2 Läs mer >>
Titt som tätt händer det något som gör att du säger; man upphör aldrig att förvånas. Och så är det verkligen. Hur klichéartat det än kan låta. I gårdagens DN läste jag om SD:s ärkenöt Kent Ekeroth. Där stod det att han har judiskt påbrå på moderns sida och att släktingar har dött i Auschwitz.
 
Det har gått mer än ett dygn sedan jag läste det och jag har tänkt på det minst 10 gånger sedan dess. Och jag förstår fortfarande ingenting. Absolut ingenting. Kent Ekeroth har ett ursprung som, åtminstone i min värld, omöjliggör att han skulle ha sympatier med SD. Hur kunde det gå så här fel? Förmodligen finns det inga enkla svar och lika förmodligen kommer aldrig den fråga att ställas till Kent Ekeroth. Men om den skulle göra det, är jag mer än övertygad om att hans svar skulle göra oss ännu mer frågande och förvånade. Vilket på ett sätt vore märkligt eftersom så många av de talesmän som torgför SD:s åsikter häver ur sig fler och värre dumheter än något annat partis representanter ens är i närheten av att göra.
 
Om jag, vilket jag verkligen hoppas att jag slipper, skulle hamna öga mot öga med Kent Ekeroth skulle jag så ödmjukt jag bara mäktade med be honom förklara hur hans tankegångar går. Judiskt påbrå + SD = omöjligt. Även för en ärkenöt som Kent Ekeroth
 
"Jag går förbi samma man varje dag, han är 300 mil hemifrån, jag vet inget om honom men han säger det mesta om mig "
Sysselmannen - Lars Winnerbäck
 

En av årets mest obeg...

2 Läs mer >>
I den alldeles eminenta podden Sporthuset med Lasse Granqvist och Tommy Åström som fasta punkter i tillvaron förekommer det en stående programpunkt vid namn "Kärleksbombning". För ett par veckor sedan hade Jens Fjellström den inspirerande uppgiften att kärleksbomba Alvik Basket. Något han förstås gjorde med den äran. För min del började filmen gå 32 år bakåt i tiden när Jens närmade sig slutet på sin bombning.
 
Basket var hett i Sverige slutet av 70-talet och i början av 80-talet.
Våren 1984 spelades det en finalserie mellan de två giganterna; Solna och Alvik. Serien gick till en femte och avgörande match i ett sprängfyllt Solnahallen. På den tiden var jag tillsammans med en tjej som spelade basket i BK Söders farmarlag. Vi lyckades få biljetter till samtliga fem matcher och det var intensiva, galet spännande matcher rakt igenom. Det blev en matchserie som bara eskalerade och lyckan var extra stor när vi kom över biljetter även till den sista bataljen.
 
Matchen blev oerhört jämn och som jag minns det kändes det aldrig som att något av lagen egentligen hade ett tydligt grepp. Det var två poängsledning hit och enpoängsledning dit. Sakta men säkert började vi gå ner mot de sista 30 sekunderna. Vid det här laget kokar det i hallen och att kalla stämningen elektrisk är en rejält tilltagen underdrift. Med 23 sekunder kvar tar Alvik timeout. Då händer det. Det som jag aldrig kommer att glömma, inte heller att förstå; mannen bredvid mig reser sig upp och säger tack för idag! Sekunden senare banar han sig fram mot utgången och beger sig ut från detta furiösa drama.
 
Hur tänkte han?
Var han rädd för att hans hjärta skulle stanna?
Hade hans parkeringstid gått ut?
Ville han uppleva slutet på Sportradion?
Var tvättstugan bokad?
 
Nåväl, och under alla omständigheter, det är det märkligaste jag har varit med om på en idrottsläktare alla kategorier. Mer än svårslaget skulle jag vilja kalla detta "rekord". Att Thomas Nordgren avgjorde allt till Solnas fördel med mindre än tre sekunder kvar förtjänar en egen historia vid ett annat tillfälle.
 
"Hyr ett rum av en vänlig dam, vandrar gatorna i timmar, äter frukost på altan"
Över gränsen - Lars Winnerbäck

Så kan man också göra

0 Läs mer >>
Så kom den då; bekräftelsen att Nanne Bergstrand lämnar Hammarby.

Snacket började redan förra hösten och eskalerade under våren när Hammarby gick en kräftgång modell gigantisk. Efter förlusten i derbyt mot AIK den 24 juli var krisen total. Då ändrade Nanne spelsätt och poängen började ramla in på kontot. Helt plötsligt gick snacket om att Nanne nog skulle fullfölja sitt kontrakt och bli kvar även 2017. Nu blir det inte så, Hammarby vill ha in en ny röst och ny energi i klubben. Inte mycket att säga något om.
 
