Bekräftelsebehovet kan vara osunt stort ibland

Sen kväll på Bishops Arms vid Gustaf Adolfs torg i Malmö.
Efter att ha druckit två öl och läst ut det senaste numret av Offside blir jag stoppad av en grå distingerad äldre man.
 
- Vet du vilka vi är?
- Nej, borde jag det?
- Jag har sett att du till och från lyssnat på vårt samtal.
- Ja, det är svårt att låta bli.
- Vill du veta vilka vi är?
- Absolut, men du får bara en minut.
 
Då tar han chansen att orera över hur fantastiska de är, han och hans familj som startat detta whiskyföretag som, enligt honom, gör att den svenska whiskykartan ser ut som den gör. Utan dem hade inte intresset varit lika stort och utbudet inte varit lika fulländat och vetskapen aldrig nått de höjder den förtjänar och så vidare och så vidare tills fan löser av den distingerade. På riktigt; vad är det med dessa män i den övreövre medelåldern och deras behov av att hävda sig? Fick de inga leksaker när de var små? Var det ingen som såg dem? Är de rädda att döden ska hindra dem från att meddela hela världen om deras förträfflighet? Ingen aning är svaret på alla frågor. Jag vet bara att jag blir så satans trött, och fast jag alltid säger att jag bara skäms för mig själv så är det väldigt nära att en skämsdroppe rinner nerför ryggen och gör sig fruktansvärt obekväm. Och allt jag hoppas på är att barnbarnen till dessa gräsligt självupptagna män har en helt annan syn på allt. Jag menar verkligen allt. Om så är fallet kommer det mesta att kunna lösa sig. Om det inte är så är jag glad om jag slipper ta del av facit.
 
"Som en tisdag på IKEA bland köer korv och mos"
Connemara - Ulf Lundell
 
 
 
 

Kommentera här: