0 Läs mer >>
Visst kan man förlora mot AIK med 0 - 3.
Det har många lag gjort genom åren.
Men på det sätt som det såg ut idag kan jag inte bli annat än djupt oroad. Tre mål inom loppet av 27 minuter och alla målen är sprungna ur ett taffligt försvarsspel, ni vet ett sådant som uppstår när allt är i obalans. När allt är på väg att kantra och när tankarna och handlingarna inte alls harmonierar.
 
Hammarby av idag är ett lag som är väldigt långt ifrån ett lag där tryggheten och stabiliteten är de två starkaste ledorden. Har man dessa två byggstenar med sig brukar det mesta lösa sig när man passerar mittlinjen för att ägna sig åt det offensiva delarna av spelet fotboll. Dessvärre är det just nu inte särskilt mycket som löser sig. Att gå in på individuell kritik här och nu är totalt meningslöst, ingen blir vare sig starkare eller bättre av det och jag vill tro att spelarna själva är tillräckligt insiktsfulla för att begripa att situationen är att betrakta som väldigt allvarlig. Det som stärker mig i den tron är på det sätt som Arnar Smarason agerade när han pratade med CMores Camilla Nordlund efter matchen. Islänningen gjorde inget för att dölja att det just nu ser väldigt illa ut och att mycket av det man pratat om att göra förblir ogjort. Väldigt befriande att han inte ramlade in i bortförklaringsfällan, 10 insläppta mål på tre matcher är skräp alldeles oavsett vad som sägs.
 
Jag brukar säga glöm och gå vidare.
Kan stämma även nu, men jag tror att glömdelen på ett eller annat sätt måste bearbetas.
Hur får den mentale coachen Anders Friberg sätta tänderna i, men att bara glömma tror jag är en strutstaktik. Lär man sig inget av att släppa in 10 mål på tre matcher är man nog dessvärre bortom all räddning.
 
Till sist undrar jag hur Nanne Bergstrand mår och vad han tänkte när ett antal supportar närmade sig bänken mot slutet av matchen och med all önskvärd tydlighet visade sin aversion mot honom. För hur det än är, och hur mycket man än investerar som supporter; det är bara fotboll och dem du ger dig på är människor med allt vad det innebär. Precis som du. Glöm aldrig det.
 
"Jag går med månen över bron, mellan vaka och sömn"
Nånting måste gå sönder - Plura Jonsson
 

Jag är djupt oroad

0 Läs mer >>
Mellan 00:07 och 06:22 pockade vår vackra svarta juvel på uppmärksamheten sex gånger för att få bege sig ut i södernatten och se till att det mindre lämpliga hon hade ätit under gårdagen nogsamt kom ut. Alltså var vi ute ungefär en gång i timmen. E tog två vändor, jag övriga fyra. Det mest intressanta dessa fyra gånger var att ta del av hur kvarteren med små nyanser skiftade karaktär för varje gång.
 
På min första tur 01:15 var det förstås fortfarande lite mörkt.
Men det hindrade inte att det förekom riggning för fotografering vid exakt den plats som den vackra svarta juvelen hade sett som sin. Vad att göra? Knalla vidare. Och vidare. Och vidare. Till slut var hon nöjd och innan vi var hemma hade vi mött ett par glada och aningen berusade människor. En och annan bortamatch var det också. I parken mitt emot vårt hus, Stigbergsparken, var det ganska högljutt, men det ingår i den parkens image.
 
02:45 var det dags igen.
Bråttom som fan. Himlen började ljusna, människorna var färre men en och annan taxi gled förbi, och från Stigbergsparken hade inget förändrats. Dessutom pågick det i grannhuset en efterfest som lät trevlig. Snabbt in för att förhoppningsvis få sova ostört till 07:30.
 
Men nej.
04:33 formligen stapplade jag ut med en pigg vacker svart juvel och nu var det ljust på himlen med en sol som jobbade sig uppåt. Tidningsbudet morsade på oss men den vackra svarta juvelen var måttlig road. I stället var det buskarna utanför en port på Åsögatan som lockade, och innan vi nådde vår port igen noterade jag att männen i Stigbergsparken ännu inte hade somnat och ljudnivån från efterfesten i grannhuset vittnade om att det var glatt och bekymmerslöst. Nu då, nu blir det väl ändå orubbad sömn till 07:30.
 
