Vilken arena blir #50? Del 3.
Året är 2005 och jag skapar den excellista som blivit något av ett rättesnöre. I den radar jag upp arenor som jag vill besöka. Jag gör det landsvis och jag färgprioriterar. Nördigt förstås. Men listan gör mig glad, både när jag prickar av och när jag fyller på. Inser ganska snabbt att den listan aldrig kommer att vara tom. Även det gör mig glad. Min mormor sade ofta att det gäller att kunna vara glad för det lilla. Väldigt sant och väldigt klokt.
Håll till godo med arena 21 till 30.
21) Parc des Prince - Paris. Oktober 2005 besökte jag PSG:s borg tillsammans med E. Fullsatt när Nantes kom på besök. Hemmaseger med 2-0 men i ärlighetens namn hade PSG ett ganska profilfattigt lag för 14 år sedan. Fin arena men ingen som på allvar har fastnat och därmed ingen som jag känner att jag behöver återvända till.
22) Commerzbank Arena - Frankfurt. Kusin Peter bodde i Tysklands finansmecka under ett år och givetvis besökte jag honom och lika givetvis gick vi på match. Här började min tanke om att återvända till Tyskland gång på gång på gång för att uppleva bra fotboll på arenor att minnas. Vi pratar februari 2006 och hela evenemanget andades kvalité. Något som rakt av genomsyrat matchupplevelser i Tyskland. De ser helt enkelt till att vi som vill se fotboll på plats kan göra det på ett enkelt och prisvärt sätt. Applåd för det. Arenan i Frankfurt är stor och liten på samma gång, alltså en arena som tvivels utan skulle kunna vara prototyp när det byggs nytt. Matchen då? Hemmalaget föll mot HSV med 1-2 och det var sevärt, chansrikt genomsyrat av högt tempo. 90 minuter sprang iväg i den råkalla kvällen.
23) Artemi Franchi - Siena. April 2007. Inter bärgade ligaguldet genom en säker seger med 2-1. Materazzi gjorde båda målen och Zlatan var okej. Bredvid mig gråter vuxna män av glädje och där blir fotbollen sådär vacker igen. Arenan ligger centralt i den underbara staden men den är, som så många andra arenor i Italien vid den här tiden, i stort behov av renovering.
24) Stade Velodrome - Marseille. Arena 24 blev den första från önskelistan och jag blev inte det minsta besviken. Inrmaningen denna varma novemberkväll 2007 gör mig fortfarande lycklig. Hemmaklackar på båda kortsidorna som växeldrog och trycket som skapades var magiskt. Jag är oerhört glad att jag tillsammans med E fick uppleva Velodromen innan den fixades till inför EM 2016. Att matchen mellan OM och Lorient slutade 0-0 och var ganska händelsefattig är av sekundär betydelse.
Kvällen var ljum och stjärnklar. Fotboll ute i världen är svårslaget.
25) Mestalla - Valencia. Bara ett par veckor efter Marseilleresan väntade nästa arena från önskelistan. Olov, Jonas och jag hade en mycket bra helg i en väldigt trevlig stad och avrundade resan med att gå på Mestalla för att se Valencia underprestera å det grövsta. Så pass att de föll med 0-3 mot Athletic Bilbao. Läcker arena. Tokbranta läktare och en fin inramning trots att det inte var slutsålt den här kvällen.
26) Celtic Park - Glasgow. Oktober 2008 tillsammans med Anders prickades nästa måstearena av. Wow vilken stämning. Vilken sång. Vilken kärlek till ett lag. Och ett liv. Celtic på tok för bra för Hamilton Academical och det kunde ha blivit 8-0 i stället för halveringen. Efter matchen slank vi in på en pub i närheten av Celtic Park. Där hängde det rader av bilder på Celticprofiler genom åren och Henke Larssons porträtt var överlägset störst. Gåshud och stolthet samsades om utrymmet i kropp och själ där och då.
27) Weserstadion - Bremen. Trivsamt det usla vädret till trots. Vi skriver november 2009. Sprakande fotboll mellan Werder Bremen och de regerande mästarna Wolfsburg och allt stannar till slut vid 2-2. Weserstadion kommer jag gärna tillbaka till. Bremen andas fotboll, vilket verkligen kändes under 2 x 45 + tillägg. Nämnas bör också att Markus Rosenberg kom in för hemmalaget med 10 minuter kvar utan att göra något större väsen av sig.
28) AWD Arena - Hannover. Dagen efter matchen i Bremen tog jag tåget till Hannover. Staden och laget var i chock efter det att målvakten Robert Enke tagit sitt liv ett par veckor innan. Fina hyllningar till honom på vägen upp till arenan, samt förstås även på läktarna. Bayern München stod för motståndet och det blev aldrig någon riktigt match. Därtill var Schweinsteiger, Lahm & Co alldeles för bra. AWD Arena hjälpte mig definitivt att vilja fortsätta min utforskning av tysk klubblagsfotboll.
29) Olympiastadion - Berlin. Klassisk mark. OS 1936 med allt vad det innebar. VM-finalen 2006 där Grande Grosso satte den avgörande straffen för Italien mot ett Frankrike där Zidane skallat sig bort från möjligheten att bli historisk. Samt förstås Usain Bolts brutala världsrekord på såväl 100 meter som 200 meter i VM 2009. Den här kalla och snöiga dagen ett halvår efter Bolts uppvisning var det ångest i luften. Hertha Berlin låg mer än risigt till och till synes enkla passningar var att likna vid berg som skulle bestigas. Fansen runt om E och mig ömse svor och ömsom kedjerökte. Till slut lyckades hemmalaget få 1-1 mot Mainz, men det var allt annat än övertygande. Nämnas bör att det Gluhwein som såldes såg till att vi inte gick hem i paus. Så kallt var det.
Bildbevis på att vädret och förutsättningarna inte var optimala.
30) Inönu Stadium - Istanbul. Passion är bara förnamnet. Kanske den galnaste publik jag någonsin har varit med om. Besiktas mötte ett svagt Ankaragücü och lekte hem segern med 4-0. Att det välanvända läktarfundamentet höll är en gåta. Nedslitet till max, men så mycket på riktigt och en upplevelse utöver det vanliga. Och när dessutom Guti vandrade runt i en fri roll och visade att fotboll kan vara väldigt enkelt är det en kväll att minnas. En bonus var att E till vänster om sig hade en fårad och glatt berusad man som älskade att informera henne om allt som hände nere på planen.