Det händer att det tar stopp
Av en räcka anledningar har det varit radioskugga på andiamo.blogg.se under ett stort antal dagar. Tiden springer. Tiden räcker inte till. Idétorka har också hemsökt dessa domäner. Det händer saker hela tiden, det är inte det som skaver. Inte det som felas. Det är snarare det faktum att det ibland blir tomt. Totalt tomt.
Göran Tunström berättade ett par år innan sin alltför tidiga död att han helt plötsligt inte förstod sig på bokstäverna i alfabetet. Jag menar inte att jag är där, det är snarare så att det i det brus som råder blir allt svårare att göra sin röst hörd. Att funderingarna går i banor som blir defensiva i stället för tvärtom. Nej, det här kan jag inte skriva om. Det här är inte viktigt. Det här är redan gjort. Egentligen är det bara att skita i dessa tankar. Ordagrant är det bara jag som skrivit just det jag skriver, att sedan andemeningen har fått sitt lystmäte och sin betydelse av 31 andra saknar betydelse.
Tidigare idag såg jag den briljanta filmen "Den unga Astrid" och med jämna mellanrum läser en berättarröst upp brev och spelar kassettband som barn i alla åldrar skickade till Astrid Lindgren. Av alla kloka tankar som dessa barn förmedlade fanns det en som fastnade alldeles extra mycket. Det är en flicka som säger att hon vet att hon stavar dåligt och att det ofta blir fel, men att hon aldrig är så glad och lycklig som när hon skriver. Den känslan är jag den första att be om att få kopiera. Exakt så är det; när jag skriver och flytet har vänligheten att infinna sig försvinner allt vad tveksamheter och negationer heter. Jag blir en friare själ och en lättare människa när jag skriver, egentligen helt oavsett vad det handlar om. Den känslan och insikten önskar jag att alla barn, oavsett ålder och färdighet, får känna. Med rätt lärare vid rodret finns goda möjligheter att min önskan förverkligas.
Till sist gånger sju i fotbollens tecken.
1) Idag pratade Victor Nilsson Lindelöf och Robin Olsen med den svenska pressen. Hur kunde det bli en så megaaffär av det hela? Det borde inte vara någon överraskning för dem att nyfikenheten kring deras insatser i respektive klubblag är stor. Och i min värld är det absolut smartast att svara. Särskilt eftersom ingen av dem har varit så usla som vissa låtit göra gällande. Det vore rent av avväpnande om VNL kunde ge en liten hint om läget i Manchester United. Är han tillräckligt smart kan han berätta mycket utan att det för den sakens skull blir negativa rubriker för lagkamraterna.
2) I Tyskland går för ovanlighetens skull inte Bayern München som tåget. Direkt pratas det om kris och ryktena om att Zidane ska ta över är i rullning. Kan inte riktigt se Zidane i det laget. Å andra sidan har han en sådan status att det förmodligen skulle lösa sig tämligen gnisselfritt.
3) Kennedys ölmottagning. Äh, den är uttjatad
4) Kul att Kristoffer Olsson kom med i landslaget. Han har varit enormt bra i AIK efter VM-uppehållet. Internationell i sin spelstil och om inget mirakulöst av negativ karaktär inträffar är Kristoffer Olsson definitivt rätt karaktär för ett framtida landslag att bygga spelet kring.
5) Juventus klubblednings hållning till Ronaldos våldtäktsaffär är märklig. Så pass märkligt att det verkar osannolikt att de fattat vidden av det inträffade.
6) Patrik Westberg, CMores eminente kommentator visade prov på rak rygg i kombination med värme när han intervjuade Poya Asbaghi och Patrick Winqvist efter ångestmatchen på Ullevi i lördags. Westberg var inte rädd för att ställa de jobbiga frågorna, men han gjorde det hela tiden med en enorm empati för de båda tränarnas utsatta läge. Det hade varit lätt att fega ur åt eller annat håll, men Patrik Westberg lyckades med det lilla konststycket att hitta en ton som träffade rätt. Extra imponerande eftersom det var i direktsändning.
7) Med rötterna 127 kilometer från Piteå skulle jag bli mer än glad om deras damlag lyckas med bedriften att vinna Allsvenskan. De har alla möjligheter och tummar hålls hårt.
"Jag gick därifrån, tog en drink i en bar, såg dem komma par om par. Strax efter 12 var jag trött på allt och ville gå. Jag kände hennes hand runt min arm, hon sa nå; vill du stanna här, jag har min bil, vi åkte uppåt kusten satt tysta fler mil, sen sa hon skyll på stjärnorna, skyll inte på mig"
Skyll på stjärnorna - Ulf Lundell