andiamo.blogg.se

Tog det sista planet från Amsterdam i måndags och sjönk ner på plats 14F med en bok och en flaska vatten inom räckhåll. Efter ett par minuter satte det sig en man bredvid mig och min magkänsla sa att här kommer en snackare.

 

Han: Tja!
Det märks tydligt att han inte är helt nykter.

Jag: Hej.

Han: Fan vad varmt det är, varför har du kavaj på dig?

Jag: Det är så jag går klädd.

Han: Men vad fan, det är för varmt.

Jag: Med all respekt, jag vill inte prata med dig. Jag vill läsa min bok.

Han: Jag tjänar så mycket pengar så jag behöver inte vara trevlig med dig.

Jag: Vad bra.

 

Där slutar vårt samtal och det känns både bra och dåligt. Bra för att jag verkligen inte orkade med att prata med honom, och skulle det visa sig; min magkänsla var rätt. Dåligt för att jag i normala fall inte avvisar en annan människa. Alldeles oavsett.

 

10 minuter efter att KLM-planet lyft  börjar han att prata med kvinnan till vänster om sig och det är ingen överdrift att påstå att han pratade. Vitt och brett om hur rik han är, sitt arbete på en plattform i Nordsjön, om sina barn som han ger allt och lite till, hur farligt hans jobb är, vad han hade gjort tidigare. När den loopen var klar drog han den ett varv till men med lite nya historier. Kvinnan var artig och lyssnade på hans orerande och flikade in följdfrågor. Han gasade på, svepte en flaska vin och de få gånger hon ville berätta något gled han direkt in på sitt. Vid ett, just det; ett, tillfälle ställde han en fråga till henne men innan hon var klar med svaret hade han avbrutit henne. Att hon stod ut hela vägen till Arlanda borde ge henne det fiktiva nobelpriset i tålamod och gott uppförande.

 

Jag gjorde allt jag kunde för att stänga av honom, men det var i princip omöjligt, och hela tiden snurrade samma fråga i mitt huvud; vad är det för fel på en del män? Vad handlar det om när man så konsekvent agerar utifrån något som bäst kan liknas vid Jag AB? Det finns förmodligen inget enkelt och enhetligt svar på det men det är väldigt sorgligt att det verkar finnas så många människor, framför allt män, som absolut måste bre ut texten om sin egen förträfflighet och inte verkar ha något större intresse för den de möter. Ge och ta får andra ägna sig åt verkar vara devisen. I längden borde det vara dödsdömt att leva och agera på det sättet och jag hoppas verkligen att män som han i måndags blir färre och färre för varje dag som går.

 

Thorn in my side - Dave Stewart