En final att längta till
Som väntat kunde vare sig Monaco eller Atletico Madrid göra något åt respektive underläge. Därmed får vi en CL -final utöver det vanliga. Det finns så många matcher i matchen, så många detaljer att hålla reda på att jag blir alldeles lycklig bara vid tanken. Två giganter. Två lag som kan betraktas som mer än kompletta. Och därmed också väldigt sevärda. Jag har redan nu bestämt mig för att spela in finalen så att jag kan se den i efterhand gång efter gång efter gång om jag så vill. Förväntningarna på matchen är mer än stora och då är det skönt att kunna gå tillbaka och studera det man eventuellt missade när intensiteten och spänningen tog över.
Den italienska delen av mitt hjärta kommer att pulsera på ett sätt som det var länge sedan jag upplevde. Visst, om det hade varit Roma som försvarat de italienska färgerna hade det varit ytterligare kraft i hjärtslagen, men den upprättelse det skulle innebära om Juventus går hela vägen betyder så mycket för så många. Alltså blir italiens sak vår, oavsett klubbtillhörighet. Tycker att vännen Henriks sms-kommentar i förrgår är en utmärkt konklusion på känsloläget; "jag investerar hårt i den här finalen".
"Jag såg ett dreglande lejon stå på toppen och sa; jag ger bara folket vad folket vill ha"
Mareld - Lars Winnerbäck