Glöm det tänkte den vackra svarta juvelen.
06:22 var det dags igen. Nu var jag om möjligt ännu tröttare, men jag kände också att skrattet låg på lur. Varför då? Ingen aning. Det var bara så. Nu värmde solen och den här gången hade inte den vackra svarta juvelen speciellt bråttom och innan vi var åter vår port hade jag konstaterat att männen i parken verkade vägra sova och att ett par människor såg klädda ut för att gå till jobbet. 2:an rullade förbi in mot de centrala delarna av stan men den verkade vara ganska tom på människor och min tanke på att sova lite till var på något vis försvunnen. Dagen var ju redan igång, och det med råge.
 
Och till den vackra svarta juvelen framför jag härmed ett kort och koncist krav inför natten som kommer; sov!
 
"Jag gav mig av i gryningen, ett stilla regn, en hund som vän, jag gick ut mot havet än en gång"
Evangeline - Ulf Lundell
 
 
 
 

Sova. Varför det?

4 Läs mer >>
Fotboll är en konservativ företeelse.
Det är sen gammalt och när det ska ändras regler görs det med försiktighet och noggrannhet. Vilket förstås är klokt. Den senaste tiden har det i olika forum pratats och skrivits om regelförändringsönskemål. Den jag tycker är allra vassast är den som förbjuder tillbakaspel till egen planhalva när man har passerat mittlinjen. Skulle den regeln en vacker dag bli verklighet kommer det att ställa stora krav på spelarnas förmåga att hitta vägar framåt i banan. Jag tror att den regeln skulle kunna bli en succé, men det krävs nog ett antal tankevändor för att hitta rätt sorts "straff" de gånger någon spelar bollen över mittlinjen in på egen planhalva. Det kan givetvis inte bli tal om personliga bestraffningar, men det tål som sagt att tänka ett par varv för att hitta en så optimal lösning som möjligt.
 
I min värld är det helt givet att man ska ta tekniken till hjälp när det gäller om det är mål eller inte, samt att man ska kunna bestraffa filmare i efterhand. Jag vill tro att filmandet drastiskt skulle minska, som det är nu vet spelarna som har skådespelarambitioner att det värsta som kan hända är att de får frisparken emot sig samt kanske ett gult kort. Om det i stället fanns en risk för avstängning i efterhand skulle filmarna tänka efter före. Det är som sagt vad jag vill tro, men säkert är det inte. Stridens hetta och adrenalin går sällan in i det sunda förnuftets skrymslen.
 
Det har också pratats om ett fjärde byte vid en eventuell förlängning.
Bra idé, men en ännu bättre idé är att införa fyra byten även under ordinarie 90 minuter.
Då skulle matchcoachningen verkligen kunna fira triumfer. 
 
"Vi måste akta oss för alla bättre förr, och för leda och tristess"
Elden - Lars Winnerbäck
 
 
 
 

Dags för lite regelän...

0 Läs mer >>
Att jag inte skulle besöka Van Gogh Museum under en vistelse i Amsterdam är ungefär lika otänkbart som att jag inte skulle dricka Guinness när jag är på Irland.
 
Den här gången läste jag på ordentligt vid varje informationsstopp. En sak fastnade extra mycket, så pass mycket att jag tänkt på det varje dag sedan jag var där, Vincent van Gogh hade hunnit bli 27 år när han faktiskt förstod att han hade talang. Han hade genom åren tvivlat så till den milda grad på sin egen duglighet att han var på väg att ge upp sin konstnärsdröm. Vilken förlust det hade varit för oss. Nu blev det i stället så att de 10 år som återstod av hans korta liv blev fullständigt vettlöst produktiva och talangen blommade ut till en mästare.
 
