andiamo.blogg.se

Som alltid inför stora finaler far det runt väldigt många tankar i mitt huvud.

Tankar som inte alltid får fäste i det vi har framför oss, helt enkelt därför att det känns så oerhört svårt att ge sig in i spekulationer. Lagen har sina riktlinjer, sina plan b:s, de har studerat varandra utan och innan och blir oftast inte förvånade över matchbilden. I alla fall inte den första kvarten. Efter den brukar vissa förutsedda skeenden naggas en aning i kanten, spelarna börjar hitta sin egen rytm och även om riktlinjerna fortfarande styr kommer de individuella färdigheterna fram på ett annat sätt. Trygga tränare gapar inte på en spelare som vågar, snarare gapar de på den som inte vågar. Och när vi i morgon ger oss i kast med en CL-final mellan två giganter är det modet som på ett eller annat sätt kommer att fälla avgörandet. Zidane vet mer än de flesta om vad det vill säga att vara modig på planen, Allegri å sin sida har vid ett flertal tillfällen coachat väldigt modigt. Coachkampen är en av många megaintressanta dueller och även om det finns stora kunskaper om motståndarlaget styrkor och svagheter kommer deras skarpa fotbollshjärnor att sättas på stora prov eftersom fotboll, tack lov, inte går att förutse till fullo.

 

Jag kommer att njuta alldeles oavsett.

Jag kommer att hålla mer än stenhårt på Juventus.

Jag kommer att gråta om Buffon får lyfta bucklan.

 

Då vet ni var ni har mig!

 

Granit och morän - Lars Winnerbäck