Blek start på åttondelsfinalerna

Det händer inte ofta, men det händer, och igår hände det.
Jag tyckte att fotboll var ganska tråkigt.
Så pass att jag efter straffdramat mellan Schweiz och Polen beslutade mig för att inte titta på Wales - Nordirland. Något som enligt mina trådar på sociala medier visade sig vara ett bra beslut. Men när det var dags för Kroatien - Portugal var jag förstås allestädes närvarande med stora förhoppningar om en bra åttondel. Men nej. Spänning fanns förstås, men inte ambitionen att bjuda på något som kan liknas vid fotbollsunderhållning. Lagen tog ut varandra, bevakade såväl stora som små ytor, agerade med en disciplin från sekund ett som fick mig att känna att det här går till straffar. Så blev det inte, men det var väldigt nära. Hade hellre sett Kroatien i en kvartsfinal men det handlar egentligen mest om att jag har svårt för den portugisiska mentaliteten. Och av den anledningen är det extra svårt att erkänna att Pepe var alldeles lysande igår. Han var kanske rent av bäst på plan denna ärkegris till mittback.  
 
Optimisten i mig, och för all del även realisten, säger att dagens tre matcher blir betydligt bättre.
Frankrike som bara ska vidare kommer att släppa på handbromsen utan att för den sakens skull vara dumdristiga.
Tyskland har inte visat allt ännu och jag väntar på att Thomas Müller ska hitta målet. Adjö Slovakien.
Belgien - Ungern kunde ha varit Sverige - Ungern men fotboll funkar inte så. Belgien bör enkelt ta sig till kvartsfinal.
 
Eftersom det blev aningen skeva träd skulle det ha varit mycket bättre om det varit fri lottning i åttondelarna och efter det haft träden klara för sig. Jag förstår givetvis varför min tanke och önskan inte håller, men som det blev nu känns det som att vi går miste om ett antal godbitar. Förhoppningsvis känner jag annorlunda från och med i eftermiddag och fram till finalen den 10 juli.
 
På tal om något helt annat gläder jag mig åt att Sommar i P1 har börjat.
Lyssnar just nu på Lars Ulrich från Metallica.
Intressant men kanske aningen ytligt.
Ska göra precis som förra året och året innan; lyssna på alla.
Var säker; jag kommer att återkomma till lyssnandet och vilka som ska hyllas och vilka som inte ska det.
 
"Från Sacre-Cour till Montparnasse, vi gick rakt genom Paris.
Det var förstås det gröna fältet som tvingade oss dit.
Thuram gjorde ett mål, sen gjorde han ett till.
Vi drack Ricard med galna fransmän, kalla det skimmer om ni vill".
Spår - Staffan Hellstrand