För mig är Vincent van Gogh den störste av alla konstnärer. Många av hans alster ger mig sådana vällustrysningar att jag sugs in i bilden och det känns som om fötterna är fastklistrade mot golvet. En oerhört skön känsla och jag blir glad för att den mentala spärren släppte för honom, men jag blir också glad för att hans bror och svägerska såg till att eftervärlden inte gick miste om denna magnifike konstnär. Till saken hör att Vincent van Gogh bara sålde en enda tavla under sin livstid, något som med facit i hand känns som ett dåligt skämt men för museet i Amsterdam var det förstås guld värt.
 
Till dig som ännu inte varit på Van Gogh Museum i Amsterdam; grattis! Du har något stort att se fram emot.
 
"Den här stan är klädd i kejsarens nya kläder"
Faller - Lars Winnerbäck

Från talang till mäst...

0 Läs mer >>
Eftersom min arbetsplats är benägen på Drottninggatan i Stockholm med allt vad det innebär av att vara mitt i den smet som många turister hamnar i ser jag förstås horder av dem såhär års.
 
Min lilla reflektion är långt ifrån ny, men det är först nu som den torgförs.
Jag ser många par i varierande åldrar; med och utan barn, tjocka och smala, smaklöst klädda och inte, vita och färgade, homo- och heterosexuella. Kort sagt alla upptänkliga kombinationer. Och det som slår mig är att väldigt många inte verkar vilja vara tillsammans. De ser inte som om de tycker om varandra. Fy fan vilket uselt utgångsläge för en semester. Går tankarna i stil med; om det inte blir bättre den här sommaren är det jag som tar ut skilsmässa det första jag gör när vi kommer hem? Det är förmodligen ingen slump att flest skilsmässor under ett år i vårt land registreras direkt efter sommaren och att perioden efter jul sluter upp som god tvåa.
 
Till er alla som inte tycker om den andre; gör något åt saken. Lid inte. Du har bara ett liv. Och skitsnacket om att det är bäst för barnen att hålla ihop är inget annat än just skitsnack.
 
"Det måste komma något bra ur allt, det måste växa något under alla listor, alla bingon, alla tävlingar, alla steg tillbaka"
 Timglas - Lars Winnerbäck
 

En tragisk reflektion

2 Läs mer >>
Bara en sak till innan jag släpper EM; Gianluigi Buffon.
Förutom att han är en av de allra bästa målvakterna genom alla tider är hans sportsliga ådra och glädjerika sätt att ta sig an en match med allt vad det innebär något som berör mig djupt.
 
Buffon bjuder på sig själv genom leenden, vänliga ord och en ödmjukhet som få. Han vet att det inte kostar något. Att han bara vinner på det. Jamen, säger kanske någon, hur blir det med koncentrationen då? Inga problem för en rutinerad gentleman. Jag tror till och med att han går igång lite extra genom att vara som han är, alldeles oavsett vad som står på spel.
 
Och när allt är över och förbi och tårarna av besvikelse pockar på går denne vackre man runt och ser till att tacka varje tysk spelare för matchen och önska dem lycka till i semifinalen. Det är väldigt frestande att med adress ni vet vem skriva; se och lär, men det tjänar inget till. Alla har inte Buffons personlighet, långt ifrån. Däremot ska vi vara väldigt glada och tacksamma för att vi får ta del av den, och dessutom bära med oss vetskapen att han kommer spela i minst två år till. Fotbollen, och världen, behöver personligheter som Gianluigi Buffon.
 
Sparar hans insatser vid den italienska nationalsången "Fratelli d'Italia".
Det är en helt annan historia och den förtjänar ett alldeles eget kapitel.
 
"Var är min belöning, har jag inte gjort nog snart?"
Underbart - Ulf Lundell
 
 
 
 

Buffon gör mig varm o...

0 Läs mer >>
Då så, då lägger vi EM 2016 till handlingarna.
Inget av de större mästerskapen, men ändå intressant.
Portugals seger påminner om Greklands 2004.
Ungefär som hela turneringen.
Största skillnaden var att Sverige gjorde ett bra EM 2004, det gjorde man inte nu.
De små fotbollsländerna har tagit kliv och kommer att gå in i höstens VM-kval med raka ryggar och stark tro.
Låt oss hoppas att även Sverige klarar av det med ny förbundskapten och ingen Z.
Chansen finns förstås, även om både Frankrike och Holland kommer att stå på andra sidan mittcirkeln.
 
