Höststrofer går rakt in i hjärtat

Kanske borde jag skriva en rejält lång text om Malmö FF och det allsvenska guldet, men eftersom jag redan i lördags berättade att guldet var deras släpper jag det och nöjer mig med ett stort grattis! Den som tar flest poäng i en serie är bäst. Det går aldrig att prata bort. Nya tag, nya lag och nya insatser 2017. Härmed är Allsvenskan 2016 släppt en gång för alla. I alla fall för mig.
 
Som alltid på hösten går mina tankar till de låttexter där denna årstid får vara med. Lundell är en höstmästare, så även Winnerbäck och Plura. De tre är också de svenska artister som jag lyssnar överlägset mest på. Alldeles oavsett årstid. Är det melankolin hos dessa tre herrar och mig som gör att höststroferna fastnar på det sätt de gör? Kan vara så, mycket talar för att det är så. Just nu går jag runt och småsjunger, oftast i huvudet tack och lov, på tre höststrofer som samtliga har många år på nacken och som jag aldrig kan lyssna mig trött på.
 
"Det är höst i stan, kom med mig ut ikväll, vi är alla höstens barn på en gammal rostig karusell"
En regnmetares sång - Plura Jonsson
 
"De röda löven faller ner på gången där jag går, med min kaos och min jakt efter hållbara svar"
En fri man i stan - Ulf Lundell
 
"Så som himlen ser ut en tisdag över skolans kommunala korridorer klockan fyra i oktober, strax innan det mörknar, och det luktar från bespisningen av halvhjärtad husmanskost och löven ligger klistrade mot marken"
Söndermarken - Lars Winnerbäck
 

Kommentera här: