Tack för i år!
Det är en speciell känsla att sammanfatta ett år.
Så även 2017.
2017 har varit, ursäkta ett något tjatigt uttryck, väldigt mycket ömsom vin ömsom vatten.
2018 är, förstås, ett oskrivet blad även om jag redan nu vet att det finns mycket att se fram emot.
Ta hand om er och ha ett fantastiskt fint nytt år.
Till de 24 kategorierna.
Årets träd: Granen. Aningen långsökt kanske, men jag är ganska säker på att många av er är med på vad jag menar. Granen är förstås Andreas Granqvist, lagkapten i det svenska fotbollslandslaget. Förmodligen gjorde "Granen" sin karriärs bästa match när det behövdes som mest; returmatchen mot Italien i Milano. Han var magnifikt majestätisk i sin mittbacksroll och en klippa att luta sig mot när det stormade som värst. Värdig vinnare av Guldbollen blev han också.
Årets kampanj: #metoo. Vilken urladdning det har blivit och det var inte en dag för tidigt. Blir det inte förändring nu blir det aldrig det. Hör hur deppigt det låter, men det är dessvärre så det känns.
Årets bok: Den svavelgula himlen - Kjell Westö. Språket, drivet, människoskildringarna, ett visst mått av igenkänning och en önskan om att läsa mer av honom. Vissa skriver böcker. Andra är författare. Kjell Westö är författare.
Årets resa: Malta. Många bra resor även i år. Madrid, Wroclaw och vistelsen i Agde med omnejd konkurrerade hårdast, men veckan på Malta kom väldigt lägligt och den innehöll också en mix som tilltalade.
En av många trånga gator i huvudstaden Valetta.
Årets scenupplevelse: Henrik Schyffert. Hans föreställning Var Inte Rädda var inget annat än en briljant uppvisning från en oerhört begåvad människa. Var Inte Rädda är bland det absolut bästa jag har sett någonsin. Stora ord. Men sanna.
Årets Hammarby: Äsch. Det vill sig inte. Något saknas.
Årets avsked: Totti. I säsongens sista match, hemma mot Genoa, tog han ett grandiost farväl och inte ett öga var torrt när han tillsammans med sin fru och sina barn vandrade runt hela Olimpico. Ett vackrare slut är svårt att tänka sig. Den status Totti åtnjöt bland hemmafansen saknar motstycke och jag är glad över att ha sett honom på plats i Rom ett antal gånger.
Årets sommarpratare: Magda Gad. Överjävligt bra rakt av. Satan i gatan så starkt. Alla borde lyssna på Magda Gad. http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/927245?programid=2071
Årets upptäckt: Värvet. Kristoffer Triumfs fantastiska intervjupod. Såhär skrev jag på bloggen den 25 oktober: "Kristoffer Triumf är oerhört skicklig på att hitta tonen vem han än möter och han får dem att känna sig bekväma och avslappnade, vill en person av någon anledning inte svara på en fråga låter han det vara. Han tvingar aldrig fram något. Alltså blir det enklare och naturligare för hans gäst att svara och därmed få till ett samtal som jag i de allra flesta fall inte vill ska ta slut. Som du märker har jag fallit pladask för det värv som Kristoffer Triumf levererar vecka efter vecka efter vecka". http://värvet.se/arkiv/
Årets tombola: Lottningen till VM i Ryssland nästa år. Sydkorea, Tyskland och Mexiko väntar på "Granen" och hans kamrater. Tufft, men görbart. Som alltid ser jag fram emot VM, och nu när Sverige är med får allt ytterligare en dimension.
Årets juvel: Freja. Alltid. Det finns ingen som kan konkurrera på allvar.
Vacker och klok som få.
Årets podd: Frånsett nyss nämnda Värvet är jag svårt förtjust i Offsides Podcast där Johan Orrenius och Anders Bengtsson på ett fullständigt briljant sätt nördar ner sig i fotbollens väsen. Högt och lågt. Vitt och brett. Och alltid med mycket kärlek och ödmjukhet inför uppgiften. https://www.acast.com/offsides
Årets dominanter: Malmö FF. De ägde Allsvenskan från omgång tre och framåt på ett imponerande sätt. Och när man dessutom avgjorde ett stort antal matcher på tilläggstid var det bara ett bevis på den position man har. Att man misslyckades i CL-kvalet är en helt annan historia och jag är övertygad om att Malmö FF kommer rustade till tänderna när det är dags för ett nytt CL-kval nästa sommar.
Årets svar på tal: "Hell no, I like Snooker and Formula One. Not 22 overpaid movie stars". En trevlig bartender på en pub i Liverpool när jag vände på hans fråga om jag skulle gå på kvällens match. Touché.
Årets film: Manchester by the sea. Redan den 22 januari smög vi in i mörkret på Victoria för att se detta vidunderliga mästerverk, och egentligen hade vi kunnat lägga biobesöken åt sidan efter det datumet. Den filmen gick rakt in i själ och hjärta så att jag nästan golvades. Runner up: The Square.
Årets nödvändigaste: Höstens nio sittningar hos psykoterapeut Hans Larsson har varit ovärderliga. Fler blir det under 2018. Det återstår ett par knutar att knyta upp.
Årets jag hann: Med endast sex seriematcher kvar innan Vicente Calderon i Madrid skulle rivas klev E och jag in på denna arena som jag haft på min to-visit-list väldigt länge. Det blev en fin eftermiddag där hemmalaget Atletico gjorde lite som de ville med Valencia. 3 - 0 var i underkant.
Vår vy var 13 bänkrader ovanför toppen på bokstaven V i ordet
Victoria. Helt perfekt. Varken mer eller mindre.
Årets mål: Ola Toivonens mot Frankrike på Friends Arena. Betydelsefullt och tekniskt fulländat i samma andetag. Läckert!
Årets utropstecken: Östersund FK! De tog sig inte bara in i EL:s huvudturnering. De tog sig också till sextondelsfinal. En fantastisk bedrift. Den 15 februari fortsätter denna vackra resa när Arsenal kommer till Jämtkraft Arena. Vilken härlig och utmanande lottning och Arsene Wenger lär ha glädje av sin megastora Pumarockkappa.
Årets jubileum: Mitt etthundrade inlägg på bloggen. Håll till godo: http://andiamo.blogg.se/2017/april/100-2.html
Årets bildfynd:
Så obegripligt coolt. Den här bilden skulle jag kunna tapetsera en hel vägg med
trots att Milan inte är mitt lag. Dock, dessa två har alltid tillhört mina absoluta
favoritspelare och för mig säger den här bilden väldigt mycket.
Årets TV: Grotescos sju underverk. Briljant fångar de upp samtiden och lyckas med konststycket att kombinera humor och allvar på ett unikt sätt. https://www.svtplay.se/grotesco
Årets nya referensram: Feyenoords mittbackspar; van der Heijden och Botteghin. I slutet av september var vännen Anders och jag ett par dagar i Rotterdam och bland mycket annat bänkade vi oss på De Kuip för att se Feyenoord förlora mot NAC Breda med 0 - 2. Efteråt var vi rörande eniga om att vi aldrig hade sett ett sämre mittbackspar på så hög nivå. Alltså kan man med fördel alltid jämföra allt med van der Heijdens och Botteghins prestation den kvällen.
Årets mest nynnande musikstrof: "Jag vet inget om honom, men han säger det mesta om mig". Orden är plockade från Lars Winnerbäcks träffsäkra Sysselmannen.