Mitt i epicentrum...

Tanken var ju att jag skulle skriva om Allsvenskan efter två omgångar, men det kom annat i vägen. Annat i form av ett fegt och uselt terrordåd i vår stad alldeles utanför min arbetsplats på Drottninggatan 82. Det har gått ett par dagar sedan förödelsen och även om den värsta chocken har lagt sig finns det kvar fragment och minnesbilder som jag inte lär bli av med i första taget. Att det skedde i Stockholm är egentligen inte oväntat, men när det sker ute på gatan nedanför våra lokaler känns det som att det landar innanför kläderna på mig och det är en oerhört oskön känsla. Det kliar, det skaver, det irriterar och det gör mig heligt förbannad. Vem fan har rätt att komma innanför kläderna på mig om jag inte har gett tillåtelse? Ingen är det korta, och enda, svaret på den frågan. Dock, ingen av oss här på kontoret kom till fysisk skada och livet vandrar sakta men säkert vidare, och det är i förlängningen det absolut viktigaste. Livet är skört och allt vi kan göra är att ta hand om varandra och om den tid vi har fått oss tilldelade.
 
 

Kommentarer:

1 Björn:

skriven

Ja att ta hand om sig själv och varandra är viktigast av allt. Så ta hand om dig, Erik!

2 Erik:

skriven

Björn! Tack för din omtanke, den värmer!

Kommentera här: