andiamo.blogg.se

I vilken ände jag än försöker börja återkommer jag till Lars Lagerbäck.

Självklart hade Island kunnat besegra England i en åttondelsfinal i ett EM även utan honom, men ändå inte. Hans lugn och tryggt metodiska sätt att arbeta med sina spelare gör att man tar sig framåt och vidare och att det på något sätt känns som att det inte finns något stopp. Ett landslag som Island, fullt av fysiska fotbollsspelare med hjärta och lungor som vill tillsammans, men som har en del tekniska begränsningar, ska ha en förbundskapten som Lars Lagerbäck. En som står med fötterna på jorden vad som än händer och som vet att ett fotbollslag bygger man bakifrån med en stark defensiv och att resten löser sig vartefter.

 

Frankrike nästa för detta fantastiska isländska kollektiv.

Här tar det väl ändå stopp.
Eller?

Strax innan 23:00 på söndagkväll vet vi.

Om det inte just då pågår en förlängning där Arnason & Co vägrar ge sig för den franska elegansen.

 

Och att Italien betvingade Spanien var bara helt underbart och jag kände verkligen hur mycket jag håller på Italien. Det är bara så. Det går inte att blunda för. Jag håller mer på Italien än på Sverige. Nu svär jag i kyrkan, men det skiter jag i. Kärlek är kärlek i alla dess former och kärlek ska man aldrig vare sig förakta eller akta sig för. Den ska bara ta tag i dig och du ska göra allt för att låta dig svepas med.

 

På tal om förbundskaptener blir det väldigt intressant att se vad Antonio Conte kreerar för skapelse när han kommer till Chelsea. Om han bygger på samma sätt som han har byggt Gli Azzurri fram till nu kommer övriga 19 lag i PL att få det extremt jobbigt. Till att börja med; vågar han gå ner på trebackslinje? Knappast troligt, men om han gör det kommer jag att jubla trots att jag i grunden inte bryr mig mer om Chelsea än om kungahuset. Jag är svag för lag som spelar med trebackslinje och går i land med det. Det finns en elegans och ett framåttänk som tilltalar mig enormt.

 

Snart kommer änglarna att landa - Ulf Lundell