andiamo.blogg.se

När jag kör fast i jakten på nya kunder är det skönt att skriva av sig. Att bara låta fingrarna vandra över tangenterna och se vart allt landar. Nedan kommer ett frustrerat exempel på det. Ta det för vad det är. För mig är det en skön ventil.

 

Jag mailade och Ann mailade tillbaka och jag fick inte till det möte jag ville ha, men hon förstod att även jag var jagad. Bra där! Ny kontakt sen. När då sen undrade Henry Morgan, hur fan ska jag veta det svarade Jack Kerouac. Sen är ju flytande, sen har ju ingen given tidsrymd, sen är ju sen. Det vet jag sa Henry Morgan upprört, men det hjälper ju inte mig ett jävla dugg när paniken lurar runt alla hörn i detta runda rum. Jack Kerouac gav Henry Morgan en blick som innehöll allt från trötthet via förundran till resignation och det enda han egentligen ville göra var att lämna det sjunkande skeppet och ge sig ut på vägen igen. En väg som Ulf Lundell redan skrivit om, eller om det var så att Jack Kerouac hade varit först och Ulf Lundell hade tagit rygg. Skit samma tänkte Jack Kerouac, Ulf Lundell får gärna ta mina ord och göra dem till sina. Det hade varit mycket värre om Jimmie Åkesson eller Christer Sandelin eller Kikki Danielsson eller Per Bill eller Bert Karlsson eller Erik Hamrén eller Gunde Svan eller Ulf Brunnberg eller Annika Sörenstam eller Elisabeth Högström hade gjort det. Då hade det varit riktigt kritiskt, så pass kritiskt att omvärlden hade upphört att bevaka det den var tänkt att bevaka. Och när omvärlden slutar bevaka blir det ju ingenting kvar. Inte ens ett kundmöte som i bästa fall hade gett ett kort kontrakt utan garantier. Är det verkligen så det ska se ut? En tillvaro utan garantier, bara en enda stor möjlighet att hitta den gröna exitskylten och snabbt som Ville Vesslas halvkusin använda sig av den upplysta smitvägen. På den frågan svarar både Jack Kerouac och Henry Morgan att de inte vet, men de lägger också in varsin passus. Jack Kerouacs är aningen otydlig men den bottnar i att det som inte är omöjligt faktiskt är möjligt. Passusen från Henry Morgan är mer rakt på sak; "go for it Charlie". Exakt vad han egentligen menar vill han dock inte uttala med mindre än att han får betalt. Det får han givetvis inte och därför blir även "go for it Charlie" aningen löst i kanterna. Men om jag tvingas välja mellan dessa passusar känns "go for it Charlie" bäst. I den bor det tillräckligt mycket förhoppning för att nästa andetag och nästa steg ska kännas luftigt och lätt.

 

"Där dom vackra orden står mot ord"  

Granit och morän - Lars Winnerbäck