Hypoteser kan vara spännande
Under stundom hänger jag mig åt hypotetiska tankar. Den senaste tanken har handlat om hur jag skulle vara om jag var tränare för ett fotbollslag på allra högsta nivå, nationellt eller internationellt saknar relevans. Tankarna har varit helt befriade från det rent kunskapsmässiga, jag utgår stenhårt från att jag hade haft tillräckligt med kunskaper om jag hade hamnat i en klubb av dignitet, och bara varit fokuserade på mitt beteende gentemot domare och media. Jag vill tro att jag hade kunnat uppföra mig även i besvikelsen ögonblick trots att fotboll är så mycket känslor och så viktigt för så många. Jag vill inte tro att jag varit en Arsene Wenger eller en Petter Lasu Nilsson. Jag hade inte trivts med mig själv om så varit fallet.
Wenger, som för det mesta bara ser det som passar honom och som konsekvent vägrar erkänna att han eller laget underpresterat. Det är alltid någon annans fel, särskilt mannen med pipan och hans medarbetare. Och Lasu Nilssons utbrott i tisdags går ju in under kategorin hjärnsläpp modell allvarligt. Jag menar, även i stridens hetta med ett enormt adrenalinpåslag ska du kunna uppföra dig så att din klubb inte ska behöva kalla till en presskonferens dagen efter för att du ska göra avbön.
Än en gång, det är nästan ohemult mycket känslor med i allt vad idrott heter och visst, det ska vara känslor, men ändå; du är ditt eget varumärke och i vårdandet av det handlar mycket om vem du är inför dina medmänniskor. Särskilt när du har den typ av roll som Arsene Wenger och Petter Lasu Nilsson har.
För övrigt var det lite läckert att Monaco förpassade MC ur CL.
Så usla som MC var i första halvlek var näst intill ofattbart.
De förtjänade verkligen inte att ta sig till kvartsfinal.
Monaco däremot gav sig själva chansen och trodde på att det var möjligt.
Gillar när sådana tankar och sådant agerande ger resultat.
Lottning i morgon.
Vad sägs om ett heltyskt och ett helmadridiskt möte?
Då lär det koka på ömse arenor med allt vad det innebär.
”Det blev ingen resa till solen, det blev inga drinkar på främmande stränder”
Sysselmannen – Lars Winnerbäck