Vilken arena blir #50? Del 5.
Sista delen av arenaupplevelserna och i det här avsnittet prickar jag av ett antal "måsten". Fina minnen rakt av och den blodade tanden blöder inte mindre.
41) Opel Arena - Mainz. Gemytligt men också kallt som aldrig förr denna fredagskväll i Mainz. Vi pratar februari 2017. Återigen en arena med en kapacitet runt 30 000 och det var i stort sett utsålt. Härlig stämning och bra fotboll från hemmalaget som inte gav Augsburg någon större chans. Det stannade vid 2 - 0 och det ska Augsburg tacka sin målvakt Marwin Hitz för.
42) Red Bull Arena - Leipzig. Dagen efter Mainz tog jag tåget mot nordost till Leipzig. Köpelaget gör succé och jagar CL-plats. Emil Forsberg är tongivande men det hjälper inte den här eftermiddagen. Hamburg leker med hemmalaget och vinner övertygande med 3 - 0. Arenan då? Äh, ganska genomsnittlig. Betongpraktisk, ah ni fattar. Dock, Leipzig var en stad som överraskade positivt på mig.
43) Vicente Calderon - Madrid. I mars 2017 klev E och jag in på denna arena som jag hade längtat så länge efter att få vara en del av. Men det var på vippen att jag inte hann eftersom det endast återstod nio matcher innan den skulle rivas och Atletico Madrid skulle flytta till en modern och ny arena på andra sidan staden. Härlig match där hemmalaget lekte med Valencia och det stannade vid 3 - 0. Kunnig publik som förgyllde den fina eftermiddagen.
Jag är mer än glad att jag hann uppleva Vicente Calderon.
44) De Kuip - Rotterdam. Kultarena där det huserar ett lag med stolta traditioner och som därmed också är begåvade med krävande fans. Dessa fans var inte helt nöjda den här kvällen i september 2017 när Anders och jag såg Feyenoord underprestera å det grövsta och NAC Breda kunde ta bussen hem med tre rättvisa poäng. Gillade De Kuip och förstår att UEFA har den högt upp i sin arenaranking.
Fin kväll på arenan som huserade EM-finalen 2000.
45) Turf Moor - Burnley. En regnig och allmänt ogästvänlig tisdag i december 2017 var det dags att få en inblick i hur det kan se ut hos de små klubbarna. En gammal och sliten arena men ack så charmig. Stoke är kvällens gäster och har profiler som Crouch och Shaqiri i sitt lag. Det hjälper inte. 1 - 0 till Burnley och segern innebar att man tog sig upp på en Europa Leagueplats som man också hade när tabellen räknades ihop i maj året därpå. Runt omkring satt de roligaste fotbollssupportrar jag har varit med om. Den självdistansen och därmed också humorn skulle flera fans vara betjänta av att äga.
46) Anfield - Liverpool. Dagen efter Burnleyupplevelsen var det dags för riktigt klassisk mark. Jag rös när jag tillsammans med drygt 53 000 andra sjöng med i "You´ll never walk alone" precis innan avspark. West Bromwich stod för motståndet och trots att Liverpool ägde de 90 minuterna lyckades WBA hålla nollan och snuva Liverpool på en "given" trepoängare. En sak var ställd utom all tvivel; jag ska tillbaka till Anfield. Och då ska jag stå i "The Kop". Så blev det drygt ett år senare. Om jag ska tillbaks igen? Det ligger i farans riktning.
En devis att ta med sig alldeles oavsett.
47) Allianz Arena - München. Ännu en prioriterad arena. November förra året var det dags. Den här arenan är urtypen av en modern och funktionell arena men trots att den tar 75 000 åskådare känns den väldigt intim. Heder åt arkitekterna. Bayern München tog emot Fortuna Düsseldorf denna eftermiddag och det blev en svängig och mycket underhållande tillställning där nykomlingarna lyckades med konststycket att gå från 1 - 3 till 3 - 3 med mindre än 10 minuter kvar av matchen. Moralhöjande och början till vägen uppåt i tabellen för FD.
Ett rymdskepp har landat.
48) Schwarzwald Stadion - Freiburg. Från München bar det av till Freiburg och deras arena från way back. Lite Burnleyfeeling helt enkelt. Fullsatt som vanligt och den här eftermiddagen var det Werder Bremen som stod på andra sidan mittcirkeln. Det blev en kanonmatch som med sämre målvakter och tröttare linjedomare kunnat sluta 5 - 5 i stället för 1 - 1. Poängräddare för WB blev Ludwig Augustinsson som på tilläggstid höll sig framme med vänsterfoten och tog hand om en målvaktsretur. Frånsett det värdefulla målet var Ludwig alldeles utmärkt och jag blev glad av att se hur WB konstant använde hans kant när man gick till anfall.
49) St James Park - Newcastle. Januari i år. Hade suktat länge efter St James Park när det äntligen blev av. Manchester City på besök, ivrigt jagandes ligaledarna Liverpool. Hemmalaget i stort poängbehov, degraderingen lurade runt hörnet. När domaren blåste för full tid hade de svart-vita genom en stark uddamålsseger inlett vandringen bort från den där läskigheten som det innebär att ramla ur Premier League. St James Park är fin. Den är på riktigt. Fansen likaså. Fotboll är viktigt där. Jag vill, och ska, tillbaka.
Allright, vilken blir då min femtionde arena?
Svår fråga.
Det är mycket som spelar in.
Dock, bruttolistan kan se ut såhär:
Old Trafford - Manchester.
Johan Cruyff Arena - Amsterdam.
Juventus Stadium - Turin.
Tottenham Hotspur Arena - London.
San Mames - Bilbao.
Estadio da Luz - Lissabon.
Estadio do Dragao - Porto.
Men vem vet, det kan bli någon arena i Belgien, Österrike eller Slovenien.
Fotbollsvärlden är stor och full av möjligheter.