0 Läs mer >>
Det finns människor i min omgivning som absolut inte gillar listor, tabeller eller jämförelser. Jag älskar listor, tabeller och jämförelser. Av den enkla anledningen att det säger oerhört mycket. En lista över de tre bästa böcker du har läst för att ta ett exempel, är åtminstone i min värld väldigt spännande och säger antagligen en hel del om dig. Dessutom är den i högsta grad levande, den kan förändras över tid precis som en tabell för Allsvenskan eller Serie A. Jag går igång totalt när jag får chansen att göra en lista eller en jämförelse av något slag.

Vart ska jag med denna aningen flokiga inledning?
Inte längre än till att jag efter att ha lyssnat på den formidabla podd som Offsides chefredaktörer, Anders Bengtsson och Johan Orrenius, serverar varje onsdag fick lust att klura vidare på deras snack om vilka tre fotbollsspelare och vilka fotbollsmatcher de skulle ta med sig till en öde ö. Jag tog den tanken vidare och i stället för fotbollsspelare och fotbollsmatcher vill jag ha med mig tre personligheter, tre filmer, tre böcker och tre skivor. Som ni kommer att märka lämnar jag ingen förklaring till mina val. De lämnar jag för fri tolkning. Och vem vet; om jag gör en liknande övning den 30 augusti 2018 kan listorna se helt annorlunda ut.
 
Att vi tar oss från den öde ön räknar jag iskallt med, alltså behöver jag inte tänka i praktiska termer. Och när det gäller tittandet, läsandet och lyssnandet hoppas jag att de tre jag tar med mig har ungefär samma smak som jag samt att de vill sätta tänderna i varsin bok och högläsa för oss andra. Det kan bli fantastiska läsupplevelser.
 
Personligheterna
Marie Göranzon
Lasse Granqvist
Maria Wetterstrand
 
Filmerna
Den röda filmen
Manchester by the sea
Biutiful
 
Böckerna    Inom ( ) uppläsarönskemål.
Simon och ekarna - Marianne Fredriksson (M.W.)
Moderspassion - Majgull Axelsson (M.G.)
Själens dunkla rum - Peter Robinson (L.G.)
 
Skivorna
Oh Mercy - Bob Dylan
Den vassa eggen - Ulf Lundell
Puccinis Arias - Maria Callas
 
"You left your mark on me, it´s permanent, a tattoo"
Right in time - Lucinda Williams

X vs Y

0 Läs mer >>
Redan i den första meningen måste det skrivas; jag sätter mig inte på några höga hästar och jag dömer absolut ingen. Men jag är rädd för vart många är på väg när det gäller sin vikt. Vet att det här är ett ytterst känsligt ämne och jag pratar inte om de människor som kanske väger något eller några kilo för mycket och som med ganska enkla metoder kan få bort dessa kilon. Jag pratar om de människor där det har skenat iväg totalt bort i tok.
 
I söndags stod E och jag och sålde böcker på bokbordet på Drottninggatan. Mellan kunderna tittade jag förstås på de som passerade och en sådan här dag var det ett ganska stort antal som frekventerade den åder som Drottninggatan i Stockholm utgör. Efter ett tag slog det mig att väldigt många bär på ohälsosamt mycket övervikt, och till slut kändes det som att det bara vara överviktiga människor vart jag än såg. Något som det givetvis inte var, jag blev bara väldigt orolig, inte för att det är någon nyhet att människor tenderar att väga mer och mer, det handlade snarare om att jag är orolig för vart det leder längre fram i form av följdsjukdomar som hjärtinfarkt och diabetes.
 
Extra orolig blev jag av alla barn jag såg som bar på en direkt hälsovådlig övervikt. Hur har det kunna bli så? Vad gör föräldrarna åt det? Så länge barnen är relativt små måste ansvaret ligga hos föräldrarna. Eftersom jag inte själv har några barn vet jag inte exakt hur svårt det är att hitta sunda matvanor och få sitt barn att röra sig minst lika mycket som han eller hon sitter still. Det är säkert svårt, men jag anser ändå att föräldern måste ta den fighten. Allt annat är att betrakta som en björntjänst modell gigantiskt stor. 
 
När det handlar om vuxna där det gått överstyr varken vill eller ska jag komma med något gott råd, jag är inte i den positionen och ska därför inte försöka ge mig i kast med att leka vare sig kostrådgivare eller personlig tränare. Önskar bara att alla som vet med sig att vikten är ett problem verkligen försöker göra något åt det. Tanken är ju att vi alla ska leva länge. Och helst så bra som möjligt. Att bära på för många kilon förkortar med största sannolikhet livet och det är det ju inte värt.
 
"Jag kunde lämna allt och alla, jag bara bytte roll och scen"
Fulla för kärlekens skull - Plura Jonsson  

Den osunda övervik...

2 Läs mer >>
Jag brukar inte publicera privata mail.
Men nu gör jag ett undantag.
Mottagaren är "mitt" gyms verksamhetsansvarige.
Det blir intressant att se om det leder någonstans.
Under alla omständigheter känns det bra att delge honom min irritation.
 
- - - - - - - - - - - - - - -  
 
Hej Patrik!
Jag är glad att jag väntade en dag med att skriva, annars hade det här mailet varit onyanserat och väldigt ilsket. Nu är jag mest trött. Är generellt inte för förbud, jag tycker och tror och hoppas att vuxna människor är kapabla att tänka och ta ansvar. Men ibland, som igår och vid många andra tillfällen, tvivlar jag. Detta evinnerliga fastnande på maskiner med mobilen i högsta hugg. Ömsom ivrigt pratande i den, ömsom sms-ande eller någon annan form av interaktion med sin kära mobil. 
Min önskan och förhoppning är att det på något sätt går att få bukt med mobilanvändandet när man upptar en av maskinerna. Det finns verkligen ingen rim och reson i att embarkera en maskin för att använda mobilen. På gymmet tränar man. Inget annat.
Vet inte hur ni på SAGA, eller vi som älskar att träna just hos er, ska få bukt på det men det måste till någon form av handling. Jag är dessutom ganska säker på att det inte bara är jag som blir less och irriterad på detta, kanske har du redan fått mail och samtal om den här lilla varbölden som grasserar på gymmet.

Ser fram emot återkoppling i någon form och önskar dig en trevlig helg.
Vänligen,
Erik Dahlberg 0703  - 040 739
 
- - - - - - - - - - - - - - -

Ibland rinner det ...

2 Läs mer >>
Vet inte riktigt vad som ska till för att Malmö FF inte ska vinna årets upplaga av Allsvenskan.
12 matcher kvar. 12 poängs försprång till närmaste lag, AIK.
Fyra förluster för MFF samtidigt som AIK vinner fyra matcher, då är vi nere på samma poängantal. Och ska detta mirakel bli en verklighet bör det starta redan ikväll med att Kalmar skräller i Malmö för att sedan följas upp på söndag när AIK tar emot AFC Eskilstuna. Då skiljer det nio poäng. Men nej, det kommer inte att ske, och när dessutom MFF har en osannolik förmåga att vinna matcher på tilläggstid blir det en superboost för dem samtidigt som det medvetet eller omedvetet sänker de andra lagen en aning.
 
Jag har gärna fel, ingen skulle bli gladare än jag om Allsvenskan blev den där jämna och spännande serien i såväl toppen som botten. Som det ser ut nu blir det drama enbart i botten. Vilket ju är häftigt på sitt sätt, men också betydligt mer ångestframkallande än att kämpa om ett guld.
 
Många med mig, bland annat min kloke vän Henrik, anser att MFF är sämre än i fjol. Vilket i sin tur också innebär att övriga lag håller en lägre klass än förra året. Det är inte det som för ett lands fotboll framåt. Vad som ska göras och när är en fråga för ett blogginlägg längre fram.
 
Till sist: Ska du bara lyssna på ett av avsnitten i Sommar i P1 ska du välja Magda Gad. Så starkt. Så gripande. Så brutalt verkligt. Så sorgligt. Förse dig med näsdukar om du inte råkar vara av den hårdhudade sorten. Jag ömsom grät, ömsom pausade. Något annat lät sig inte göras.
 
"Jag vet inget om honom, men han säger det mesta om mig"
Sysselmannen - Lars Winnerbäck

Det är kört

2 Läs mer >>

Orden i rubriken gör ont att skriva. Men de måste skrivas. Den oskrivna regeln om att ge tillbaka bollen när motståndarna spelat den över sidlinjen vid skada är helig. Så även för spelarna i Hammarby. Visst, Häckenspelarna hade maskat och filmat till och från tidigare under matchen, men det har ingen betydelse. Det gör, dessvärre, också de grönvita när man anser att det behövs. Förstår absolut frustrationen hos Hamad & Co, men hur jag än vrider och vänder på det som hände igår är beteendet från hemmaspelarna förkastligt. Och av den anledningen kändes det faktiskt mer än okej att Paulinho slog in frisparken bakom Johan Wiland och att den poäng vi tillskansat oss på ett osportsligt sätt helt plötsligt var utbytt till en svidande nollpoängare.

 

"Jag gör dig arvlös på en servett"

Ensammast i Sverige - Jocke Berg

 

 

  

 

 

Besviken på Hammar...

2 Läs mer >>
Trevlig sittning med Lasse Granqvist igår.
Högt och lågt både inom och utanför idrottens värld.
Givande, tänkvärt och skrattet var hela tiden närvarande.
Helt plötsligt var vi inne på Arne Hegerfors, vars 75-årsfest Lasse hade varit på tidigare i år. Vi pratade lite om den och vilka som var där och om Arnes briljanta arbete som kommentator under en långa räcka av år. 
 
Hösten 2002 hade jag den stora äran att tillsammans med Arne, Tommy Svensson och Per Ågren äta middag och utse Årets Komet för tidningen Svensk Fotboll. Det här året var det för övrigt Alexander Farnerud, då i Landskrona BoIS, som drog det längsta strået. Vi intog den välsmakande och trivsamma middagen på en numera nedlagd italiensk restaurang långt nere på Birger Jarlsgatan i Stockholm.
 
När vi var inne på desserten kom en av kockarna ut och ville snacka lite med Arne. Arne tog sig tid och det märktes hur nöjd mannen var över att få växla några ord med honom och innan han gick tillbaka till sitt jobb i köket tackade han Arne för den stora betydelse han hade haft i hans strävan att lära sig svenska. Hans ödmjukhet och innerlighet gjorde intryck på oss alla och det var också väldigt tydligt att de orden värmde Arnes hjärta som nästan lite blygt tackade och var glad för att ha kunnat hjälpa till.
 
För mig är det en fin liten historia om vad vi kan göra för någon annan utan att egentligen göra mer än bara vara oss själva. Arne Hegerfors kommenterade fotboll på sitt oefterhärmliga sätt och mannen fick inte bara en sportslig upplevelse, han fick även en bra väg in i sitt nya språk. Det är vackert på något sätt.
 
"Hon sa, det sägs att vi livet igenom letar efter vår tvilling"
Det är inte ensamhet - Ulf Lundell.
 

I det lilla kan de...