Brustna hjärtans höst
Med min vackra Freja lugnt lunkande bredvid mig i den varma och aningen fuktiga sommarnatten gick vi hem till Södermalm från vännen Michele. VI hade snackat, lekt med hans charmige tvååring, druckit fantastiskt vin, ätit vällagrad Gruyèreost och tittat på Roma - Porto. Allt var egentligen helt perfekt. Men, 0 - 3 i den avgörande matchen för att ta sig till gruppspelet i CL var en ruskigt svidande missräkning, och utan att jag ens ansträngde mig det allra minsta dök Lars Winnerbäcks fina och aningen vemodiga "Brustna hjärtans höst" upp i mitt huvud. Så pass mycket att jag gick och sjöng den tyst för mig själv den sista biten av Frejas och min sköna promenad.
Nu blir det EL för Roma i stället för CL.
Inget fel på EL men det är väldigt tydligt second best.
Att över två matcher bli utslagen mot Porto är långt ifrån någon skam, och inte heller särskilt märkligt eftersom Porto har oceaner av erfarenhet från spel i CL. Det som däremot på allvar gör ont är att Roma bara spelat med fullt manskap cirka en tredjedel av dessa två matcher. I längden förstås helt ohållbart. Ett av de tre röda korten var solklart, de andra två väldigt öppna för diskussion. Känslan är att Roma vare sig fick eller tog chansen att förpassa Porto till EL och själva kliva in i finrummet. Jag vägrar skylla på domarna, men onekligen fick de båda gestalta huvudrollerna och därmed också sätta agendan för det som för alltid kommer att stå i historieböckerna.
"Du kan dränka dig i minnen eller litervis med vin, du kan sjunka ner i sörjan och vända dygn, men allt är gjort".
Brustna hjärtans höst - Lars Winnerbäck