Så nära, men ändå så långt bort.

Jag undrar hur John Guidetti hade det med sömnen natten mot idag. Han ska givetvis inte lastas för att passningen från högerkanten under tilläggstidens sista skälvande sekunder levererades en aning bakom honom, men jag kan tycka att han borde ha kunnat få ordning på fötterna. Tröttheten till trots. Ordning på fötterna och han hade varit odödlig i den västra delen av Spanien som heter Vigo. Jamen, allvarligt talat, vilken skräll det hade varit om Celta hade lyckats vända ett till synes hopplöst underläge. Älskar att de verkligen gav sig själva chansen och hur nära det faktiskt var kunde skönjas i lättnaden i Mourinhos ansikte när den rumänske domaren Hategan fann för gott av blåsa av bataljen på Old Trafford. Den detaljen är fantastisk och värd ett eget inlägg; lättnad i stället för glädje efter en vinst eller ett avancemang.
 
Nu blir det en final på Friends Arena den 24 maj mellan två lag som varit en del av den europeiska toppfotbollen, låt vara under olika epoker, i många år. Det enda tråkiga med finalparet är att Zlatan Ibrahimovic missar matchen på grund av sin korsbandsskada. Han kommer givetvis att tituleras EL-vinnare om Manchester United går hela vägen, men det är en helt annan sak att ta en titel som aktiv på planen jämfört med att sitta vid sidan om med knät i ett paket modell stort. Nåväl, som den titeljägare Zlatan Ibrahimovic klarar han förmodligen av att glädjas ändå.
 
"Hon sa: du vet ändå hur det är, vill du leva så lev".
Skyll på stjärnorna - Ulf Lundell