När jag mötte Tim Henman
Såhär i Stockholm Open-tider dyker ett härligt minne upp.
Hösten 1999 lyckades min kompis Johan och jag med konststycket att få en strötid på Kungliga Tennishallen samtidigt som turneringen pågick. Vi insåg ju att chansen var mer än stor att världsstjärnor skulle träna på banorna intill oss. Så blev det.
På banan till vänster om mig stod den dåvarande världselvan, britten, Tim Henman. Just den här dagen hade han sydafrikanen Wayne Ferreira som träningspartner. Det jag minns mest från den timmen var att Johan och jag spelade oväntat bra, det hade varit lätt att få multipla gummiarmar med tanke på var vi befann oss. Men visst var det mer än tydligt att det Henman och Ferreira ägnade sig åt var något helt annat än det Johan och jag gjorde.
Precis innan vår timme var till ända klev Henman och Ferreira av sin bana. Henman stannade till och gav oss ett värmande beröm. Vi tackade ödmjukt och väldigt förvånat, men sa också att om vi skulle jämföra oss med honom och Wayne var vi ganska bleka. Då kontrade Tim Henman på sitt mest artiga engelska maner och sa: "Ni ska inte jämföra, det här är vårt jobb. Ni spelade bra på er nivå, det är det som räknas". Ord som jag fortfarande bär med mig trots att det har gått 19 år.
Till sist ett boktips, extra passande i tider av Stockholm Open: "När vi var bäst". En underhållande och mycket välskriven bok av Ulf Roosvald och Mats Holm. Förutom att de på ett fyndigt och intressant sätt synliggör det svenska tennisundret har de fått våra tre största; Björn Borg, Mats Wilander och Stefan Edberg att öppet och ärligt berätta om sina respektive karriärer. Jag är sen på det eftersom boken kom redan 2015, men den är tidlös nog för att med fördel kunna läsas långt in i framtiden.
Fint minne från Stockholm Open! Och en riktigt bra bok som du rekommenderar, jag gillade den skarpt. Framför allt för att den satte in det svenska tennisundret i sammanhang, vi får en väldigt bra inblick i vad Sverige var då.