andiamo.blogg.se

Åter efter fina dagar i England även om vädret var tveksamt under långa stunder. Engelsmännen som alltid vänliga, artiga och förekommande. Undrar om de får med sig de i modersmjölken. Mycket talar för det. Det skämtas ju om att en engelsman som står sist i en kö ber om ursäkt för att han trängs med sig själv. Ungefär så.

 

Fotbollsmässigt var det inga höjdarmatcher.

 

Burnley 1 Stoke 0

Regn och blåst och mer kamp än skönspel, men ändå väldigt härligt att sitta så pass nära planen att jag hörde brottstycken av spelarnas kommentarer. Och bredvid mig på läktaren satt ett gäng grabbar i trettioårsåldern som med stor humor tog sig an sin supporteruppgift. Underbart med humor i stället för hat och irritation när det inte går som man önskar. Turf Moor kommer jag gärna tillbaka till.

 

Liverpool 0 West Bromwich 0

Det var oerhört tydligt att West Bromwich ambition var att ta sig hem till Birmingham med 0-0 i bagaget. 10 spelare på rätt sida av bollen under merparten av matchens 94 minuter och en stark disciplin var rätt väg att lösa uppgiften. The Fabulous Four tog sig ingenstans, de fick inte de ytor de oftast lyckas skapa och blev inte heller så desperata som hade behövts för att ta de tre förväntade poängen. Och precis som med Turf Moor kommer jag gärna tillbaka till Anfield Road.

 

Till sist ett tips till Liverpools organisation gällande logistik efter matchen; åk till Mönchengladbach och lär av dem hur man tar sig till och från arenan på ett smidigt och kostnadsfritt sätt.

 

Hey Jude - Paul McCartney