Får inte upp pulsen
Idag går Sverige in i EM.
Intressant och kul och spännande och allt.
Men ändå, jag får inte upp pulsen.
I alla fall inte om jag jämför med när Hammarby har match. Då har jag mycket mer ont i magen, då känner jag mer och bryr mig mer. Självklart vill jag att det ska gå bra för Sverige, det ligger inte på det planet, det är mer bara en känsla av att viktigheten inte riktigt vill infinna sig. Kanske ska jag inte ens jämföra, men eftersom jag alltid har varit en jämförande människa går det av bara farten. Nåväl, fördelen med att pulsen inte går upp är att jag lugnt kan luta mig tillbaka i soffan och ta del av en förhoppningsvis välspelad match där Sverige väldigt gärna får dra det längsta strået.
Igår imponerades jag mest av tre K:n, Kroatien, Kroos och Krychowiak.
Och minst av Staffan Lindeborg.
Knappt men klart före Turkiet.
"Vi kan sitta där i timmar och låtsas åka fartygen långt bort"
Ända till september - Peter LeMarc