Jag kan inte annat än tycka om Janne Andersson

Den 23 juni skrev jag följande inlägg här på Andiamo; http://andiamo.blogg.se/2016/june/nu-gar-vi-vidare.html
Om du inte orkar gå in på det resumerar jag helt kort; det handlade om mina funderingar kring Janne Andersson som ny förbundskapten. Efter att ha lyssnat på hans fina prat i gårdagens Sommar i P1 blir jag bara ännu mer sugen på att följa det svenska landslaget. Under Erik Hamréns tid har mina känslor för landslaget varit ganska ljumma. Nu ser jag med stor spänning fram emot kvalhösten. Janne Anderssons insats igår är egentligen en bisak, det är självfallet det fotbollsmässiga som styr, men bara att lyssna på honom och på hans oerhört sunda och jordnära tankar om hur vi människor bör vara mot varandra får mig att bli ännu mer mån om att han ska lyckas i sin nya, och svåra, roll. Till dig som ännu inte lyssnat på Janne Anderssons Sommar i P1; gör det. Länken har du här; http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/765586?programid=2071
 
På lördag är det dags för PL.
Jag har under de senaste åren börjat följa PL mer intensivt, mitt stora Serie A-intresse till trots. Inte för att jag ser någon motsättning mellan ligorna, fotboll är alltid intressant. Egentligen helt oberoende nivå. Att Zlatan Ibrahimovic till slut hamnade i PL är ingen skräll och det ökar förstås intresset för de flesta av oss, men för mig är årets upplaga främst en tränarhistoria. Det är lätt att bli historielös i dagens tidevarv, men såvitt jag kommer ihåg har det aldrig varit så många stora tränarprofiler som det här året. Hjärnornas kamp är ett näst intill uttjatat uttryck, men tänk er drabbningarna där Conte ställs mot Guardiola eller Mourinho. Eller varför inte Klopp mot Wenger eller Pochettino. Analytikern i mig längtar och jag behöver inte längta länge, redan på söndag är det Arsenal - Liverpool. Vi åker!
 
"Som ett rop i en gränd från en förlorad vän, som en ny religion".
Hon gör mig galen - Ulf Lundell