0 Läs mer >>
Så är det.
Inlägg 100 sedan starten är här.
För få om jag ser till ambitionsnivån.
Men ändå inte.
Dygnet har bara 24 timmar.
 
Har haft en bra vecka med E på Malta.
Ner i varv.
Sol på näsan.
God mat.
Vänliga människor.
Intressanta miljöer.
Härliga samtal om stort och smått.
 
Hammarby - Gif Sundsvall tidigare idag.
Oerhört besviken.
Det går inte att ge bort en tredjedel av en match.
Förstår faktiskt inte Michelsens taktik i första.
Ville man inte anfalla?
Kunde man inte anfalla?
Har Paulsen verkligen rätt position?
Magyar läskigt begränsad.
För många frågetecken.
Hamad bra förstås, men på tok för ensam.
Dibba sover inte gott i natt efter sina tre klara lägen.
 
El Clasico.
Galen match.
Så många detaljer att försöka bena ut.
Orkar inte nu.
Dock, spelarna på den nivån är av en annan sort.
Messi matchvinnare och hålla-ligan-vid-liv-fixare.
Inte helt oväntat att det var just han som klev fram.
Två bra målvakter.
Älskar sådant.
Tufft att en av dem, Navas, behövde förlora.
 
CL till sist.
Glad för Madridderby i semi.
Vill ha en final med lag från två länder.
Konservativ ibland.
Allra helst vill jag ha Juventus - A.M. i final.
Och allra allra allra helst vill jag se Buffon lyfta pokalen.
Då blir det som för 10 år sedan när Maldini lyften den i Aten. 
Rättvist och vackert.
Då kommer jag att gråta en långsam tår.
 
"Jag ska riva ner tapeten och se vad som finns under"
Köpt en bil - Lars Winnerbäck
 
 

# 100

2 Läs mer >>
Tanken var ju att jag skulle skriva om Allsvenskan efter två omgångar, men det kom annat i vägen. Annat i form av ett fegt och uselt terrordåd i vår stad alldeles utanför min arbetsplats på Drottninggatan 82. Det har gått ett par dagar sedan förödelsen och även om den värsta chocken har lagt sig finns det kvar fragment och minnesbilder som jag inte lär bli av med i första taget. Att det skedde i Stockholm är egentligen inte oväntat, men när det sker ute på gatan nedanför våra lokaler känns det som att det landar innanför kläderna på mig och det är en oerhört oskön känsla. Det kliar, det skaver, det irriterar och det gör mig heligt förbannad. Vem fan har rätt att komma innanför kläderna på mig om jag inte har gett tillåtelse? Ingen är det korta, och enda, svaret på den frågan. Dock, ingen av oss här på kontoret kom till fysisk skada och livet vandrar sakta men säkert vidare, och det är i förlängningen det absolut viktigaste. Livet är skört och allt vi kan göra är att ta hand om varandra och om den tid vi har fått oss tilldelade.
 
 

Mitt i epicentrum...

0 Läs mer >>
Jag ser dem nästan varje morgon sittandes på en bänk nere på perrongen på Medborgarplatsens tunnelbanestation. De ser trötta och bekymrade ut. En man och en kvinna i fyrtioårsåldern. De pratar inte med varandra. De äter frukost. De har en termos mellan sig och varsin limpmacka med för mig okänt pålägg. Inget köpekaffe eller köpemacka. Nej, hemgjort. Men varför sitter de där de sitter? Snart går jag fram och frågar, inte för att jag har med det att göra, men jag kan inte låta bli att fundera på deras situation. Vardagen rymmer så många detaljer och händelser som vi lätt missar eftersom vi ofta befinner oss i en bubbla av tankar, tider som ska passas, liv som ska planeras, beslut som ska tas och så vidare. Av den anledningen är jag glad att jag lagt märke till det frukostätande paret. Alldeles oavsett skälet till att de sitter där de sitter.
 
"Då himlen var ljus och full av fågelskrik, han tog in på Foveran Hotel"
Orkney - Ulf Lundell
 
 

Vardagsreflektion ...

0 Läs mer >>
Det är två olika sätt att se på det och båda fungerar. Men för mig är den kunniga publiken, den som följer spelet in i minsta detalj och som när deras lag går till anfall börjar leva med och sakta men säkert höjer ljudnivån ju närmare motståndarmålet man kommer, att föredra. Den publiken har koll. Den publiken ser detaljerna. Den publiken anar och känner vad som är på gång. Jag säger inte att den publiken bättre hjälper sitt lag än de som kör allehanda, mer eller mindre monotona, ramsor matchen igenom utan att det speglar spelet i sig, men för mig är den så oändligt mycket vackrare och mer besläktad med vad det kollektiv ansträngningarna förhoppningsvis leder till; det förlösande målet som lyfter vardagen. Som ger nytt hopp och som föder en ständig längtan efter nya framgångar.
 
