Ola Toivonen och jag

Inga jämförelser i övrigt men jag vet också hur det känns att göra mål från halva plan när målvakten har spenderbyxorna på. Låt vara att det var på en sjumannaplan på korpnivå, men när Ola Toivonen gjorde sitt fantastiska mål mot Frankrike i fredags började filmen rulla och snart var alla minnen på plats.
 
Korpseriens division två i Vallentuna våren 1985.
Match mot IFK Ekeby. Vi ledde med 3-2 och med mindre än två minuter kvar jagade de kvitteringsmålet frenetiskt. Jag var aldrig någon defensiv gigant och därför var det ingen slump att jag var den enda i vårt lag med en någorlunda offensiv position när vi blev tillbakapressade. Deras målvakt spelade långt ut och vid en rensning från oss skulle han skicka tillbaka bollen mot vårt straffområde men fick rejäl felträff och bollen kom rullande mot mig som stod och lurpassade vid mittlinjen. Jag var trött och insåg att chansen att springa ifrån deras målvakt var sämre än att försöka sätta den direkt, och eftersom en av mina (få) styrkor var det rena tillsaget på bollen var beslutet enkelt. Och om jag skulle råka missa hade dyrbar tid gått för dem. Jag fick en perfekt träff med bra höjd och även om målvakten sprang för allt vad han var värd hade han inte en chans att hinna ikapp bollen. Mål! 4-2. Direkt efter avspark blåste domaren av. Minns att jag tänkte att jag borde ställa skorna på mittlinjen och sluta spela fotboll där och då. Så blev det inte, men det hade onekligen varit ett episkt slut.
 
Ett par veckor senare kom en man fram till mig i kön på ICA i Vallentuna Centrum.
Det var IFK Ekebys målvakt som kände igen mig och hans ord om att det faktiskt var helt okej att släppa in ett mål som mitt värmde oerhört mycket. Även idag, efter 32 år, värmer hans ord och det är väl så idrotten ska vara; sportslig och generös även i motgångens stund.
 
"Törsten drog mig hit som ett djur om natten, solen står i väster den brinner över sjön som en silvertråd i en sprucken söm"
Nånting måste gå sönder - Plura Jonsson
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentera här: