Mille grazie Roma
Hur ska Roma mäkta med att göra 3-0 hemma på Olimpico på tisdag? Nej, det har jag dessvärre inget svar på, men jag lovar att jag aldrig i hela mitt liv kommer att vara gladare över att ha fel än om Roma skulle lyckas.
De raderna kommer från mitt inlägg i torsdags.
Och ja, jag har aldrig varit gladare över att ha fel.
Det omöjliga blev möjligt.
En stor del av fotbollens väsen finns nerkokat i Romas bedrift.
Från sekund ett till den allra sista skälvande sekunden trodde man.
Ville man.
Kunde man.
Och lyckades man.
Att det kan skapas magi på Olimpico vet jag, men gårdagen tar klivet förbi magi.
De Rossi och Manolas fick bli målskyttar i rätt bur den här kvällen.
Rättvist.
Och aldrig har De Rossi varit mer väsentlig för Roma än igår.
Han var precis den lagkapten du behöver när mirakel ska utföras.
Älskar sådant.
Älskar när det lyser beslutsamhet men också smarthet och ansvarstagande.
De Rossi förkroppsligar Roma på nästan samma sätt som Totti gjorde.
Det gills och det skapar legendstatus.
Vackert och värdigt och nu ser vi fram emot semifinal.
Smaka på det; Roma i semifinal i CL.
För mig smakar det som en pasta med riven tryffel och ett glas Barolo från 2001.