Nu rullar Allsvenskan vidare.
Är rejält oroad inför den grönvita hösten.
Sen startar Serie A, PL, Bundesliga, CL och EL.
Fotbollen sover aldrig.
Jag tackar och tar emot.
Och börjar planera en resa i fotbollens tecken.
Nya arenor, nya lag och nya spelare lockar alltid.
Jag menar, sådana som Griezmann, Boateng och Pogba studerar jag gärna på riktigt nära håll.
 
"Jag skriver inga dikter till dig, sånt gör man inte nu"
Hosianna - Lars Winnerbäck
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Fotboll är som ett ev...

0 Läs mer >>
Halvtimmen efter att Frankrike tagit sig till sin tredje EM-final sedan 1984, vilket i sig är en bedrift, hade SVT en liten teaser inför söndagens final när man bjöd på klipp från tidigare EM-möten mellan Frankrike och Portugal.
 
Som jag njöt när de visade Zidanes briljans i semifinalen 2000. Det korta klippet från den matchen fick med tre detaljer som bra beskrev Zidanes storhet; förmågan att alltid verka leva i en egen tidszon, den briljanta tekniken i alla lägen och kylan när bollen låg på straffpunkten i ett avgörande läge. Zidane är för mig den störste europeiske spelaren under den senaste 20-årsperioden och jag är oerhört glad att ha fått se honom live vid två tillfällen, där den på Santiago Bernabeu i Real Madrids vita tröja med femman på ryggen sticker ut som en av mina största liveupplevelser alla kulturkategorier.
 
Det var hösten 2002 och bredvid mig hade jag vännen Anders. Real Madrid mötte Villarreal och trots ett massivt spelövertaget och en laguppställning utöver det vanliga fick man bara 1 - 1. Zidane gjorde hemmalagets mål och som jag minns det satte han inte ner foten fel en enda gång. Passningarna, bollmottagningarna, blicken för spelet, genombrotten och bollvinsterna var fulländade. Mixen av jag och lag med betoning på lag var stark och tydlig och jag fick en fotbollsupplevelse modell gigantisk att lägga till minnesbanken.
 
Final på söndag som sagt.
En Griezmann som är i tokform och en Ronaldo som jagar en landslagstitel.
Båda är sugna på hjälterollen.
Bär publiken fram Frankrike?
Tror det.
Vill tro det.
Men, Portugal har ett bra lag och är inte alls chanslösa.
Dock, Frankrike får tipset.
En spelare i tokform brukar vara guld värd.
 
"Jag bara bytte roll och scen"
Fulla för kärlekens skull - Plura Jonsson
 
 
 
 
 
 

Zlatan är inte mitt s...

0 Läs mer >>
Vännen Henrik och jag sms:ar ofta under matcher.
Små eller stora instick.
Vettiga eller ovettiga.
Oftast ganska pricksäkra, dock inte alltid
Men, en sak har de alltid gemensamt; vi behöver bara ett par ord för att förstå varandra.
Ikväll skrev Henrik "Äh, jag gillar inte de här lagen".
Och jag var med direkt.
Visst, Wales är ett mer spelande lag än vad de visade från början.
Och visst, Portugal har väldigt många spelare som är riktigt sevärda.
Men det är något med dessa lag som gör att jag inte kan gå igång.
Ska försöka förklara.
 
Börjar med Wales.
Kanske är det billigt och väntat men jag har aningen svårt för lag där man till synes har en grundidé som handlar om högt tempo och hoppas på det bästa. Lite förenklat, jag vet, men det är så tydligt att merparten av de walesiska spelarna hör hemma i Premier League eller Championship och att sättet man spelar på bär så tydliga influenser därifrån. Dock, Wales har gjort det bra utifrån sina förutsättningar och ska vara stolta över sin bronsmedalj.
 
