Spanien 7 Italien 1
Att den italienska fotbollen har halkat efter de övriga tre stora länderna i Europa är ingen nyhet, men någonstans hade jag ändå trott att Juventus skulle kunna hålla jämnare steg med Real Madrid än vad man gjorde, samt att det kanske skulle ha stannat vid två måls differens mellan Roma och Barcelona.
Börjar denna korta funderingsresa på ett regnigt Allianz Stadium i Turin.
Real Madrid är starka när det vankas CL, det är en gammal sanning och i tisdags var det inget undantag. De mönstrade exakt samma startelva som i finalen mot just Juventus i våras och det sprudlade om Zidanes spelare. Den kollektiva insatsen är häpnadsväckande samstämmig och när man dessutom förfogar över en spelare som Ronaldo får man en dimension till i det som spelet går ut på; att göra mål. Hans andra mål är ett sådant som alla drömmer om att göra, men ytterst få klarar av att utföra på det magnifika sätt som Ronaldo gjorde. Superlativen är slut men Ronaldos bicycleta tillhör de mål som för evigt har en plats i de odödligas skara.
Juventus då?
De är vana vid ett tempo från Serie A och när man ställs mot ett lag som Real Madrid är det väldigt tydligt att det tempot är avsevärt lägre. Alltså blir man tvåa i många situationer och den där extra sekunden de så väl behöver när det vankas målchans finns inte där. Att Juventus ska kunna vända detta i Madrid nästa onsdag känns snudd på utopiskt, men jag blir inte förvånad om man ger sig själv en rejäl chans och vill visa att man har ett namn och en historia att försvara.
De är vana vid ett tempo från Serie A och när man ställs mot ett lag som Real Madrid är det väldigt tydligt att det tempot är avsevärt lägre. Alltså blir man tvåa i många situationer och den där extra sekunden de så väl behöver när det vankas målchans finns inte där. Att Juventus ska kunna vända detta i Madrid nästa onsdag känns snudd på utopiskt, men jag blir inte förvånad om man ger sig själv en rejäl chans och vill visa att man har ett namn och en historia att försvara.
Självklart skulle Roma förlora i Barcelona.
De raderna svider att skriva, men jag är väldigt mycket en realistisk människa. Tycker ändå att Roma gör en bra match i långa stycken. Försvarar sig klokt även om det förstås sliter hårt både fysiskt och mental. Man skapar en del, men slarvar också i passningsspelet på ett sätt som gör att man sätter sig i svåra lägen i stället för att med bollinnehavets hjälp ta sig fram i banan.
Två självmål har man definitivt inte råd med, men båda uppkommer på grund av stress. De Rossi vet att han har Messi precis bakom sig och Manolas börjar bli trött och har ingen riktig koll på kroppen. Övriga baklängesmål får tillskrivas att Barcelona är ett par klasser bättre och att det också ger utdelning.
Hur ska Roma mäkta med att göra 3-0 hemma på Olimpico på tisdag? Nej, det har jag dessvärre inget svar på, men jag lovar att jag aldrig i hela mitt liv kommer att vara gladare över att ha fel än om Roma skulle lyckas. Under alla omständigheter tycker jag att de ska vara stolta med att ha gått till kvartsfinal i CL för första gången på 10 år. Det finns mycket att jobba med framgent, men jag tror att både Roma och Juventus, samt kanske även Napoli, har möjligheter att även i framtiden sätta den italienska klubbfotbollen på kartan på näst intill på samma sätt som det sett ut historiskt.
"Något som inte var IKEA, något som inte hade lösningen i kanten"
Söndermarken - Lars Winnerbäck