0 Läs mer >>
Med min vackra Freja lugnt lunkande bredvid mig i den varma och aningen fuktiga sommarnatten gick vi hem till Södermalm från vännen Michele. VI hade snackat, lekt med hans charmige tvååring, druckit fantastiskt vin, ätit vällagrad Gruyèreost och tittat på Roma - Porto. Allt var egentligen helt perfekt. Men, 0 - 3 för Roma hemma i den avgörande matchen för att ta sig till gruppspelet i CL var en ruskigt svidande missräkning, och utan att jag ens ansträngde mig det allra minsta dök Lars Winnerbäcks fina och aningen vemodiga "Brustna hjärtans höst" upp i mitt huvud. Så pass mycket att jag gick och sjöng den tyst för mig själv den sista biten av Frejas och min sköna promenad.
 
Nu blir det EL för Roma i stället för CL.
Inget fel på EL men det är väldigt tydligt second best.
Att över två matcher bli utslagen mot Porto är långt ifrån någon skam, och inte heller särskilt märkligt eftersom Porto har oceaner av erfarenhet från spel i CL. Det som däremot på allvar gör ont är att Roma bara spelat med fullt manskap cirka en tredjedel av dessa två matcher. I längden förstås helt ohållbart. Ett av de tre röda korten var solklart, de andra två väldigt öppna för diskussion. Känslan är att Roma vare sig fick eller tog chansen att förpassa Porto till EL och själva kliva in i finrummet. Jag vägra skylla på domarna, men onekligen fick de båda gestalta huvudrollerna och därmed också sätta agendan för det som för alltid kommer att stå i historieböckerna.
 
"Du kan dränka i minnen eller litervis med vin, du kan sjunka ner i sörjan och vända dygn, men allt är gjort".
Brustna hjärtans höst - Lars Winnerbäck  

Brustna hjärtans höst

0 Läs mer >>
Tidigare idag träffade jag Nanne Bergstrand och intervjuade honom för Supportrarnas Matchprograms räkning. Fokus låg på matchcoachning och det var precis som förväntat mycket intressant. Han var på betydligt bättre humör än det han har visat upp efter de senaste matcherna. Då har han varit butter och tjurig trots 10 tagna poäng av 12 möjliga och med endast ett insläppt mål på dessa sex timmar fotboll. I min värld skulle jag vara oerhört nöjd med den utvecklingen, särskilt med tanke på hur det såg ut såväl innan EM-uppehållet som direkt efter. Men det är någonting med Nanne Bergstrand som skaver och gnisslar. Han verkar känna sig missförstådd och på grund av det har han ett kroppsspråk där taggarna är utåt och där han i varje medial situation ser ut att vara redo att gå till verbal attack. Kanske lämnar han Hammarby efter säsongens slut, kanske inte. Hur det än blir med den saken vore det härligt att se Nanne Bergstrand lika glad och avslappnad under de matcher som återstår av Allsvenskan 2016 som han var vid vårt möte idag. Särskilt de gånger tre poäng bärgas, då finns det som jag ser det ingen anledning att ställa sig på tvären alldeles oavsett vilka frågor som ställs.
 
Sommar i P1 är över för den här säsongen.
Generellt sämre än förra året.
Men självfallet fanns det några pärlor.
Fem i topp utan rangordning;
Stina Stoor
Janne Andersson
Tom Malmqvist
Anders Kompass
Anna Ternheim
 
"Tror du med handen på hjärtat att du vågar vara stark när det verkligen gäller"
Sysselmannen - Lars Winnerbäck

Kom igen Nanne, po...

0 Läs mer >>
För ett par veckor sedan blev Jens Fjellström en del av Malmö FF:s stab och med facit i hand var det ganska givet att han skulle välja just MFF. Han har förvisso ett förflutet även i Djurgården, men jag förknippar honom mycket mer med MFF än med Djurgården.
 
När jag först hörde nyheten kändes det märkligt att ingen annan klubb hann före. Jag menar, Jens Fjellströms unika mix av spelarkarriär, pedagogisk ådra, fotbollskunskaper utöver det vanliga, ett vinnande och trevligt sätt och därmed en perfekt person att skicka fram i lägen när klubbens färger ska representeras vore drömmen för vilken klubb som helst.
 
Nu har jag från mycket säkra källor fått veta att Jens aldrig blivit tillfrågad av någon annan klubb. Vad det i sin tur beror på vet jag förstås inte, men om det är så att andra klubbar varit intresserade men trott att Jens Fjellström för evigt var fast i expertkommentatorrollen och därmed inte ens frågat lär de ångra sig idag eftersom det värsta som kunde ha hänt var att de fick ett nej tack.
 
"Jag har människor runtomkring mig hela tiden men jag känner mig ensam"
Khom Loy - Lars Winnerbäck
 
 
 
 
 

Våga tänk utanför ...

4 Läs mer >>
Hade tänkt skriva om starten av PL, om Zlatan, om den galna matchen på Emirates igår, om att Pa Dibba faktiskt spelade mot GIF Sundsvall, om att Hammarbys defensiv fortsätter att se stabil ut, om Romas svåra kvalmatch mot Porto i CL, men allt landar i Jönköping.
 
Allvarligt talat, nu räcker det.
Verkligen räcker.
En maskerad åskådare tar sig in på planen och ger sig på Östersunds målvakt Aly Keita.
Var det planerat eller ett dåd i stunden?
Har det rasistiska förtecken?
Vad rör sig i huvudet på den maskerade mannen?
Tre frågor som kanske aldrig får något svar.
 
De flesta av oss har en spärr som vi använder oss av.
Ynkryggen i Jönköping gjorde det inte och i min värld har han besökt ett idrottsevenemang för sista gången.
Fotbollsplanen är Aly Keitas arbetsplats.
På din arbetsplats ska du kunna känna dig trygg.
Alldeles oavsett vad du jobbar med.
Hur känner sig Aly Keita nästa gång han ställer sig med ryggen mot en kortsida?
Kommer det som hände på Stadsparksvallen alltid att följa honom?
Frågorna är fler än svaren den här kvällen.
Och ledsamheten över sakernas tillstånd tynger mig.
Det räcker nu.
Verkligen räcker.
 
"Jag flyger över ett land som gjort mig lite tjurig och tyst"
Granit och morän - Lars Winnerbäck
 
 
 
 

Nu räcker det

0 Läs mer >>
Way back när  E och jag hade en sommarvecka eller två uppe bland mina norrländska rötter gjorde vi våra mat- och dryckesinköp företrädesvis i Sorsele, för övrigt en ort som Gud måste ha glömt, och historien nedan är en favorit.
 
Vi står i en av de två köerna på Systembolaget, det köptes över disk där och då, och bredvid oss dyker en kraftfull man upp. Det råder inget tvivel om att han kommer direkt från arbetet i skogen.
 
Systemmannen: Hej och välkommen!
Skogsmannen: Hej.
Systemmannen: Vad får det vara idag?
Skogsmannen: 10 Mariestad.
Systemmannen: Flaska eller burk?
Skogsmannen: Burk. He ä ju freda´!
 
Jag bara älskar de sekunderna på Systembolaget i orten som Gud glömde.
Den verkligheten.
Han kom från ett hårt arbete.
Vi gled runt och var lediga.
Vi som köpte "fint" vin och "rätt" sorts öl.
Skogsmannen som bara ville åt mängden.
Det var ju fredag.
 
"Jag kan inte återvända en brottsplats måste vila"
Söndermarken  - Lars Winnerbäck
 
 

I Sorsele kommer s...

0 Läs mer >>
Den 23 juni skrev jag följande inlägg här på Andiamo; http://andiamo.blogg.se/2016/june/nu-gar-vi-vidare.html
Om du inte orkar gå in på det resumerar jag helt kort; det handlade om mina funderingar kring Janne Andersson som ny förbundskapten. Efter att ha lyssnat på hans fina prat i gårdagens Sommar i P1 blir jag bara ännu mer sugen på att följa det svenska landslaget. Under Erik Hamréns tid har mina känslor för landslaget varit ganska ljumma. Nu ser jag med stor spänning fram emot kvalhösten. Janne Anderssons insats igår är egentligen en bisak, det är självfallet det fotbollsmässiga som styr, men bara att lyssna på honom och på hans oerhört sunda och jordnära tankar om hur vi människor bör vara mot varandra får mig att bli ännu mer mån om att han ska lyckas i sin nya, och svåra, roll. Till dig som ännu inte lyssnat på Janne Anderssons Sommar i P1; gör det. Länken har du här; http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/765586?programid=2071
 
På lördag är det dags för PL.
Jag har under de senaste åren börjat följa PL mer intensivt, mitt stora Serie A-intresse till trots. Inte för att jag ser någon motsättning mellan ligorna, fotboll är alltid intressant. Egentligen helt oberoende nivå. Att Zlatan Ibrahimovic till slut hamnade i PL är ingen skräll och det ökar förstås intresset för de flesta av oss, men för mig är årets upplaga främst en tränarhistoria. Det är lätt att bli historielös i dagens tidevarv, men såvitt jag kommer ihåg har det aldrig varit så många stora tränarprofiler som det här året. Hjärnornas kamp är ett näst intill uttjatat uttryck, men tänk er drabbningarna där Conte ställs mot Guardiola eller Mourinho. Eller varför inte Klopp mot Wenger eller Pochettino. Analytikern i mig längtar och jag behöver inte längta länge, redan på söndag är det Arsenal - Liverpool. Vi åker!
 
"Som ett rop i en gränd från en förlorad vän, som en ny religion".
Hon gör mig galen - Ulf Lundell
 
 
 
 

Jag kan inte annat...

0 Läs mer >>
När jag kör fast i jakten på nya kunder är det skönt att skriva av sig. Att bara låta fingrarna vandra över tangenterna och se vart allt landar. Nedan kommer ett frustrerat exempel på det. Ta det för vad det är. För mig är det en skön ventil.
 

Jag mailade och Ann mailade tillbaka och jag fick inte till det möte jag ville ha, men hon förstod att även jag var jagad. Bra där! Ny kontakt sen. När då sen undrade Henry Morgan, hur fan ska jag veta det svarade Jack Kerouac. Sen är ju flytande, sen har ju ingen given tidsrymd, sen är ju sen. Det vet jag sa Henry Morgan upprört, men det hjälper ju inte mig ett jävla dugg när paniken lurar runt alla hörn i detta runda rum. Jack Kerouac gav Henry Morgan en blick som innehöll allt från trötthet via förundran till resignation och det enda han egentligen ville göra var att lämna det sjunkande skeppet och ge sig ut på vägen igen. En väg som Ulf Lundell redan skrivit om, eller om det var så att Jack Kerouac hade varit först och Ulf Lundell hade tagit rygg. Skit samma tänkte Jack Kerouac, Ulf Lundell får gärna ta mina ord och göra dem till sina. Det hade varit mycket värre om Jimmie Åkesson eller Christer Sandelin eller Kikki Danielsson eller Per Bill eller Bert Karlsson eller Erik Hamrén eller Gunde Svan eller Ulf Brunnberg eller Annika Sörenstam eller Elisabeth Högström hade gjort det. Då hade det varit riktigt kritiskt, så pass kritiskt att omvärlden hade upphört att bevaka det den var tänkt att bevaka. Och när omvärlden slutar bevaka blir det ju ingenting kvar. Inte ens ett kundmöte som i bästa fall hade gett ett kort kontrakt utan garantier. Är det verkligen så det ska se ut? En tillvaro utan garantier, bara en enda stor möjlighet att hitta den gröna exitskylten och snabbt som Ville Vesslas halvkusin använda sig av den upplysta smitvägen. På den frågan svarar både Jack Kerouac och Henry Morgan att de inte vet, men de lägger också in varsin passus. Jack Kerouacs är aningen otydlig men den bottnar i att det som inte är omöjligt faktiskt är möjligt. Passusen från Henry Morgan är mer rakt på sak; "go for it Charlie". Exakt vad han egentligen menar vill han dock inte uttala med mindre än att han får betalt. Det får han givetvis inte och därför blir även "go for it Charlie" aningen löst i kanterna. Men om jag tvingas välja mellan dessa passusar känns "go for it Charlie" bäst. I den bor det tillräckligt mycket förhoppning för att nästa andetag och nästa steg ska kännas luftigt och lätt.

 

"Där dom vackra orden står mot ord"  

Granit och morän - Lars Winnerbäck

 

Att skriva av sig ...

0 Läs mer >>
Min matchprogramskollega Pernilla skrev redan igår på den förnämliga bloggen https://arstakex.wordpress.com/ om mannen i rubrikraden, men jag kan ändå inte låta bli att ge min syn på David Boo Wiklanders agerande. Det värmde något alldeles enormt att se på vilket sätt han styrde Hammarbys backlinje under segermatchen mot Kalmar FF. Med gester, med prat, med kroppsspråk och med en ledarstil som gjord för att lyfta ett lag. I ett tidevarv där jaget har en tendens att gå före laget var det en ren fröjd att studera Davids agerande. 
 
Nanne Bergstrands mod att sidsteppa Lars Saetra och Richard Magyar inför Geflematchen var ett lyckat drag och jag hoppas att Nanne lever vidare med tesen om att inte ändra på ett vinnande lag. I alla fall inte en backlinje.
 
