Tack för våra möten Kennedy
Mycket har skrivits och sagts om Kennedy Bakircioglu de sista dagarna.
Fullt rimligt med tanke på den karriär han har haft.
Och framför allt fullt rimligt med tanke på den personlighet Kennedy är.
Vi har sprungit på varandra ett stort antal gånger genom åren och vid tre tillfällen har jag haft den stora äran att sitta mitt emot honom vid intervjuer för Bajenland och för Supportrarnas Matchprogram. Frågorna och svaren har förstås haft fotbollsfokus. Svaren har varit både intressanta, väntade och oväntade. Dock, det jag minns mest är den värme och vänlighet som alltid uppstod runt Kennedys person.
Exemplen är många och de tre som toppar säger väldigt mycket om honom.
Första gången vi skulle ses var i augusti 2002. 30 minuter innan utsatt tid på Årsta ringde Kennedy och undrade om jag var på väg och om jag ville att han skulle fixa en kaffe som vi kunde ta ute i det vackra vädret. Av alla jag har intervjuat genom åren är han den enda som ringt för att stämma av, för att visa att han är redo och att han ser fram emot att mötas.
Episod två utspelar sig också på Årsta 2002.
Jag skulle intervjua Christer Fursth som denna blåsiga septemberlördag hade med sig sin dotter Frida. När Christer och jag satte oss ner för att riva av intervjun var det helt naturligt för Kennedy att ta sig an Frida och umgås med henne tills pappa var klar. Det var fint att se och det gick inte att ta miste på hans förtjusning över att spendera tid med en liten individ.
Den tredje och avslutande delen handlar om hur han vid min senaste intervju, vill inte skriva sista, pratade länge och gärna om tillslaget på bollen. Kan tyckas nördigt, men eftersom det dels var intervjuns fokus och dessutom något som var av yttersta vikt för honom var det naturligt. Det jag minns mest är hur han bad om att få låna min högra fot och på den illustrera exakt var han ville ha bollträffen vid en frispark respektive en straffspark. Den handlingen beskriver Kennedy på ett bra sätt tycker jag; att alltid låta hjärtat vara med i allt du gör.
En match kvar för såväl Kennedy som för laget.
För mig får han gärna hänga dit en frispark som innebär att tredjeplatsen säkras.
Det vore så vackert, så värdigt, och så nära ett sagoslut man kan komma.
Tack Kennedy för allt du har gjort för Hammarby och jag hoppas verkligen att du på ett eller annat sätt fortsätter att vara involverad i det som är Hammarby Fotboll. Allt annat vore märkligt och stort slöseri med en människa som andra människor mår bra av att ha i sin närhet.