När det gäller Allsvenskan återkommer jag efter nästa omgång.
En omgång är ingen gång, två är en vana.
 
"Det sista jag vill är att båten ska gå och att jag står ensam och stolt kvar vid kajen"
Sysselmannen - Lars Winnerbäck
 
 

Det finns inget rä...

9 Läs mer >>

I hotellobbyn på anrika Eggers i Göteborg gör jag min sista redigering av den allsvenska tabellen för den säsong som, äntligen, kickar igång nu på lördag. Det känns som att det här kan bli den mest intressanta säsongen på väldigt länge. Alla förutsättningar finns, och även om Allsvenskan som bekant inte är världens bästa serie rent kvalitetsmässigt är det precis som Kim Källström säger i det senaste numret av Offside; "Allsvenskan är inte perfekt, men den är vår. Det är vår serie liksom! Och det kan ingen ta ifrån oss".

 

Håll till god med min tabell.

Kontra gärna med era tabeller.

Jag är en notoriskt dålig tippare.

Ta med det i resonemanget.

 

 

1 Malmö FF

 2 AIK

 3 IFK Norrköping

 4 Östersund FK

 5 BK Häcken

 6 IFK Göteborg

 7 IF Elfsborg

 8 Djurgården IF

 9 Örebro SK

10 Hammarby IF

11 Jönköpings Södra IF

12 AFC United

13 Kalmar FF

------------------------------

14 Gif Sundsvall

------------------------------

15 Halmstad BK

16 IK Sirius

 

Min allsvenska tab...

0 Läs mer >>
Sen kväll på Bishops Arms vid Gustaf Adolfs torg i Malmö.
Efter att ha druckit två öl och läst ut det senaste numret av Offside blir jag stoppad av en grå distingerad äldre man.
 
- Vet du vilka vi är?
- Nej, borde jag det?
- Jag har sett att du till och från lyssnat på vårt samtal.
- Ja, det är svårt att låta bli.
- Vill du veta vilka vi är?
- Absolut, men du får bara en minut.
 
Då tar han chansen att orera över hur fantastiska de är, han och hans familj som startat detta whiskyföretag som, enligt honom, gör att den svenska whiskykartan ser ut som den gör. Utan dem hade inte intresset varit lika stort och utbudet inte varit lika fulländat och vetskapen aldrig nått de höjder den förtjänar och så vidare och så vidare tills fan löser av den distingerade. På riktigt; vad är det med dessa män i den övreövre medelåldern och deras behov av att hävda sig? Fick de inga leksaker när de var små? Var det ingen som såg dem? Är de rädda att döden ska hindra dem från att meddela hela världen om deras förträfflighet? Ingen aning är svaret på alla frågor. Jag vet bara att jag blir så satans trött, och fast jag alltid säger att jag bara skäms för mig själv så är det väldigt nära att en skämsdroppe rinner nerför ryggen och gör sig fruktansvärt obekväm. Och allt jag hoppas på är att barnbarnen till dessa gräsligt självupptagna män har en helt annan syn på allt. Jag menar verkligen allt. Om så är fallet kommer det mesta att kunna lösa sig. Om det inte är så är jag glad om jag slipper ta del av facit.
 
"Som en tisdag på IKEA bland köer korv och mos"
Connemara - Ulf Lundell
 
 
 
 

Bekräftelsebehovet...

0 Läs mer >>
4 - 0 mot Vitryssland var bra.
Tveklöst.
Det går ändå inte att komma ifrån hur oerhört usla Vitryssland var, och även om det kan vara lätt att bli historielös kan jag inte komma ihåg när Sverige senast mötte ett så genombedrövligt landslag som det vitryska. Mitt i den andra halvleken for en tanke gnom mitt huvud; Vitryssland skulle åka ur Allsvenskan. Nåväl, just den tanken och funderingen är förstås bara hypotetiska spekulationer, men att UEFA behöver se över kvalupplägget är ställt utom allt tvivel. Som det ser ut just nu finns det alldeles för stora klyftor mellan många av länderna, och ingen mår bra av tävlingsmatcher där det är kattens lek med råttan. Och jag är inte ens säker på att den gamla sanningen om att de sämre nationerna blir bättre när de ställs mot tuffast tänkbara motstånd håller. Inser att hela ekvationen är rejält knepig att lösa men något måste göras så att kvalspelet inte tenderar att bli segregerat likt ett miljonprogramsområde från 70-talet.
 
