Moneybrother live är en totalupplevelse
En efter en kommer det sju man starka bandet in på Debaser Strands scen. Instrument efter instrument går igång. Det byggs upp för en stilenlig entré. Det dröjer lite, helt medvetet, vi i publiken klappar i takt (nåja) och till slut glider han in; Moneybrother. Eller om du hellre vill Anders Wendin.
Den mannen är som gjord för att stå på scen. Han är fullständigt självklar och naturlig i hela sin personlighet. Det är hans vardagsrum, hans kök, hans läsfåtölj. Moneybrother kanske inte sjunger vackrast av alla, men det är fullständigt skitsamma. Sättet han tar sig an sina låtar, hur han har oss i publiken i ett fast grepp och hur han levererar ett mellansnack som bara det är värt hela entrépengen är inget annat än oerhört professionellt. När han dessutom har ett band som är tight som ett Epoxylim är det bara att konstatera; Moneybrother är högt på rankingstegen bland svenska artister och grupper när det handlar om att kliva in på en scen och ge publiken en upplevelse att bära med sig för en tid framåt.
Vännen Patric och jag diskuterade en gång på ett ytterst utopiskt sätt vilken roll man helst skulle ta; en internationell rockstjärnas, typ Bono eller en fotbollsspelares, typ Zidane. För Patric var valet enkelt; musiken. Precis lika enkelt var det för mig; fotbollen. Ju längre tid det har gått sedan vår diskussion har jag blivit mer och mer benägen att sälla mig till Patrics linje. Och när Moneybrother igår kväll tog loss mikrofonen från stativet fylldes musikkontot på. Jag menar; längst fram på scen, alla är där för mig, och jag vet det. Hey ho, let´s go!
"Är det din önskan så är det min lag, du vet jag släpper allt och flyger ner idag"
Dom vet ingenting om oss - Moneybrother