I Portugal är talangerna och kvalitetsspelarna tretton på ett dussin. Men, jag har svårt att ta det landslaget till mitt hjärta och allt bottnar i att det finns en oärlighet och en cynism i mycket av det man gör. Att cynism ingår när det handlar om att bevaka en ledning är inte mycket att gnälla över, men det är fan i mig inte klädsamt vid ställningen 0 - 0. Dessutom har jag, som den observante läsaren vet sedan långt tillbaka, svårt för Ronaldos barnsliga manér även om det verkar som att han har skärpt till sig lite i slutet av detta mästerskap. Varför bry sig så mycket om Ronaldo? Enkelt, han är en av de allra bästa spelarna genom alla tider. Och i min värld är det då extra viktigt att ha ett bra uppträdande alldeles oavsett om det går med eller mot.
 
I morgon Frankrike - Tyskland.
Ännu en match som skulle ha kunnat vara en final.
Vore coolt om Frankrike kunde klara av det.
Är svag för hemmafinalister.
Men vet hur bra Tyskland kan vara när det behövs som bäst.
Ska vi tro på ett straffavgörande?
Ja, det ska vi.
 
"Bitterhet är en lyx, ditt hjärta förtrycks och du går blind genom nådens år"
Nådens år - Ulf Lundell
 
 
 
 

Henriks inspel var pe...

2 Läs mer >>
Med enbart tre matcher kvar av EM 2016 vet jag inte riktigt hur jag ska ställa mig till turneringen som sådan.
Ska med hjälp av 14 frågor försöka hitta en krusning på ytan av det jag tänkt och känt.
 
 1) Har det varit underhållande att titta på? Både och.
 2) Har det varit taktisk och låst? Både och även här.
 3) Har det varit ointressant? Nej! Verkligen inte. Fotboll blir aldrig ointressant.
 4) Har det kommit fram några helt nya profiler? Inte direkt. Hade skaplig koll på de flesta som utmärkt sig.
 5) Har domarnivån varit tillfredsställande? Tveklöst! Särskilt när man får ta del av alla repriser.
 6) Var det klokt med 24 lag? Nej! Långt ifrån. Att kunna gå till semifinal på enbart kryss efter full tid säger allt.
 7) Vad talar för att man går tillbaka till 16 lag 2020? Ingenting. Jag är snarare rädd för att man utökar till 32 lag.
 8) Hur blek var den svenska insatsen? Genomskinlig, i alla fall de två hela matcher jag såg. (Irland och Italien).
 9) Vilket mål är snyggast? Hur långt är ett snöre? Skämt åsido, Payets mot Rumänien är nummer ett för mig.
10) Varför "gråter" Ronaldo så fort något går emot? Fortfarande en av de största gåtorna i fotbollsvärlden.
11) Vem var den mest nervöse straffskytten? Zaza. Hans obeslutsamhet och töntiga trippande säger allt.
12) Vilka har haft störst betydelse för sitt lag? Buffon - Chiellini - Barzagli - Bonucci. Snacka om ryggrad.
13) När kommer England att förstå att 1966 är way back? Snart hoppas jag. Men det är bara ett hopp.
14) Vilken är den största gåtan? Att Kroatien inte försökte spela ut Portugal. Det hade de klarat av. Jag lovar.
 
"De röda löven faller ner på gången där jag går, med min kaos och min jakt efter hållbara svar"
En fri man i stan - Ulf Lundell
 

Frågor och svar efter...

0 Läs mer >>
Eftersom jag inte vill jinxa undviker jag tankar och idéer om kvällens drabbning i Bordeaux.
I stället blir det sju bilder från dagarna i Amsterdam
 
Vännen Per precis innan det är dags att kliva in på Van Gogh Museum.
 
Vilken mästare han var denne Vincent Van Gogh.
 
En bild från Amsterdam utan cyklar, kanaler och broar finns ju inte.
 
Min fina fru funderar i den mäktiga Westerkerk.
 
Han vilar sig i form.
 
Kerstin och Elisabeth. De har varit vänner sedan dagis. Respekt!
 
Amsterdams stadsvapen. De tre kryssen symboliserar översvämning, brand
och pest. Det skojar man inte bort.
 
"Inget värt nåt som inte inger hopp"
Faller - Lars Winnerbäck
 
 
 
 
 
 
 

 
 
 

Bilder i stället för ...