1 - 1, ett resultat att vara nöjd med.
Bättre sent än aldrig kommer här en kort version av mina funderingar kring 1 - 1 mot Holland.
Det pratas alltid om rättvisa eller orättvisa resultat.
1 - 1 var ett orättvist resultat.
Holland var flera klasser bättre och det var bara Robin Olsens briljanta målvaktsspel och ett feldomslut av Orsato som räddade oss från en förlust. Sverige med boll var blekt, tafatt, obeslutsamt, ängsligt och temposvagt. De ingredienserna brukar sällan leda till vinster mot lag som har större kvaliteter. Dock, organisationen var bra och alla spelarna tog det defensiva jobb som krävdes.
Till matcherna mot Luxemburg och Bulgarien i oktober förväntar jag mig att Sverige höjer bolltempot och visar upp en spelmodell som inte bara bär ett defensivt signum. I de två matcherna blir Sverige det bollförande laget och därmed kommer vi att få stifta bekantskap med hur Janne Anderssons offensiva idéer ser ut. Lämnar eventuella byten därhän just nu, det är en månad till matchen i Luxemburg och mycket kan hända. Dock, om Albin Ekdal är hel när det väl är dags förväntar jag mig att han förpassar Alexander Fransson till bänken. Jag nöjer mig så.
Till sist: Marcus Bergs mål var det hög klass på. För det första var han smart som fortsatte spela när många verkade vänta på en domarsignal. För det andra är det oerhört vaket att se var målvakten befinner sig och efter det ta beslutet att lobba. Inte ens Nebojsa Novakovic hade gjort det bättre.
"De gick längs Folkungagatan, han sa här ägde jag världen förr"
Det är inte ensamhet - Ulf Lundell
Bra att du skriver Holland. Stör mig oerhört på medias kappvändning, bara sådär, att säga/skriva Nederländerna. Helt plötsligt. Lyssna på folket: Holland. Punkt.