andiamo.blogg.se

I en tid när vi pratar mycket om respekt och kränkningar och där vi i många fall är ute på aningen tunn is i vad begreppen egentligen innebär flög mina tankar tidigare idag cirka 40 år bakåt i tiden. Då när ordet respekt mer handlade om att vara rädd för någon, oftast lärare eller andra vuxna som på ett eller annat sätt använde sig av den formen av att hålla koll på den yngre generationen. Men tack och lov fanns det en motpol, och det var honom jag tänkte på när Freja och jag tog en uppfriskande promenad på Gärdet; Jan - Olof Wedin,. 

 

Jan - Olof Wedin var min lärare i Historia och Geografi när jag gick på högstadiet i Arvidsjaur. Jan - Olof Wedin var före sin tid eftersom han visade oss elever en enorm respekt genom att alltid handhälsa oss välkomna till lektionen. Han såg oss. Han tilltalade oss individuellt. Han hade ett ord över. Han hade koll på ett underbart sätt. Behöver jag säga att det alltid var lugnt, trivsamt och ambitiöst på hans lektioner? Nej, trodde nästan det. Det var ju givet, ingen ville krascha en lektion för Jan - Olof Wedin, han hade ju sett oss när vi klev in i sal B5 på Fridhemsskolan för en genomgång av floderna i USA. Det var värt mer än allt och än idag är jag ödmjukt tacksam över att våra vägar korsades.

 

999 - Jocke Berg