Cirkus Hammarby

Jacob Michelsen fick ett år i Hammarby och det mest märkliga är att allt prat under 2017 handlade om långsiktighet. Att 2017 var det år när man skulle bygga för framtiden och där avstampet mot de högre tabellplaceringarna skulle inledas i år. Förändring ingår i livet. Så även i den bistra fotbollsvärlden, men ibland blir jag väldigt trött på att långsiktighet och tålamod i slutändan bara är ord. 
 
Har ingen aning om hur risig relationen mellan sportchefen Jesper Jansson och Jacob Michelsen egentligen har varit, och är, men det känns som att det har gnisslat rejält och att Jesper Jansson redan från början hade en annan agenda för vem som skulle leda laget 2018. Styrelsens ansvar då? Stort förstås, men eftersom Jesper jobbar på uppdrag av dem så håller sig ledamöterna förmodligen väldigt gärna i bakgrunden och hoppas på det bästa; att ingen ska börja nagelfara deras agerande.
 
Vem tar över efter Jacob Michelsen?
Som bekant har det ryktats om Alexander Axén, och hur många AIK-tatueringar han än har skulle jag gärna se honom vid sidlinjen, men dessvärre tror jag inte att den karismatiske Axén kliver på det här tåget. Han är alldeles för medveten om de motsättningar som finns mellan de tre stora 08-lagen, och även om han inte verkar vara typen som är rädd för lite blåsväder utmanar han nog inte ödet. Att träna Örebro SK och GAIS som AIK:are är en sak, att träna Hammarby eller Djurgården en helt annan. Tränarskrået i svensk elitfotboll är inte jättestort och ingen av de etablerade lediga känns jättespännande, men vem det än blir som tar på sig ansvaret har han inget att förlora. Särskilt inte med tanke på att Jesper Jansson har skaffat den trupp han vill ha och förmodligen kommer att ingjuta stort mod i den som skriver på kontraktet för ett av allsvenskans mest uppmärksammade tränaruppdrag. På gott. Och på ont.
 
"Det var inget särskilt med honom, han var som vem som helst"
Vem som helst blues - Lars Winnerbäck