Alla kan lyfta blicken

I den här världen finns det som bekant drygt en halv miljon saker att irritera sig på. Alltså är det ju mer än klokt att så långt som möjligt försöka ge fan i att bli irriterad. Helt enkelt bara tänka att det finns säkert ett skäl till att just du behöver cykla på trottoaren eller att ryggsäcken absolut inte kan tas av i tunnelbanan eller varför inte att snyta sig högt och ljudligt och som avslutning kolla på resultatet i näsduken. Ja, ni förstår.
 
Dock, och det här är ett stort dock, de människor som på gymmen tar evighetslånga pauser sittandes på en maskin med sin mobil i högsta hugg till synes helt obrydda om att de obstruerar möjligheten för oss andra att träna gör mig fullständigt galen. Än så länge har jag lyckats hålla i mig så pass att jag inte gått fram till personerna i fråga och bett dem antingen träna vidare eller ta sin kära mobil och låta mig ta över maskinen. Om jag lyckas hålla i mig året ut känns här och nu väldigt tveksamt, men eftersom jag vill vara en god människa kommer jag att göra allt för att lyckas. Om jag inte lyckas och allt slutar med att jag "in the nicest possible way" agerar kommer jag att låta er veta hur den vardagskonversation utspelade sig. Hur mina invektiv tog sig i uttryck och vad jag fick för respons och så vidare. Men låt oss hoppas att jag slipper, att egoisterna inser att gymmet är för alla. Att när man är där tränar man. Inget annat. Mobilen dör inte om den får vila tills du är klar. Nånting i den stilen borde funka.
 
Filmtips: "Bland män och får". En isländsk skröna med värme och en underfundig ton. Som bonus bjuds vi på alldeles fantastiska naturbilder från landet som är på allas läppar just nu.
 
Ikväll Polen - Portugal.
Känns vidöppet.
Hoppas på Krychowiak & Co.
 
"Jag går förbi samma man varje dag, han är 300 mil hemifrån, jag vet inget om honom, men han säger det mesta om mig" 
Sysselmannen - Lars Winnerbäck

Kommentarer:

1 Petter:

skriven

Glädje över att bloggen återuppstått!! Härligt!

2 Erik:

skriven

Amen tack Petter! Det värmer!

3 anneliten:

skriven

Hmm... I vårt garage-gym är det sällan kö. Ibland kass musik bara (av någon anledning tycks det vara Ps iPod som är gjuten till högtalarsystemet).

Ibland fattar folk utan att man säger något. Igår jobbade jag en stund på Espressohouse inför ett möte på stan. Ett par kvinnor slår sig ner vid bordet bredvid mitt (trots att det fanns miljoner lediga bord). Den ena kvinnan pratar så högt att jag nästan vill hålla för öronen. Men jag härdar ut. Det är ju trots allt ett café - inte ett kontor. När jag ska gå säger jag "Ursäkta..."Oj förlåt - vi menade inte att störa dig" svarar den mindre högljudda kvinnan. "Ursäkta kan du dra ur min sladd" fortsätter jag... Den sitter nämligen bakom kvinnans ben. "Jaha, jag trodde att du skulle skälla på oss för att vi störde..." Skälla? Jag? Hi hi...

4 Erik:

skriven

Anneli! Människor är intressanta, det kan vi aldrig komma ifrån. Och i ditt fall blir det extra intressant eftersom de tydligen kände att de störde, men inte gjorde något åt det. Strange hade vi sagt om vi varit födda i Bristol.

Kommentera här: