andiamo.blogg.se

Det här är egentligen alldeles för svårt att skriva om eftersom det rymmer så mycket känslor som det inte går att sätta ord på, men Freja är mig så kär och så viktig att jag i alla fall vill göra ett försök att med bokstävernas hjälp få till en liten del av allt som finns inom mig.

 

För drygt sex år sedan hämtade E och jag denna juvel till svart jaktlabrador, endast nio veckor gammal och förstås bedårande söt. Vi hade träffat hela valpkullen fyra veckor tidigare men visste inte vem av de sju som var just Freja, även om vi hade våra aningar. I bilen på väg hem den där varma junieftermiddagen med Freja sittandes bredvid mig i baksätet förstod jag att jag för alltid skulle vara fast och förälskad och alldeles enormt känslomässigt bunden till den lilla krabaten full av värme och liv. Men inte exakt hur fast och förälskad och känslomässigt bunden. Det vet jag nu.

 

 

Freja är en sådan profil att jag ibland häpnar över att en hund kan vara en sådan personlighet med allt vad det innebär i form av stor integritet, selektiv med vilka hon tar till sig och inte, boll- och pinngalen, extremt envis när hon finner det lämpligt, ytterst tydlig med att visa i vilken riktning vi ska gå för att hamna på den där gräsplätten vi kastade boll på en enda gång när hon var liten, och så vidare och så vidare och så vidare. För att inte tala om den totala lojaliteten när jag lagar mat, då är inte Freja längre bort än nödvändigt, hon vet ju att hon alltid blir åtminstone lite belönad.

 

Tack fina Freja för sex härliga år och jag hoppas att vi har minst sex år till att göra till våra!

 

Evangeline - Ulf Lundell