andiamo.blogg.se

Var, förstås, på plats i måndags på Nya Söderstadion och såg de grönvita ta tre fina poäng mot Elfsborg. Och varje gång jag ser Elfsborg, oavsett om det är på plats eller på TV, startar filmen i mitt huvud från sommaren 2004.

 

På den tiden skrev jag i Hammarbys, numera nerlagda, medlemstidning Hammarbyiten. 2004 var för övrigt året när laget kom sexa i tabellen och tränades av Anders Linderoth. I spelartruppen återfanns bland annat Petter Andersson, Fredrik Stoor, Max von Schlebrügge, Petur Marteinsson, Suleyman Sleyman, Björn Runström och Alexander Östlund. 

 

I ett av numren det här året fick jag i uppdrag av redaktör Hagström att skriva en text om Söderstadion. Hur jag gjorde och vilka som skulle vara med fick jag i stort sett bestämma själv. Hjärnan gick igång och det var med stor glädje jag tog mig an uppgiften. Efter ett par veckor var den sista punkten på plats och jag hade jag fått till en härlig mix av lite historia, lite nutid, snack med en domare, Martin Ingvarsson, som berättade att den mer rutinerade linjedomaren fick äran att ta klacksidan i stället för som brukligt sidan där bänkarna finns, med två motståndarspelare, samt sist men inte minst med en styrelserepresentant för Elfsborgs supporterklubb Guliganerna.

 

Guliganmannen berättade om hur imponerade de var av Hammarbyklacken och att de alltid själva kände sig så små när ställde sig på kortsidesläktaren mot Nynäsvägen. Vi pratade en lång stund även efter det att mina frågor var färdigbesvarade och jag minns än idag hans avslutning; "Vet du Erik, vi sjunger fortfarande Hammarbysånger i bussen på väg hem. Då har det fan i mig gått långt, men det är omöjligt att  inte bli påverkad".

 

Den formen av hjärntvätt är fin tycker jag.

 

Connemara - Ulf Lundell