Vem tar över det här aningen knepiga jobbet?
Spontant säger jag Peter Gerhardsson, men det kanske är ett alldeles för enkelt svar även om jag tror att Peter skulle passa perfekt i Hammarby. Av fler än ett skäl. Om inte Sirius gått upp i Allsvenskan hade den genomsympatiske Kim Bergstrand fått min röst, men nu tror jag att det ska mycket till om han lämnar laget när de äntligen har tagit klivet in i finrummet.
 
Som grönvit känns det både naturligt och rätt att rikta ett stort tack till Nanne Bergstrand som såg till att Hammarby lämnade den saltgruva som heter Superettan och tog klubben tillbaka till den högsta serien. Att sedan återkomsten varit allt annat än en walk in the park, ja där det rent av har haltat betänkligt under långa perioder, är just nu fullständigt skit samma. Hammarby spelar allsvensk fotboll även nästa år och det är utan tvekan det absolut viktigaste.
 
"Jag går på en väg, jag kommer inte längre, jag och mitt hjärta står stilla i regnet"
Som om du var här - Plura Jonsson
  
 
 
   

Tack för den här tide...

2 Läs mer >>
Märkligt det där med att tänka en sak och göra en annan.
Ambitionen med den här bloggen har varit kontinuerlig uppdatering.
Hur har det gått tycker ni?
Frågar ni mig har det gått riktigt uselt.
Det här inlägget är nummer 70 på 26 veckor.
Pinsamt dåligt och jag kan inte lova bättring.
Vet faktiskt inte varför.
Är jag socialamediermätt?
Högst sannolikt, vilket får konsekvenser för min blogg.
Suktar jag efter större publik?
Alltid.
Tänker jag och känner jag mindre än tidigare?
Snarare tvärtom.
Är ämnena färre?
Nej, inte direkt.
Är tidsbristen monumental?
Inte det heller.
Som ni märker finns det inget enkelt svar på min bristande produktivitet.
 
Klurar vidare på om Andiamo lever vidare efter nyår.
Det är precis som med min förra blogg; 50/50.
 
Nu kundturné i Malmö i dagarna två.
Blir bra!
 
"Jag gav mig av i gryningen, ett stilla regn, en hund som vän"
Evangeline - Ulf Lundell

70 / 26 är inte godkä...

0 Läs mer >>
Fem bilder med ett visst mått av vardagsdramatik.
Allt gick bra för missen som ville över Folkungagatan.
Efter den sista bilden gick han till höger och tog övergångsstället.
Tur eller rutinerat?
Vi säger rutinerat, det blir en bättre story på sätt.
 
 
 
 
 
 
 
 "Nu återstår ett öronsus, hon i baren räknar kassan, vakterna går runt och flyttar bord"
Nästan perfekt - Lars Winnerbäck

Bilder i stället för ...

0 Läs mer >>
Genom åren har det hänt att jag har tagit förhastade beslut, och i stället för att erkänna att det blev fel har jag bara kört på. Vägrat backa, vägrat erkänna att det blev fel, trots att jag visste hur fel det var. Backa lika med att vara svag. Oerhört korkat. De beslut jag tar i dag är generellt mycket mer genomtänkta och skulle det visa sig att jag har gjort fel är den tidigare stoltheten och sturskheten försvunnen med utandningsluften.
 
En vecka har gått sedan jag meddelade redaktör Hagström att jag tackar för mig när det gäller Supportrarnas Matchprogram. Har haft de tankarna ganska länge och därför var det inget förhastat beslut. Jag tror också att nyss nämnde redaktör skulle öppna dörren om jag lagom till att allt kickar igång nästa säsong känner att jag vill vara med ett år till. Jag skulle inte ha det minsta problem med att framföra sanningen om hur mycket jag saknar att vara en i laget som gör det bästa matchprogrammet i Sverige. Alla kategorier. Men om jag står fast vid mitt beslut att inte vara med kommer jag med stor stolthet att tänka tillbaka på fem mycket givande år och vid varje match kommer jag gladeligen att betala de 30 kronor som denna fina publikation kostar.
 
Stort tack till alla som jag mött genom åren och som oförtrutet jobbar vidare med Supportrarnas Matchprogram. Ni är alla hjältar i det ordets finaste innebörd.
 
"Det kanske blir en liten omväg men vad spelar sånt för roll"
Aldrig riktigt slut - Lars Winnerbäck
 
 
 
 
 
 
 
 

Det skadar aldrig att...