"Honung var färgen på hennes hår, och guld var den hy som hon bar"
Honung och guld - Per Gessle

Hur ska kvalekvati...

0 Läs mer >>

Ny mötesinbjudan till Marcus. Nu får han fan i mig ta tag i matchen och inte ha semester som den värste sabotör från Tatifilmen med samma namn. Undrar om det var Marcus som sprang upp och ner på perrongerna flest gånger. Det kan mycket väl vara så och om vi får till ett möte ska jag fråga honom. Jag menar, jag kan ju inte få mer än ett nej, att det inte var han. Att det var hans bror Martin. Martin Beck. Den Martin Beck? Ja, vem annars? Det finns ju bara en Martin Beck alldeles oavsett vad du tror. Martin Beck tillhör de tidlösas skara, möjligen kan hans utseende med allt vad som ryms där förändras över tid. Det vet ingen något om, enbart Martin själv. Kanske Gunvald, kanske Kollberg men absolut inte Einar Rönn eller Benny Skacke. De två sistnämnda har fullt sjå med att få ordning på skosnörena och SL-kortet. Rönn är ju välkänd skosnöremarodör, så pass välkänd att det i varje svensk skoaffär finns en "wanted dead or alive-bild" på honom. Som polis måste det kännas märkligt, men eftersom Einar Rönn härstammar från Arjeplog är det mesta inte märkligt. Bara som det ska. Skackes oförmåga att få ordning på sitt SL-kort är snudd på overkligt. Det finns de som menar att han borde be om entledigande som kollektivresenär. Hårt kan tyckas, men eftersom han fipplar och fumlar med sitt kort varje gång han ska åka blir övriga resenärer lidande och med tanke på hur alla jagar tid skapar Benny Skacke en näst intill ohållbar situation. Han har börjat gå i terapi hos Björn Hellberg för detta, men det går tydligen inte så bra. Av den enkla anledningen att Björn Hellberg helt har missförstått sin roll. I stället för att lyssna på Benny Skacke och ställa relevanta frågor pratar Björn Hellberg om Wimbledons mixedturneringar mellan 1965 och 1979, samt hur det gick till när han mötte sin fru och sist men inte minst när han och Ingvar Oldsberg reste i folkparkerna och berättade dåliga vitsar. Benny Skacke är alldeles för väluppfostrad för att gnälla, han betalar glatt 995 kronor varje gång för att lyssna på Björn Hellberg i 45 minuter. Benny Skackes fru tar dock inte lika lätt på sin mans agerande och har precis vänt sig till Se och Hör, Expressen och Kamratposten i ett lamt hopp om att det ska bli ordning på Bennys, och därmed även hennes, liv. Men som Björn Hellberg mycket riktigt sa när Expressen kontaktade honom; ”jag har bara börjat min anekdotresa med Benny och räknar med att hålla på till sommaren 2018. Minst”.

Att skriva gör gott!

0 Läs mer >>

Under stundom hänger jag mig åt hypotetiska tankar. Den senaste tanken har handlat om hur jag skulle vara om jag var tränare för ett fotbollslag på allra högsta nivå, nationellt eller internationellt saknar relevans. Tankarna har varit helt befriade från det rent kunskapsmässiga, jag utgår stenhårt från att jag hade haft tillräckligt med kunskaper om jag hade hamnat i en klubb av dignitet, och bara varit fokuserade på mitt beteende gentemot domare och media. Jag vill tro att jag hade kunnat uppföra mig även i besvikelsen ögonblick trots att fotboll är så mycket känslor och så viktigt för så många. Jag vill inte tro att jag varit en Arsene Wenger eller en Petter Lasu Nilsson. Jag hade inte trivts med mig själv om så varit fallet.

 

Wenger, som för det mesta bara ser det som passar honom och som konsekvent vägrar erkänna att han eller laget underpresterat. Det är alltid någon annans fel, särskilt mannen med pipan och hans medarbetare. Och Lasu Nilssons utbrott i tisdags går ju in under kategorin hjärnsläpp modell allvarligt. Jag menar, även i stridens hetta med ett enormt adrenalinpåslag ska du kunna uppföra dig så att din klubb inte ska behöva kalla till en presskonferens dagen efter för att du ska göra avbön.

