Tanken på en bok om italiensk fotboll lever vidare

Vissa tankar och idéer försvinner aldrig.
 
Hösten 1996 började E och jag att skissa på att bo i Italien för ett halvår. Hon skulle se till att någon tog hand om hennes bokhandel och jag skulle ta tjänstledigt från mitt jobb som säljare på Posten. Vi hade en plan på att Florens skulle bli vår bas och hittade också en lägenhet i kvarteren intill Basilica di Santa Croce. Florens var en perfekt bas av flera skäl, där ett av de starkaste var att många av lagen i Serie A den säsongen fanns inom bekvämt tågavstånd.
 
Tanken med att bo i Italien för ett halvår var, förutom det givna att lära sig språket så pass att man inte till fullo kände sig som den gäst man var, att jag skulle skriva en bok om fotbollens betydelse i detta remarkabla land. Dels i form av intervjuer med lokalbefolkningen vart vi än hamnade, men jag skulle också försöka ta mig till klubbarna med allt vad innebar. Av olika anledningar kom vi inte iväg men tanken och idéen på att genomföra detta projekt har aldrig riktigt lämnat mig. 
 
I helgen när Serie A rullade igång igen kände jag den där ljuvliga lyckokänslan som jag alltid gör när det är dags för den vackraste av ligor att ta sin början. Det hade inte gått särskilt många minuter av första halvlek i den sena lördagsmatchen mellan Lazio - Napoli förrän tankarna och planerna från 1996 gjorde sig påminda. Jag blev glad när jag tänkte på det men släppte det så smått vartefter matchen fortskred.
 
I söndags följde jag förstås Torino - Roma och gladdes över tre fina poäng och att Robin Olsen gjorde en stabil debut i mitt lag. Betydelsen av en bra start kan inte nog värderas och därför släpper jag det. Vad jag däremot inte kan släppa är att tankarna från lördagkvällen kom tillbaka.
 
Ju mer jag funderar på det desto säkrare blir jag; boken om fotbollens betydelse i Italien ska skrivas. Av mig. Exakt när vet jag inte, men det ska bli av. Utan att veta helt säkert är jag hyfsat övertygad om att jag får med mig E på äventyret, och med henne som följeslagare och vass fotograf får allt en dimension till. Drömmar och idéer är till för att förverkligas och med tanke på hur länge den här har bott i mig vore det att betrakta som ett litet misslyckande om allt stannar vid en dröm.
 
Till sist måste Marcus Birro med på ett hörn. Hans innerliga och kärleksfulla podd Calcio Amore har definitivt bidragit till att jag ska ta tag i boktanken. Tack Marcus!
 
"Din kappa var blå och din sjal dolde ögon som log"
Rialto - Ulf Lundell  

Kommentarer:

1 M Hagström:

skriven

Go for it!

2 Erik Dahlberg:

skriven

Jag jobbar på det. Rejält.

Kommentera här: