Sommar i P1 väcker känslor
Lyssnar ikapp årets Sommar i P1. Som alltid väcker det en massa tankar och känslor och jag inser att jag under en lång tid levt med en självvald icketillhörighet när det handlar om släkt och familj i den vidare bemärkelsen.
Författaren Ann - Helen Laestadius fick mig nästan att börja gråta när hon i sitt program berättade om sin stora varma släkt och om somrarna i Övre Soppero. För henne var det självklart att återvända till rötterna och de personer som finns där. För mig har det blivit precis tvärtom. Jag drar mig undan mer och mer och vill titta framåt i stället. Vet att det inte behöver vara ett motsatsförhållande mellan då och nu men ibland blir min pensel väldigt svartvit. Det jag brottas mest med för närvarande är om jag ska försöka leda in min hjärna på ett annat, och kanske mer sunt, spår eller bara fortsätta som vanligt.
Aningen deppiga funderingar kanske, men jag är, och har alltid varit, en känslig och grubblande själ som inte känner till något annat sätt att leva på.
"Lay your whisper on my pillow"
It must have been love - Per Gessle