En tragisk reflektion

Eftersom min arbetsplats är benägen på Drottninggatan i Stockholm med allt vad det innebär av att vara mitt i den smet som många turister hamnar i ser jag förstås horder av dem såhär års.
 
Min lilla reflektion är långt ifrån ny, men det är först nu som den torgförs.
Jag ser många par i varierande åldrar; med och utan barn, tjocka och smala, smaklöst klädda och inte, vita och färgade, homo- och heterosexuella. Kort sagt alla upptänkliga kombinationer. Och det som slår mig är att väldigt många inte verkar vilja vara tillsammans. De ser inte som om de tycker om varandra. Fy fan vilket uselt utgångsläge för en semester. Går tankarna i stil med; om det inte blir bättre den här sommaren är det jag som tar ut skilsmässa det första jag gör när vi kommer hem? Det är förmodligen ingen slump att flest skilsmässor under ett år i vårt land registreras direkt efter sommaren och att perioden efter jul sluter upp som god tvåa.
 
Till er alla som inte tycker om den andre; gör något åt saken. Lid inte. Du har bara ett liv. Och skitsnacket om att det är bäst för barnen att hålla ihop är inget annat än just skitsnack.
 
"Det måste komma något bra ur allt, det måste växa något under alla listor, alla bingon, alla tävlingar, alla steg tillbaka"
 Timglas - Lars Winnerbäck
 

Kommentera här: