända det här finns liksom inte och även om jag vet att det är alldeles för tidigt ser jag PSG som en rejäl outsider till att vara det ena av finallagen. Minns var ni läste det först, alldeles oavsett hur rätt eller fel jag var på det.
 
Till sist: Victor Nilsson Lindelöf gjorde än en gång en fin match för Benfica och när bildproducenten zoomade in Ryan Giggs på läktaren spann min hjärna iväg även om jag vet att Giggs lämnat Manchester United. Tiden får utvisa om hans närvaro på läktaren hade något att göra med VNL eller inte.
 
"Uppe i parken slår Sofia fem, det ljusnar över träden, det ljusnar över taken, vad ska det tjäna till att sitta här trött men vaken?"
Så mycket äldre - Ulf Lundell
 
 
 
 
 

Inget felval, men...

0 Läs mer >>
De som tillhör den växande gruppen "Mot Den Moderna Fotbollen" lär göra annat ikväll än att följa de två första åttondelarna i CL. Även om jag till stor del kan förstå tänket med "MDMF" är jag inte riktigt där än när det handlar om CL. Jag erkänner gärna att jag är löjligt förtjust i den turneringen, även om den har tappat kvalitetsmässigt de senaste åren. I alla fall i gruppspelet.
 
Ikväll väljer jag Benfica - Dortmund och förväntar mig en rejäl offensiv från hemmalaget eftersom de är mer än medvetna om vad de kan bli utsatta för i returen på Westfalenstadion (vägrar kalla den magnifika arenan för något annat. Se där; det bor lite "MDMF" i mig!) den 8 mars.
 
PSG - Barcelona är kvällens andra match.
Det låter intressant på förhand men jag får inte riktigt upp pulsen.
Messi, Neymar, Suarez och Cavani till trots.
Kanske visar det sig i efterhand att jag valde fel match, men då får det vara så.
 
Hade tre intressanta fotbollsupplevelser i Tyskland i helgen.
 
1) Mainz - Augsburg 2 - 0. Det var aldrig något snack om var de tre poängen skulle hamna. Mainz spelade ett bra anfallsspel och de kändes väldigt trygga som lag. Fick upp ögonen för hemmalagets colombianske forward Jhon Cordoba, han låg bakom båda målen och var hela tiden en krökt nagel i ögat på Augsburgförsvaret. Gillade också atmosfären inne på Opel Arena.
 
2) Leipzig - Hamburg 0 - 3. En skräll, men inte det minsta orättvist. Hamburg var mycket starka på fasta situationer och disciplinerade som fan efter sina två snabba mål i mitten av den första halvleken. Emil Forsberg bäst i Leipzig men han var ganska ensam om att ha en offensiv idé värd namnet. Albin Ekdal kom in för gästerna på tilläggstid och hann förstås inte göra något avtryck.
 
3) Wolfsburg - Hoffenheim 2 - 1. Underläge efter första halvlek för Wolfsburg och under pausvilan var tränaren Valerie Ismaël inte nådig i sin kritik, i alla fall om man får tro vad han sade på presskonferensen efter matchen. Under alla omständigheter hjälpte det eftersom laget presterade en helt annan fotboll under de avslutande 45 minuterna och lyckades också vända. Dock, utan Diego Benaglios fina målvaktsspel hade Hoffenheim fått med sig en poäng. I den här matchen kom också helgens finaste vänsterträff, den kommer en dryg minut in i det här klippet: http://www.fullmatchesandshows.com/2017/02/12/wolfsburg-vs-hoffenheim-highlights/
 
"Jag kastar pil i min kuvös"
Mannen i den vita hatten (16 år senare) - Jocke Berg
 
 
 
 
 
 

Jag är inte riktig...

0 Läs mer >>
En gång i tiden var utbudet av fotboll på TV begränsat till en Tipsextramatch varje lördag under säsong. Inte sällan från en lerig plan med en kick-and-run-mentalitet i spelet där just farten och den ursinniga kampen var det viktigaste. Men jag älskade det. Jag menar, det var vad som fanns. Om man inte räknar in finalen i Europacupen och eftersända landskamper med Sverige som det ena laget. Att komma dragandes med att mycket har hänt sedan jag var barn är en gigantisk underdrift.
 
Numera ser du inte skogen för alla träd.
Utbudet av TV-sända matcher är, om du är villig att betala en slant, fullständigt sanslöst stort.
Inför en snittvecka gör jag upp en bruttolista på sju-åtta matcher och skalar ner den till tre-fyra.
Tre-fyra matcher, ofta av hög kvalité, är precis lagom för att det inte ska bli slentriantittande.
Ni vet, då när det underhållande inte längre är underhållande utan snarare en transportsträcka.
Det jag njuter mest av är, hur konstigt det än kan låta, matcher där Hammarby, Roma och Tottenham INTE är med.
Då är jag bara en lycklig åskådare från en skön plats i soffan.
Den jobbiga nervositeten får någon annan ta hand om.
Jag försöker bara fördjupa mig i spelet, hitta detaljer och nya favoritspelare att följa framgent.
 
Ikväll är det Roma - Fiorentina.
Helt säkert blir det sevärt, men nervpåslaget finns där och då tappar jag en del av helheten.
Dock, jag skulle aldrig komma på tanken att välja bort Roma på grund av de nerver som ankommer mig.
Det är bara att jobba sig igenom det hela och helt frankt konstatera att det inte var bättre förr.
Bara väldigt annorlunda.
 
"Ditt handslag var fast, din blick vilsen och vek"
Lit de parade - Ulf Lundell

Numera skymmer sko...

7 Läs mer >>
Abgar Barsom, Adde Malmberg, Alexander Östlund, Amadaiya Rennie, Anders Bitén, Anders Friberg, Anders Linderoth, Andreas Andersson, Andreas Bild, Andreas Dahl, Andreas Isaksson, Ante Covic, Antti Pohja, Babis Stefanidis, Benjamin Kibebe, Billy Berntsson, Björn Runström, Björn Sundberg, Bo Hansson, Carlos Banda, Christer Fursth, Christoffer Carlsson, Claes Hellgren, Daniel Andersson (MFF & Bari), Daniel Andersson (AIK & Helsingborg), Daniel Theorin, Daniel Tjernström, Dime Jankulowski, Erik Edman, Erik Figueroa, Fredrik Ohlsson, Fredrik Torsteinbö, Fredrik Winsnes, Glenn Hysén, Henrik Appelqvist, Isac Lidberg, Jan Lundqvist, Jan Majlard, Johan Andersson, Johan Elmander, Johan Persson, Johannes Hopf, Jonas Andersson, Jonas Karlson, Jonas Stark, Karl - Oskar Fjörtoft, Karl Corneliusson, Kennedy Bakircioglu, Kjell Bergqvist, Kjell Jonevret, Kurre Hamrin, Lars Lagerbäck, Lasse Granqvist, Luke Casserly, Magnus Pehrson, Marie Göranzon, Marko Mihajlovic, Martin Åslund, Mats Jingblad, Mats Olsson, Mats Rubarth, Mattias Adelstam, Max von Schlebrügge, Michael Brundin, Michael Timisela, Mikael Andersson, Mikael Danielsson, Mikael Hellström, Mikael Hjelmberg, Mikael Rynell, Mille Olsson, Nanne Bergstrand, Niclas Alexandersson, Niklas Skoog, Niklas Strömstedt, Olle Nordin, Pablo Piñones Arce, Peppe Mazzella, Per Olsson, Peter Berggren, Peter Fröjdfeldt, Peter Holm, Peter Markstedt, Petter Andersson, Ronnie Hellström, Sanny Åslund, Sebastian Castro Tello, Sharbel Touma, Slavik Jevtushenko, Staffan Hellstrand, Stefan Batan, Stefan Rehn, Stuart Baxter, Suleyman Sleyman, Sven - Göran Eriksson, Sören Cratz, Sören Åkeby, Thom Åhlund, Thomas Hanzon, Thomas Nordahl, Tim Markström, Torbjörn Nilsson, Trym Bergman, Uno Palmström, Vadim Jevtushenko, Yksel Osmanvski och Yvonne Werner.
 
Se där, 107 personer som jag har suttit öga mot öga för en intervju i fotbollens namn. De fetmarkerade har jag dessutom haft äran att intervjua minst två gånger. 106 av dem har jag tyckt om att samtala med. Vem den "felande länken" är lämnar vi därhän. Men vill man gissa är det förstås fritt fram, och om någon levererar rätt svar lovar jag att bekräfta det. Intervjuerna har gjorts för bland annat Svensk Fotboll, FotbollGuiden, Hammarby i en rad skepnader, ett antal numera insomnade hemsidor och min förra blogg Fotbollslivet.
 
Dock, var sak har sin tid och jag tror inte att det blir några fler intervjuer för mig, om det nu inte blir så att jag drar igång en podd. Tanken på en podd snurrar ganska friskt för närvarande. Även om, och kanske just därför, jag är van att jobba själv med mitt fotbollsskrivande skulle jag gärna ha en podd ihop med någon som brinner för fotboll som jag gör och som dessutom inte har några som helst bekymmer att nörda ner sig totalt om så krävs. Vi får se vart allt tar vägen. Kanske stannar allt vid en fundering. Kanske gör jag något av poddtankarna. Håll utkik är mitt bästa tips.
 
"Jag kände hennes hand runt min arm, hon sa nå; vill du stanna här? Jag har en bil, vi åkte uppåt kusten, satt tysta flera mil"
Skyll på stjärnorna - Ulf Lundell
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Öga mot öga

0 Läs mer >>
Egentligen spelar det ingen som helst roll.
Alexander Isak hade kunnat välja Real Madrid, Milan, Liverpool eller PSG.
Det hade varit superintressant alldeles oavsett.
Men när jag igår fick veta att han valt Dortmund log jag.
Av flera skäl.
En läckrare fotbollsupplevelse som åskådare har i alla fall inte jag upplevt.
Och att ens försöka förstå känslan av att spela inför "den gula väggen" låter sig inte göras.
Alexander Isaks chans att få spela redan i vår är större i Dortmund än i Real Madrid.
Även om jag tror att han har tålamod vill ingen fotbollsspelare vänta.
Utåt kan man kanske ge sken av att det är okej, att min tid kommer.
Hur det egentligen känns, längst där inne i, är en helt annan sak. 
I Alexander Isak bor det så mycket bra fotbollsspelare att jag ryser.
Flera gånger per år säger jag; "det här blir spännande att följa".
Varje gång menar jag det.
Den här gången extra mycket.
Vi är bara i början av något som har en chans att bli stort och bra.
Riktigt stort och riktigt bra.
 
"Allt jag ville göra och gjorde glatt"
Natt - Ulf Lundell
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Alexander Isaks kl...

3 Läs mer >>
"Alla tror väl på Gud" sade han från den översta laven i bastun på gymmet. Hans polare hakade på och påstod sig vara rysk-ortodox i sitt troende. De tittade på mig och undrade hur jag hade det med tron, och jag tänkte; nu ska de få vänta innan jag svarar. Den rysk-ortodoxe var aningen ivrig att få veta, och för att inte skapa dålig stämning i den välgörande bastuvärmen svarade jag att Gud inte finns för mig.
 
Det blev tyst ett kort ögonblick innan den förste "talaren" sa; alla har en tro på något större än oss själva, så även du min vän. Jag är ledsen, kanske är jag det där undantaget som bekräftar regeln blev min replik. Då började de två nästan prata i mun på varandra om hur omöjligt det var att inte att ha en tro. Jag lät dem hållas men vägrade ge dem mer kött på benen angående varför jag inte tror på Gud eller något eventuellt större. Det var ganska tydligt att det störde dessa två, men där och då var det bara roligt och än en gång kunde jag inte låta bli att fascineras över hur känslig en gudstro är för vissa människor.
 
Jag säger inte att det inte vore bra att ibland ha en tro på något, men jag resonerar som så att det är jag själv som måste ta ansvar för mina handlingar, för mina önskningar och för mitt sätt att hantera livet och människorna omkring mig. Jag kan inte agera på något annat sätt, och eftersom den där som de kallar Gud inte alltid har uppfört sig som han borde är det extremt lätt att välja bort idén om att något större ska vägleda mig genom livet.
 
"När helst du vill är ditt liv ditt, men bara här och nu"
Connemara - Ulf Lundell
 
 

Gud så känsligt de...