10 favoritspelare

Galet svårt, men galet roligt.

 

Tillsammans med vännen Henrik har vi fortsatt på listspåret. Den här gången har vi listat de 10 fotbollsspelare, oavsett nivå, som vi av någon anledning håller närmast våra hjärtan.

 

Kriterierna har varit tre.

1) Att man har hållit (håller) på spelaren, oftast lagberoende men inte alltid.

2) Att man beundrar(t) spelaren för dess egenskaper.

3) Att spelaren har haft betydelse för ens eget fotbollsspelande.

 

Min lista är en mix av spelare med stora egon med allt vad det innebär med sådana som på ett eller annat sätt verkar vara bra människor, förstås såvitt det går att bedöma utan att ha träffat dem öga mot öga.

Människor som verkar inse vikten av att faktiskt uppföra sig värdigt alldeles oavsett vad som står på spel. Beundrar dessa spelare enormt mycket.

Bruttolistan bestod av 35 spelare, en lista som givetvis hade kunnat vara fyra gånger så stor men gränsen går ju någonstans. Det blev ganska jämnt mellan utespelarkategorierna med en viss överrepresentation för mittfältare och forwards, något som också kommer att märkas här. Kanske spelar det in att jag själv var mittfältare, ibland forward, med drömmar som vida översteg förmågan. Smärtsamheten till trots gillar jag att fotboll är självsanerande; du kommer inte längre än vad du har kapacitet till.

 

Då så; hey ho let’s go!

 

   10. Zlatan Ibrahimovic. Nej, han kommer inte högre upp än såhär. En fantastisk fotbollsspelare. Tveklöst den bäste vi har fått fram genom alla år, men han når aldrig mitt hjärta vilket övriga utom femman gör på ett mer eller mindre självklart sätt. Kan tyckas aningen märkligt att jag inte har honom högre, men jag har aldrig riktigt sällat mig till Zlatankören. Det finns ett för stort jag i Zlatan Ibrahimovic värld för att jag ska lyfta honom till en pallplats. Tyvärr. På mer än ett sätt.

 

   9. Pär Sundqvist. Som sjuttonåring var han ordinarie i IFK Arvidsjaurs framgångsrika lag i  division fyra. Samtidigt var han tränare för mig som var fyra år yngre. Där föddes mina tankar på att bli minst lika bra som Pär, hybris kan man också kalla det. Oerhört viktig som förebild, hans betydelse för mig som ung fotbollsspelare med ambitioner går inte i ord att beskriva. Som kuriosa kan nämnas att han 1980 spelade med Nyköping BIS i dåvarande Superettan.

 

   8. Francesco Totti. Backar bandet till guldåret 2001. Hans betydelse för Roma var monumental. Totti orkade med den press som uppstod på laget och på dess kapten när romanistas började inse att guldet snart kunde vara deras. Han bar fram sina kamrater när det var som svårast och han verkade snudd på obekymrad. Touchen, blicken, kylan när en målchans oavsett hur dök upp och ett hjärta som aldrig slog för något annan klubb än Roma, det går inte annat än att ta till sig en sådan människa. Det enda tråkiga med honom är att han inte riktigt fattade vilken potential han egentligen hade.

      

   7. Franco Baresi. Pondus är det första ord som dyker upp när jag tänker på Baresi. En mittback med ett spelsinne utöver det vanliga och med en offensiv förmåga som gjorde honom till ett anfallsalternativ när det behövdes. Enorm vinnarinställning och med en pådrivarmentalitet som smittade. Han är mittbackarnas mittback för mig. Ursäkta Beckenbauer, Hummels, ”Bjärred” och Puyol.

 

   6. Xavi. Jag väljer att börja i änden som handlar om att han alltid, tack vare ett sorts helikopterperspektiv om än i sidled, hade koll på nästa skeende. Det kunde vara allt från om han skulle gå på ett direktpass i djupled eller om han skulle ta fast bollen och tempoväxla helt på egen hand. Oerhört betydelsefull spelare för både Barcelona och Spanien, för mig är Xavi den där fotbollsspelaren som jag själv ville bli.

 

   5. Lionel Messi. Fullständigt formidabel i väldigt många avseenden. Snudd på overklig i sitt sätt att komma till avslut, att hitta en passningsväg ingen annan trodde var möjlig, att hela tiden ha full koll på smartaste lösningen för att det ska resultera i ett mål. Dock, han når mig inte på riktigt. Kan inte svara på varför, men hade han gjort det hade han varit högre upp.

 

   4.  Gianluigi Buffon. Förutom att han är en alldeles vidunderligt bra målvakt är det hans personlighet och sätt att vara som gör det största avtrycket. Ta bara hur han sjunger nationalsången, vi pratar passion. Eller hur han hela tiden verkar ha ett leende och ett vänligt ord över till planens övriga aktörer. Och när väldigt många andra i ren besvikelse efter en förlust går rakt in i omklädningsrummet går Buffon runt och gratulerar varenda en i det lag som betvingat hans. I min värld är det värt extra mycket.

 

   3. Paolo Maldini. I väldigt många avseenden påfallande lik nyss nämnde Buffon. Maldini föll jag för väldigt tidigt i hans karriär. Smart som få, alldeles oavsett han spelade vänsterback eller mittback. Komplett och med en personlighet som gjord för att ha en ledarposition fick han alltid med sig sina lagkamrater. Dessutom var det tydligt att även domarna hade ett gott öga till Paolo Maldini. Sparar en historia från mitt första Milanoderby på San Siro till ett annat inlägg på min blogg.

 

   2. Zinedine Zidane. Av allt som imponerar med denne fantastiske fotbollsspelare var det hans förmåga att till synes leva och verka i en egen tidszon som imponerade mest. En halv sekund här, en halv sekund där gör skillnad, och när man dessutom som Zidane var lika bekväm med båda fötterna var den där halva sekunden helt plötsligt en hel sekund. Av de spelare som jag har följt över tid är Zidane,tillsammans med Maldini, den jag har hållit hårdast på och när han skallade sig ut från VM-finalen i Berlin 2006 gjorde det snudd på fysiskt ont, även om det innebar en fördel för det Italien som jag höll på. Knäppt? Absolut. Även om han inte når allra högst upp på listan finns det ingen jag You-tubar oftare. Ingen.

 

   1. Diego Maradona. Det går inte att gå förbi denne osannolike artist. Vilket avtryck han gjorde på en hel liga och på fyra VM i rad, fast av helt olika anledningar. Utan honom hade vare sig Napoli eller Argentina tagit sina titlar. Precis som Zidane verkade han leva i en egen tideräkning, vilket i kombination med en teknik och touch och förmåga att hitta vägar som ingen annan ens kunde drömma gör att han är min givna etta.

        

Kommentera här: