Vardagsreflektion på Medborgarplatsens tunnelbaneperrong

Jag ser dem nästan varje morgon sittandes på en bänk nere på perrongen på Medborgarplatsens tunnelbanestation. De ser trötta och bekymrade ut. En man och en kvinna i fyrtioårsåldern. De pratar inte med varandra. De äter frukost. De har en termos mellan sig och varsin limpmacka med för mig okänt pålägg. Inget köpekaffe eller köpemacka. Nej, hemgjort. Men varför sitter de där de sitter? Snart går jag fram och frågar, inte för att jag har med det att göra, men jag kan inte låta bli att fundera på deras situation. Vardagen rymmer så många detaljer och händelser som vi lätt missar eftersom vi ofta befinner oss i en bubbla av tankar, tider som ska passas, liv som ska planeras, beslut som ska tas och så vidare. Av den anledningen är jag glad att jag lagt märke till det frukostätande paret. Alldeles oavsett skälet till att de sitter där de sitter.
 
"Då himlen var ljus och full av fågelskrik, han tog in på Foveran Hotel"
Orkney - Ulf Lundell