 

Än en gång, det är nästan ohemult mycket känslor med i allt vad idrott heter och visst, det ska vara känslor, men ändå; du är ditt eget varumärke och i vårdandet av det handlar mycket om vem du är inför dina medmänniskor. Särskilt när du har den typ av roll som Arsene Wenger och Petter Lasu Nilsson har.

 

För övrigt var det lite läckert att Monaco förpassade MC ur CL.

Så usla som MC var i första halvlek var näst intill ofattbart.

De förtjänade verkligen inte att ta sig till kvartsfinal.

Monaco däremot gav sig själva chansen och trodde på att det var möjligt.

Gillar när sådana tankar och sådant agerande ger resultat.

Lottning i morgon.

Vad sägs om ett heltyskt och ett helmadridiskt möte?

Då lär det koka på ömse arenor med allt vad det innebär.

 

”Det blev ingen resa till solen, det blev inga drinkar på främmande stränder”

Sysselmannen – Lars Winnerbäck

 

 

 

Hypoteser kan vara...

0 Läs mer >>

Ibland känns det som att jag har pratat för endera döva öron eller korkade öron eller helt oförstående öron. Tvivlet börjar gro i mig; är jag otydlig? Är jag svår att ta på allvar? Säljer jag luft? Ser man vårt möte som en välbehövlig paus för den överhettade hjärnan och på grund av det checkar ut modell grovt? Nej, jag tror inte på något jakande svar i någon av mina frågeställningar, men jag kan ändå inte låta bli att undra.

 

"Din pappa sover under stenarna, han kommer aldrig någonsin levande därifrån"

 Ända till september - Peter LeMarc

Känslan när det fa...

0 Läs mer >>
 
13 bänkrader ovanför toppen på bokstaven V i ordet Victoria.
Det var vår vy i söndags.
Läckert att få komma till den snudd på mytomspunna Vicente Calderon i Madrid.
En arena som snart är ett minne blott.
Förståeligt med tanke på hur sliten den är.
Vi var 46 673 som tog del av ett urstarkt hemmalags självförtroende.
3-0 var i underkant samtidigt som Valencia hela tiden ville framåt, men de var för små på något sätt.
Spelidén som genomsyrar AM är fascinerande.
Med boll: rörligt, löpvilligt, varierat passningsspel och ett djupledsspel av hög klass.
Utan boll: disciplinerat, hög press, stängda ytor och starkt man-man-spel.
Och vid sidlinjen står Diego Simeone.
Bara en sån sak.
 
"Skatten är nergrävd och kartan är gömd i en trädstam, tiden går långsamt här långt från motorvägar och bredband"
 Kapten Kidd - Ulf Lundell

Vicente Calderon e...

0 Läs mer >>
Såg inte den engelska ligacupfinalen i söndags.
Valde Hammarby - Varberg i stället.
Förstås.
Men jag har sett målen.
Och blir än en gång löjligt imponerad av Zlatan.
Frisparken är helt mästerlig.
Nickmålet görs med en kraft som snudd på skrämmer.
Mest imponerad är jag över hur han smyger sig till nickläget.
Först är han med och bygger upp anfallet för att sedan diskret ta sig till en perfekt position.
För ett par år sedan hade han krigat sig till samma läge.
Zlatans smarthet på planen är inget nytt, men den är på något märkligt sätt ännu tydligare än tidigare.
Hans vilja att utvecklas och utvecklas och utvecklas är mer än beundransvärd.
 
Jiloan Hamad var glädjeämnet på Nya Söderstadion i söndags.
Det ser så enkelt ut när han har bollen vid sina fötter.
Han köper sig tid med sin fantastiskt fina blick för spelet och med en teknik som sticker ut.
Touchen på bollen är mjuk och len som en barnkind.
Och om det behövs finns det även kraft i tillslaget.
Som vid målet som betydde 2 - 2.
Om Jiloan Hamad får vara hel blir hans betydelse för Hammarby av det monumentala slaget.

För övrigt tycker jag att vi glömmer allt vad matchen mot Varberg heter.
Det tjatas ju om att man ska ta med sig saker från en match.
Kanske ska man det även här, men jag tror att en ctrl+alt+delete är det allra smartaste.
 
"Jag kastar stenar i mitt glashus, jag kastar pil i min kuvös och så odlar jag min rädsla, ja, jag sår ständigt nya frön"
Mannen i den vita hatten (16 år senare) - Jocke Berg

Zlatans vilja att ...