Sammanhang

Jag är lyckligt lottad som har ett glädjande stort antal begåvade och insiktsfulla vänner, inklusive min fina fru, som jag kan dryfta allehanda saker med. Vänner, och fin fru, har alla nått den åldern där prestigen är borta och där man inser att det enda raka är att vara just rak och att inte backa även när samtalsämnena kan vara av jobbig natur.
 
I torsdagskväll hade Anders och jag ett mycket givande samtal där han på ett väldigt fint och inkännande sätt försökte förklara för mig att jag borde söka ett sammanhang som inte var av familjär art. Bara så att ni har bilden klar för er; jag har inte sökt efter det familjära eftersom det knappt finns något att söka. Inga barn eller föräldrar eller någon ur mormorsgenerationen kvar i livet. Och av den släkt som fortfarande trampar på vår jord har jag bara ordentlig kontakt med två. Det är ju inte mycket att hänga i julgranen och givetvis finns det en form av icketillhörighet i mitt liv. Anders menar inte att jag är en solitär slash enstöring, utan syftade på att jag skulle engagera mig i typ ett quizlag, eller en utbildning över längre tid, för att ta två exempel. Förstår hur han tänker, men jag har inte helt lätt att bara säga hurra, tjoho, nu kör vi.
 
Jag tycker att sammanhang är både lätt och svårt. Har du en någorlunda bred familjebild är det lätt, då handlar det mest om att anpassa sig och att ta personerna i detta galleri för vad de är. Svårare blir det om familjebilden är diffus, då måste du ta till andra fomer av engagemang och jag kan under stundom tycka att den tanken är såväl kvävande som krävande. Att känna sig obekväm i nya sammanhang tycker de flesta av oss instinktivt illa om, och när det gäller mig och den typen av situationer behöver jag ofta föra en inre dialog med mig själv. En dialog där jag förhoppningsvis bestämmer mig för att spela spelet, men det har också hänt att jag inte gjort det och de gångerna har det varit allt annat än kul.
 
Nåväl, jag grubblar egentligen inte speciellt mycket på hur jag ska göra med sammanhangsfrågan. Här och nu känns åka med som den bästa av lösningar. Åka med och se vart allt landar. Det enda säkra är att det mesta runt omkring oss förändras och att vi, för att inte hamna totalt offside i tillvaron, bör acceptera de förändringar som av en eller annan anledning uppstår.
 
"Lite mat och ett hem, ett glas vin och en vän, allt annat känns så överdrivet"
Tanken som räknas - Lars Winnerbäck
 
 
 
 

Kommentera här: