Hur lång kan en halvtimme bli?
1800 sekunder eller 30 minuter eller en halvtimme, det är bara att välja.
Alldeles oavsett val kändes det som att sista halvtimmen av Hammarbys match mot Djurgården i söndags förkortade mitt liv med minst tre år. Så oerhört drygt att befinna sig på läktaren under den tiden. Jeppe Andersen hade precis dragit på sig sitt andra gula kort och vandringen mot slutsignalen blev lång och tung, men det gick vägen till en av de absolut härligaste vinsterna någonsin.
Har pratat med många Hammarbyare efter matchen. Både sådana som var på plats men också ett antal som såg matchen på TV. Av oss som var på plats är jag inte ensam om att på allvar vilja gå hem innan slutsignalen. De som såg matchen på TV hade haft mycket för sig under tiden; plötsliga och omotiverade toalettbesök, fixande av nytt kaffe, vikande av lite tvätt och så vidare.
Nu återstår det tre omgångar och här passar en av de mest slitna klyschorna in: allt kan hända. Det kommer att hända. Frågan är bara vad. Och jag lovar att jag är nöjd med en tredjeplats för Hammarby. Förra årets europaplatstapp med 30 minuter kvar av sista matchen vill jag absolut inte uppleva igen.
Till sist hoppas jag att Allsvenskan får avgöras på planen och att Östersunds minst sagt prekära situation inte välter denna dramatik på ända genom att de inte får fullfölja serien.
"En visslare visslar i gränden, en enögd luffare gör entré"
Gammal nog - Ulf Lundell