Räknar ner dagarna
Hammarby har tre raka segrar i Allsvenskan och därtill en målskillnad på 14 - 6 på dessa tre matcher. Det har anslutit en trio bra spelare och allt är frid och fröjd. Ändå singlar tankarna i det här semesterlediga huvudet iväg till att det är snart dags för spel i Italien, Spanien, England och Tyskland. Samt dessutom gruppspel i CL och EL när vi ramlar in i september.
Jag älskar Allsvenskan.
Den är inte bäst.
Men den är vår.
Ändå; den internationella fotbollen har mig stadigt och säkert i sitt grepp. Skälen är många och hur gärna jag än skulle vilja skriva något annat går det inte att bortse från att kvalitén är så mycket högre jämfört med Allsvenskan. Dessutom finns ju den där ständiga längtan efter resan bort. Bort till nya arenor, nya lag, nya förutsättningar, nya fans och inramningar av skilda slag. Den går inte över, den är en konstant. Så är det bara.
Premier League är först ut, helgen 9-11 augusti närmare bestämt. Helgen efter är det dags för Bundesliga att öppna portarna till arenor som kommer att bli fullsatta. Samma helg rullar också La Liga igång och i vanlig ordning kommer fint folk sent. Alltså är premiären i Serie A sist ut.
Liga för liga och var nyfikenheten brinner som mest.
Premier Legaue: Är det dags för Liverpool att ta sitt första guld sedan namnbytet till PL? Eller är det kanske så att mitt Tottenham på allvar utmanar? Har Arsenal något spänannde på gång och lever Manchester United upp till sitt epitet som storlag? Manchester City? Äh, de är ju storfavoriter och får uppmärksamhet på annat håll. De första omgångarna kommer i vanlig ordning att ge en fingervisning om vart lagen står, hur nyförvärven och tappen påverkat resultaten. Dessutom hoppas jag att Ken Sema får mycket speltid i Watford. För mig är han ett utmärkt kantalternativ för Janne Andersson, men då krävs det också speltid.
Bundesliga: Union Berlins ankomst sticker ut. Trycket på biljetter till den lilla arenan lär vara enormt, något som givetvis var helt väntat. Sebastian Andersson finns som ett av forwardsalternativen och det vore läckert om han kunde bidra till en bra premiärsäsong för kultlaget från huvudstaden. I toppen känns det ungefär som vanligt; Bayern München är storfavoriter och det vi kan be en ateistisk bön för är att serien lever länge. Precis som i våras. Emil Forsberg och Ludwig Augustinsson viktiga för respektive lag och jag tror att båda har goda förutsättningar att med en bra säsong i bagaget kunna ta klivet till större klubbar än Leipzig och Werder Bremen.
La Liga: Alexander Isak. Vad annat kan jag skriva först? Inget. Känslan är att han har kommit till helt rätt klubb. Inte jättestor, och inte heller liten och i marginalen. Traditioner finns i Real Sociedad men det verkar som att man håller den värsta hysterin en bit från kroppen. Det ska bli väldigt intressant att se Alexander Isak ta nya steg i sin karriär och han gör det i en av Europas allra läckraste städer; San Sebastian. Maten, vinet, stranden mitt i stan och en aura av softness som är ljuvligt påtaglig. Kanske blir Anoeta min #50 i arenaresan? Till sist måste det nämnas att jag längtar efter att se Eden Hazard spela i Real Madrid. Overkligt bra när han får det att stämma och jag tror att den nya omgivningen kommer att passa honom perfekt.
Serie A: Hur mycket Romaanhängare jag än är går första tanken till Antonio Contes Interintåg. Om inte han är rätt tränare för de blå-svarta är ingen det. Räcker det då för att utmana Juventus? Kanske, det finns en god chans, eller? Maurizio Sarris ankomst till La Vecchia Signora är intressant. Särskilt beaktat att han står för en annan fotboll än Massimiliano Allegri, även om det givetvis är svårt att klaga på de resultat som Juventus visat upp under åren med Allegri. De Ligt tillsammans med Chiellini. Som jag längtar till den kombon. Roma då? Återkommer i ärendet. Det känns minst sagt darrigt och kaotiskt. Till sist, snälla Albin Ekdal; blomma ut den här säsongen och bli fundamental på riktigt för Sampdoria. Du har det i dig.
Stannar där och lovar att återkomma med Roma inom kort.
"All alone at the end of the evening, and the bright lights have faded to blue"
Take it to the limit - Glenn Frey, Don Henley och Randy Meisner.