Att jag sedan saknar en hel del i det offensiva spelet lämnar jag därhän.
Vi vann.
Det var det viktiga.
Vi fick lite andrum.
Också viktigt.
 
"Hon kör sin röda MG genom vildhavre och vallmo och det dammar som om fälten brann"
Danielas hus - Ulf Lundell
 
 
 

David Boo Wiklander

0 Läs mer >>
Hjärnan är fortfarande i hög utsträckning väldigt ledig. Så pass ledig att de flesta bloggämnen som dyker upp försvinner lika fort. Därför känns det klokast att låta allt bero och i stället bjuda på 11 relativt nytagna bilder. Jag menar, jag vill ju inte att ni som följer mig ska tro att jag har tagit en sidodörr för gott och lämnat er i sticket. Lovar att jag är tillbaka nästa vecka med ord i stället för bilder.
 
Tycker om de röda planken där Åsögatan tar slut. Sedan undrar jag också vad
en tjärvräkare är.
 
 
Det här fotot tog E på Olimpico i Rom i april 1999. Totti slår frisparken för
Roma och i Parmas mål står Buffon. Två unga spelare i början av
karriärerna som skulle bli både långa och lyckosamma.
 
 
Mycket tycka om är det!
 
 

Fjällgatan.
 
 
Relevant fråga från en husvägg i närheten av Vitabergsparken.
 
 
Vackra Freja sniffar och njuter av att vara lös.
 
 
F**king close!
 
 
Vackert kvällsljus på den maffiga kvarterskyrkan.
 
 
Haglen var stora som min lillfingernagel.
 
 
Lider med poliserna.
 
Vet inte om E flirtar med mig eller om det är solen som är besvärlig.
Väljer att tro på det första.
 
"Natten var så kall vi höll hårt om varann"
Åt samma håll - Lars Winnerbäck
 

 
 
 

Bilder i stället f...

0 Läs mer >>
Visst kan man förlora mot AIK med 0 - 3.
Det har många lag gjort genom åren.
Men på det sätt som det såg ut idag kan jag inte bli annat än djupt oroad. Tre mål inom loppet av 27 minuter och alla målen är sprungna ur ett taffligt försvarsspel, ni vet ett sådant som uppstår när allt är i obalans. När allt är på väg att kantra och när tankarna och handlingarna inte alls harmonierar.
 
Hammarby av idag är ett lag som är väldigt långt ifrån ett lag där tryggheten och stabiliteten är de två starkaste ledorden. Har man dessa två byggstenar med sig brukar det mesta lösa sig när man passerar mittlinjen för att ägna sig åt det offensiva delarna av spelet fotboll. Dessvärre är det just nu inte särskilt mycket som löser sig. Att gå in på individuell kritik här och nu är totalt meningslöst, ingen blir vare sig starkare eller bättre av det och jag vill tro att spelarna själva är tillräckligt insiktsfulla för att begripa att situationen är att betrakta som väldigt allvarlig. Det som stärker mig i den tron är på det sätt som Arnar Smarason agerade när han pratade med CMores Camilla Nordlund efter matchen. Islänningen gjorde inget för att dölja att det just nu ser väldigt illa ut och att mycket av det man pratat om att göra förblir ogjort. Väldigt befriande att han inte ramlade in i bortförklaringsfällan, 10 insläppta mål på tre matcher är skräp alldeles oavsett vad som sägs.
 
Jag brukar säga glöm och gå vidare.
Kan stämma även nu, men jag tror att glömdelen på ett eller annat sätt måste bearbetas.
Hur får den mentale coachen Anders Friberg sätta tänderna i, men att bara glömma tror jag är en strutstaktik. Lär man sig inget av att släppa in 10 mål på tre matcher är man nog dessvärre bortom all räddning.
 
Till sist undrar jag hur Nanne Bergstrand mår och vad han tänkte när ett antal supportar närmade sig bänken mot slutet av matchen och med all önskvärd tydlighet visade sin aversion mot honom. För hur det än är, och hur mycket man än investerar som supporter; det är bara fotboll och dem du ger dig på är människor med allt vad det innebär. Precis som du. Glöm aldrig det.
 
"Jag går med månen över bron, mellan vaka och sömn"
Nånting måste gå sönder - Plura Jonsson
 

Jag är djupt oroad

0 Läs mer >>
Mellan 00:07 och 06:22 pockade vår vackra svarta juvel på uppmärksamheten sex gånger för att få bege sig ut i södernatten och se till att det mindre lämpliga hon hade ätit under gårdagen nogsamt kom ut. Alltså var vi ute ungefär en gång i timmen. E tog två vändor, jag övriga fyra. Det mest intressanta dessa fyra gånger var att ta del av hur kvarteren med små nyanser skiftade karaktär för varje gång.
 
