8 Läs mer >>
Det känns som att det är svårare än någonsin att formera en allsvensk tabell. Förutsättningarna ser ut på ett sätt nu och kommer att se ut på ett helt annat efter VM och inför det sommarfönster som stängs i slutet av augusti. Nåväl, att Allsvenskan äntligen börjar är bara härligt och inspirerande. Och för oss med lagsympatier finns det förstås också ett stort mått av nervositet insprängt.
 
Håll till godo och kontra gärna!
 
 1) Malmö FF
 2) AIK
 3) Djurgården IF
 4) BK Häcken
 5) Östersund FK
 6) IFK Norrköping
 7) Hammarby IF
 8) IF Elfsborg
 9) IFK Göteborg
10) Örebro SK
11) Kalmar FF
12) IK Sirius
13) Trelleborg FF
----------------------
14) Dalkurd FF
----------------------
15) Gif Sundsvall
16) BP

Allsvensk tabell 2018

0 Läs mer >>
Det ska sägas med en gång; jag ska verkligen vara nöjd med de resor jag har gjort i fotbollens namn. Resor där jag har prickat av arenor och lag med någon sorts systematism. Men som den strävande människa jag är känns det ibland som att jag inte har gjort så mycket och att jag absolut inte kommer att hinna beta av min bruttolista innan jag dör. Dock, en bruttolista är en bruttolista och man får ta den för vad den är. Och när jag går igenom var jag har varit och vilka lag jag har sett ska jag definitivt vara nöjd. Särskilt när jag tittar på vilka 16 lag som kommer att spela kvartsfinal i CL och EL i början av april.
 
Följande lag har jag sett på hemmaplan: Roma, Juventus, Barcelona, Real Madrid, Liverpool, Manchester City, Sevilla, Atletico Madrid, Sporting Lissabon, Lazio, Leipzig och Marseille. Bayern München och Arsenal har jag sett på bortaplan. De enda två lagen som jag ännu inte har sett på plats är CSKA Moskva och Salzburg. Objektivt sett ska jag verkligen vara nöjd, jag ska bara stänga igen och kämpa vidare för att fylla på listan med lag och arenor.
 
Arenor som står på tur: Old Trafford, St James' Park, Stamford Bridge, Wembley, Johan Cruyff Arena, Estadio da Luz, Estadio Dragao, San Mames och Alianz Arena. Följande lag prioriteras av en eller annan anledning: Ajax, Benfica, Porto, Newcastle, Swansea, Fulham, Saint Etienne, Palermo och Real Betis.
 
Om bloggen finns kvar i höst hoppas jag kunna förmedla att några arenor och lag är förpassade från bruttolistan till verklighetslistan.
 
Sverige - Chile på lördag.
Mest nyfiken är jag på hur mycket speltid Ken Sema får och vilken målvakt Janne Andersson väljer. Det sistnämnda kanske inte har så stor betydelse eftersom Robin Olsen lär var frisk och fräsch när VM börjar, men ändå. När det gäller Sema visade han under Östersunds EL-äventyr att han verkligen är internationell i sin spelstil, vilket förstås är precis vad Sverige vad behöver för att inte bara vara ett starkt lag defensivt.
 
"Ge mig nånting mot rastlösheten, vad som helst"
Vem som helst blues - Lars Winnerbäck
 
  

Lag och arenor i Euro...

0 Läs mer >>
Ikväll är det med skräckblandad förtjusning jag sätter mig i soffan för att följa Romas försök att ta sig till kvartsfinal i CL. Kvällar som den här är det mer ångest än glädje att ha sympatier för ett lag. Det är en fullständig omöjlighet att sätta sig ner, slappna av och bara njuta av en sevärd match. Det är för mycket känslor. Det står för mycket på spel. För Roma räcker det med 1 - 0. Låter ju bra. Dock, Roma är inte Juventus när det gäller att spela på resultat. Det finns inte i den klubbens DNA.
 
På förhand kan det vara lätt att tänka att Roma ska klara av Sjachtar Donetsk i ett dubbelmöte. Roma är ett tyngre namn och har ett annat anseende för den bredare fotbollspubliken, men Sjachtar Donetsk är ett bra lag. Ett lag som har ett omställningsspel av högsta klass, vilket gör dem farliga när motståndarna pressar och lämnar ytor bakåt. Den detaljen oroar mig mest ikväll. Roma måste göra ett mål och hålla tätt. Alltså finns det en stor risk att aptitliga luckor öppnas för Sjachtar Donetsk och att avgrunden öppnar sig för Roma.
 
Roma har inte gjort något resultat värt namnet i CL sedan 2008 då man gick till kvartsfinal mot Manchester United. Skulle det bli kvartsfinal den här säsongen känns det som att man har tagit ett lite kliv uppåt framåt i den europeiska hierarkin, men blir det respass ikväll står Roma fortfarande kvar på perrongen med minst lika många frågetecken att räta ut som innan första gruppspelsmatchen i höstas.
 
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
 
(*) Che fai sospira kommer från den fantastiska sången som spelas på Olimpico när Roma spelar.
Fritt översatt: vad ska du göra? Det känns ytterst relevant inför ikväll.
 
 
 

Che fai sospira (*)

2 Läs mer >>
#1
 
Aningen smärtsamt men sant, bloggandet är inte längre en lika naturlig del av livet som när jag med stor frenesi och en till synes aldrig sinande energi drev Fotbollslivet. Varför? Inget säkrare svar än att det enda säkra är att allt förändras. Såväl mina vanor, som läsarnas. Att följa bloggar har tappat mark de senaste åren, jag behöver inte gå längre än till mig själv för att inse att det verkligen förhåller sig så. Andra sociala medier är betydligt hetare och snabbare. Om jag ska lägga ner Andiamo? Nej, i alla fall inte än, men jag har det under övervägande. Hur det än är vill jag uppdatera oftare och ha en större publik. Svårare än så är det inte. Och när inget av de två målen till fullo uppfylls faller det sig ganska naturligt att hela alltet går ner i en puls där det riktiga livet saktar tynar bort.
 
#2
 
E och jag hade vår årliga fest i lördags. Trevligt som alltid. Glad för våra vänner. En samling härliga individer, både väldigt lika och väldigt olika. Helt enkelt den mix som behövs för att livet ska bli rikare. Hade ett oerhört viktigt samtal med Sofie, för övrigt den vän jag har haft längst i livet eftersom våra vägar korsades redan när vi gick på lekis för 51 år sedan. Svindlande, men sant. Vårt samtal ledde mig in på nya banor gällande mitt sätt att hantera en situation på jobbet som jag fram till i lördags varit grymt frustrerad över. Innerst inne har jag vetat allt det som Sofie så klokt och bra lade fram, men det var som att jag behövde höra det från någon som jag inte träffar oftare än ungefär en gång i kvartalet. Pusselbitarna passade helt plötsligt och klumpen i magen var ett minne blott.
 
#3
 
Det är på något sätt helt oundvikligt att inte tänka på fotboll när jag sitter på ett tåg till Malmö. Med 26 dagar kvar till den allsvenska premiären har jag förstås börjat fundera på vad vi har att väntas oss just det här året. Försvarar Malmö FF sitt guld? Kommer AIK att för första gången på väldigt länge starta bra och därmed på allvar utmana? Var står Östersund? Vad betyder det för Djurgården att Kim Källström och Magnus Eriksson har lämnat? Är IFK Göteborg bara ett historiskt storlag? Blir Dalkurd ett nytt AFC? Frågorna är som alltid många och givetvis funderar jag mest på hur Hammarbys säsong kommer att bli. Väljer att inte spekulera utifrån de träningsmatcher och de tre cupmatcher som varit. Ibland är det bättre att bara tiga, lida och vänta. I vanlig ordning kommer jag att presentera en tabell senaste lördag den 31 mars och jag ser som alltid fram emot kontringar från hugade.
 
"Det är vad jag gör, det är vad jag kan" 
Isabella - Ulf Lundell

Tre delar på ett tåg ...