På min första tur 01:15 var det förstås fortfarande lite mörkt.
Men det hindrade inte att det förekom riggning för fotografering vid exakt den plats som den vackra svarta juvelen hade sett som sin. Vad att göra? Knalla vidare. Och vidare. Och vidare. Till slut var hon nöjd och innan vi var hemma hade vi mött ett par glada och aningen berusade människor. En och annan bortamatch var det också. I parken mitt emot vårt hus, Stigbergsparken, var det ganska högljutt, men det ingår i den parkens image.
 
02:45 var det dags igen.
Bråttom som fan. Himlen började ljusna, människorna var färre men en och annan taxi gled förbi, och från Stigbergsparken hade inget förändrats. Dessutom pågick det i grannhuset en efterfest som lät trevlig. Snabbt in för att förhoppningsvis få sova ostört till 07:30.
 
Men nej.
04:33 formligen stapplade jag ut med en pigg vacker svart juvel och nu var det ljust på himlen med en sol som jobbade sig uppåt. Tidningsbudet morsade på oss men den vackra svarta juvelen var måttlig road. I stället var det buskarna utanför en port på Åsögatan som lockade, och innan vi nådde vår port igen noterade jag att männen i Stigbergsparken ännu inte hade somnat och ljudnivån från efterfesten i grannhuset vittnade om att det var glatt och bekymmerslöst. Nu då, nu blir det väl ändå orubbad sömn till 07:30.
 
Glöm det tänkte den vackra svarta juvelen.
06:22 var det dags igen. Nu var jag om möjligt ännu tröttare, men jag kände också att skrattet låg på lur. Varför då? Ingen aning. Det var bara så. Nu värmde solen och den här gången hade inte den vackra svarta juvelen speciellt bråttom och innan vi var åter vår port hade jag konstaterat att männen i parken verkade vägra sova och att ett par människor såg klädda ut för att gå till jobbet. 2:an rullade förbi in mot de centrala delarna av stan men den verkade vara ganska tom på människor och min tanke på att sova lite till var på något vis försvunnen. Dagen var ju redan igång, och det med råge.
 
Och till den vackra svarta juvelen framför jag härmed ett kort och koncist krav inför natten som kommer; sov!
 
"Jag gav mig av i gryningen, ett stilla regn, en hund som vän, jag gick ut mot havet än en gång"
Evangeline - Ulf Lundell
 
 
 
 

Sova. Varför det?

4 Läs mer >>
Fotboll är en konservativ företeelse.
Det är sen gammalt och när det ska ändras regler görs det med försiktighet och noggrannhet. Vilket förstås är klokt. Den senaste tiden har det i olika forum pratats och skrivits om regelförändringsönskemål. Den jag tycker är allra vassast är den som förbjuder tillbakaspel till egen planhalva när man har passerat mittlinjen. Skulle den regeln en vacker dag bli verklighet kommer det att ställa stora krav på spelarnas förmåga att hitta vägar framåt i banan. Jag tror att den regeln skulle kunna bli en succé, men det krävs nog ett antal tankevändor för att hitta rätt sorts "straff" de gånger någon spelar bollen över mittlinjen in på egen planhalva. Det kan givetvis inte bli tal om personliga bestraffningar, men det tål som sagt att tänka ett par varv för att hitta en så optimal lösning som möjligt.
 
I min värld är det helt givet att man ska ta tekniken till hjälp när det gäller om det är mål eller inte, samt att man ska kunna bestraffa filmare i efterhand. Jag vill tro att filmandet drastiskt skulle minska, som det är nu vet spelarna som har skådespelarambitioner att det värsta som kan hända är att de får frisparken emot sig samt kanske ett gult kort. Om det i stället fanns en risk för avstängning i efterhand skulle filmarna tänka efter före. Det är som sagt vad jag vill tro, men säkert är det inte. Stridens hetta och adrenalin går sällan in i det sunda förnuftets skrymslen.
 
Det har också pratats om ett fjärde byte vid en eventuell förlängning.
Bra idé, men en ännu bättre idé är att införa fyra byten även under ordinarie 90 minuter.
Då skulle matchcoachningen verkligen kunna fira triumfer. 
 
"Vi måste akta oss för alla bättre förr, och för leda och tristess"
Elden - Lars Winnerbäck
 
 
 
 

Dags för lite rege...